Ignatius av Loyola
Wikipedia
Ignatius av Loyola (eg. Íñigo López Oñaz y Loyola), född 24 december 1491 på slottet Loyola, Azpeitia, Spanien, död 31 juli 1556 i Rom, var jesuitordens grundare, helgon (kanoniserad 1622), festdag 31 juli.
Ignatius var baskisk adelsman och började sin bana som officer. Då han låg sårad efter en strid 1521, läste han om Jesus och helgonens liv och bestämde sig för att ägna sitt liv åt att tjäna Jesus.
Efter en pilgrimsfärd till det Heliga landet och studier i Barcelona och Paris prästvigdes han. Från 1534 levde han tillsammans med andra studenter i en ordensgemenskap och skrev då bl.a. sina Andliga övningar. 1540 godkände påven Paulus III hans orden "Societas Iesu", "Jesu sällskap". Fram till sin död 1556 var Ignatius jesuitordens general och styrde den från Rom, eftersom den var direkt underställd påven.
Ignatius är begravd i jesuitordens moderkyrka Il Gesù i Rom.
- Wikimedia Commons har media som rör Ignatius av Loyola