Isabella I av Kastilien
Wikipedia
Isabella I (på spanska Isabel I), född 22 april 1451 i Madrigal, död 26 november 1504 i Medina al Campo, Kastilien och Leon, var den regerande drottningen av ett förenat Spanien 1479–1504.
Dotter till Johan II av Kastilien (1405-1454) i dennes andra äktenskap med Isabella av Portugal. Hennes mor blev änka endast 20 år gammal och blev då förtvivlad och psykiskt sjuk; återstoden av sitt liv tillbringade hon inspärrad.
Isabella I gifte sig med kusinen Ferdinand II av Aragonien den 19 oktober 1469, vilket lade grunden till en spansk riksbildning. Deras regering inledde Spaniens guldålder.
Hon efterträdde sin bror Henrik IV av Kastilien på Kastiliens tron 1474 men var tvungen att försvara sin arvsrätt mot sin brorsdotter, Juana la Beltraneja.
1479 tillträdde Ferdinand Aragoniens tron och samma år antog Isabella och Ferdinand titeln "konung och drottning av Spanien": påven gav dem tillnamnet "de katolske".
Den spanska inkvisitionen etablerades 1478 och i sin kamp mot kätteriet erövrade hon med sin make 1492 det sista muslimska fästet på iberiska halvön, kungariket Granada.
Tillsammans gav de Christoffer Columbus i uppdrag att finna en sjöväg västerut till Indien samt utvisade judarna från Spanien.
[redigera] Barn
- Isabella (1470-1498; gift med 1) arvprins Alfonso av Portugal, 2) Manuel I av Portugal
- Juan (1478-1498)
- Johanna den vansinniga (1479-1555)
- Maria (1482-1517; gift med Manuel I av Portugal
- Katarina av Aragonien (1485 -1536; gift med 1) Arthur, prins av Wales, 2) dennes bror Henrik VIII, kung av England
