Helgon

Wikipedia

För andra betydelser, se Helgon (olika betydelser).

Den sista måltiden av Simon Usjakov 1685. Alla Jesu lärjungar utom Judas Iskariot räknas som helgon, och brukar därför avbildas med gloria.

Helgon, en person inom kristendomen som anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap. Helgon förekommer även inom islam och hinduism.

[redigera] Helgon inom kristendomen

[redigera] De första helgonen

Den kristna helgonkultens ursprung är firandet av martyrerna. De kristna firade martyrernas dödsdagar, höll måltider och nattvard vid deras gravar. När förföljelseperioderna, som startade med kejsar Neros förföljelser på 60-talet,var över i början av 300-talet e.Kr. byggde man ofta kyrkor över deras gravar. Med tiden började man dela på martyrernas kvarlevor för att flera kyrkor skulle få en helgonrelik. När allt färre dog martyrdöden blev det munkar, nunnor, jungfrur, eremiter och asketer, så kallade bekännare som räknades till helgonen.

[redigera] Helgon inom Romersk-katolska kyrkan

Inom den Romersk-katolska kyrkan har man sedan högmedeltiden en formell procedur för att erkänna någon som helgon. Man skiljer till exempel mellan beatifikation (saligförklaring) och kanonisation (helgonförklaring). Det första innebär att vördnad är tillåten inom en provins eller ett stift och det senare att vördnad är tillåten inom hela kyrkan. Före dessa båda steg genomförs rigorösa utredningar om personens liv. Det tar oftast många decennier eller rentav sekler innan någon blir beatificerad eller kanoniserad. Undantag existerar dock, se Moder Teresa.

[redigera] Helgon inom ortodoxa samfund

Inom de ortodoxa kyrkorna har man en mindre omfattande process för helgonförklaring. Vanligen skall den bara godkännas av patriark eller kyrkoledning.

[redigera] Helgon inom protestantiska samfund

I de protestantiska samfunden tar man vanligen avstånd från helgonkult och inte sällan anser man det vara avgudadyrkan, ett påstående som katoliker bemöter med att man inte tillber helgon, bara ber om deras förböner, vilket man ju kan be levande om. Inom de delar av protestantismen som i någon utsträckning erkänner helgon ses de vanligen enbart som goda föredömen. Bön till helgon inom protestantismen förekommer dock på sina håll, till exempel bland anglokatolska grupper i Anglikanska kyrkan.

[redigera] Kända helgon

Bland helgonen har Jungfru Maria en särställning med ett flertal minnesdagar, och ett stort antal kyrkor är uppkallade efter henne. Helgon som är viktiga för Sverige är bland annat den heliga Birgitta, som enligt katolska kyrkan skall räknas som Sveriges skyddshelgon och som också har utnämnts till skyddspatron för hela Europa, och Ansgar som enligt traditionen kristnade Sverige. Våren 2000 beatificerade påven den svenska nunnan Elisabeth Hesselblad, som grundade en ny gren av birgittinorden 1911.

Det finns åtskilliga exempel på endast lokalt eller nationellt erkända helgon vilka aldrig formellt kanoniserats. I Sverige gäller detta exempelvis "nationalhelgonet" Erik den helige, som i den mån helgon erkänns brukar betraktas som Sveriges skyddshelgon av svenska protestanter i enlighet med den lokala tradition som fanns redan före reformationen.

[redigera] Namnhelgon

Namnhelgon kallas ett helgon, när det är valt som en enskild persons personliga skyddshelgon genom att man har givit personen samma namn som helgonet i fråga. Seden med namnhelgon, som knappast förekommer i Norden efter reformationen, kan ändå utgöra ett ursprung till firandet av namnsdagar, eftersom man firade sitt namnhelgon på helgonets högtidsdag, som angavs i almanackan.