John Cassavetes

Wikipedia

John Nicholas Cassavetes, född 9 december 1929 i New York City, New York, USA, död 3 februari 1989 i Los Angeles, Kalifornien, USA, amerikansk skådespelare och regissör. Han var gift med Gena Rowlands, som ofta medverkade i hans filmer, och far till regissören och skådespelaren Nick Cassavetes.

Cassavetes skapade en amerikansk variant av cinéma vérité med sin innovativa användning av kameran, sin dystra syn på världen och inriktning på improvisation. Filmkritikern Ray Carney har kallat honom "fadern till den amerikanska oberoende filmen" ("the father of American independent film").

[redigera] Liv och verk

Cassavetes föddes i New York City som son till två grekiska invandrare, Nicholas John Cassavetes och Katherine Demetri. Han växte upp på Long Island i New York och utbildades vid Blair Academy i New Jersey och Colgate University innan han började studera vid New York Academy of Dramatic Arts. När han tagit examen 1950 fortsatte han som teateraktör. Från 1953 gjorde han små roller i filmer, och fortsatte under 1950-talet i roller som James Dean-liknande "ungdomsbrottsling". Cassavetes spelade också på TV under denna tid. Hans erfarenheter från TV med dess begränsningar i fråga om budget och tidsscheman påverkade hans senare stil inom filmen.

Under denna tid mötte han och gifte sig med skådespelaren Gena Rowlands, som också agerade vid televisionen och som var ett år yngre än han. 1956 hade Cassavetes börjat undervisa i metodskådespeleri i studiegrupper i New York. En improvisationsövning i en studiegrupp gav inspiration till hans debut som manusförfattare och regissör, Skuggor på Manhattan (1959). Cassavetes samlade in pengar till att göra filmen från sina vänner och släktingar och från lyssnare till ett radioprogram.

Cassavetes lyckades inte få Skuggor på Manhattan distribuerad i USA, så han tog den till Europa, där den belönades med kritikerpriset vid Filmfestivalen i Venedig. Den visades senare i USA som importfilm från Europa.

Trots att Skuggor på Manhattan bara sågs av en liten publik i USA blev den uppmärksammad av Hollywood. Cassavetes regisserade två filmer i Hollywood i början av 1960-talet, Too Late Blues och A Child is Waiting, men denna erfarenhet var obehaglig. Producenternas inblandning och regissörens bristande inflytande och det allmänna fördummandet av hans verk blev för mycket för Cassavetes, som vägrade arbeta på detta sätt fler gånger.

Hans strategi blev att arbeta som skådespelare i större kommersiella filmer och använda pengarna han tjänade där till sina egna filmer. Hans skådespelarinsatser var dock inte enbart rutinarbete, utan flera av hans rollprestationer blev mycket uppskattade. För sin roll i andravärldskrigsfilmen The Dirty Dozen (1967) nominerades han till en oscar för bästa biroll. En annan betydande roll var i Roman Polańskis Rosemary's Baby (1968) där han spelade Rosemarys make.

Hans nästa film som oberoende filmskapare var Faces, som utvecklade teman som skulle återkomma i senare filmer. Cassavetes fru Rowlands spelar en av huvudrollerna i filmen, som visar upp ett äktenskap i sakta sönderfall. Faces blev en framgång både bland kritiker och ekonomiskt och fick två oscarsnomineringar (för bästa manliga respektive kvinnliga biroll).

Efter Faces kunde Cassavetes koncentrera sig mer på sitt regiarbete. Han kunde nu göra filmer inom studiosystemet men ändå behålla kontrollen över sitt verk. Filmen Äkta män (1970) handlar om tre män som flyr undan sina äktenskap för några småsynder. Huvudrollerna spelades av Cassavetes själv, Peter Falk och Ben Gazzara. En annan studiofilm från 70-talet var Minnie och Moskowitz, en sorts romantisk komedi med Gena Rowlands i huvudrollen och med en liten roll för Cassavetes mor Katherine.

Hans tre mästerverk från slutet av 1970-talet var dock oberoende produktioner. En kvinna under påverkan (1974) handlar om en hemmafru som beter sig allt mer underligt och försöker hålla fast vid verkligheten. Huvudrollsinnehavare var åter Rowlands, och hennes make spelas av Peter Falk. Rowlands nominerades till en oscar för bästa kvinnliga huvudroll och Cassavetes nominerades för bästa regi.

Mordet på en kinesisk bookmaker (1976) var en film om mäns erfarenheter lika mycket som En kvinna under påverkan var om kvinnors. Ben Gazzara spelar strippklubbsägaren Cosmo Vitelli som övertalas av mafiosi att utföra ett mord för att betala av på sina spelskulder.

Premiärkvällen behandlar skådespeleri och skådespelarens yrke. Gena Rowlands har än en gång huvudrollen, med Cassavetes och Ben Gazzara i andra ledande roller. Filmen handlar om en åldrande skådespelare som genomlever en personlig kris. Enligt Laurence Gavron hade Cassavetes arbetat med manuset i flera år och var ständigt upptagen av ämnet. Filmen blev en ekomisk katastrof som kostade över 1 1/2 miljoner dollar i lånade pengar och tog mer än ett år att göra.

Cassavetes fortsatte att arbeta under 1980-talet, även om hans personliga alkoholproblem började påverka honom. Gloria (1980) är en mer konventionell thriller med Rowlands i huvudrollen. I Kärleksströmmar (1984) spelade paret Cassavetes och Rowlands huvudrollerna som bror och syster. Cassavetes sista film, Big Trouble (1986), var ett sistaminutenprojekt som Cassavetes tog över när en vän till honom hoppade av. Enligt Cassavetes själv blev filmen en "katastrof". Han var vid det laget redan sjuk och blev mycket nedslagen över att det skulle bli hans sista film.

Cassavetes hade en överväldigande och engagerad personlighet. Han tyckte om att göra filmer, och offrade sina kollegor och sig själv för skapandet. Hans intensiva ansträngning fick ett pris. Han var länge alkoholist och dog av skrumplever 1989 vid 59 års ålder. Hans fru Rowlands har fortsatt som skådespelare. Hans son Nick Cassavetes följde i faderns fotspår som skådespelare och regissör.

Cassavetes var vän och mentor till regissören Martin Scorsese, som samarbetade med honom på filmen Minnie and Moskowitz och utvecklade idén bakom Mordet på en kinesisk bookmaker tillsammans med Cassavetes.

[redigera] Improvisationens roll

Enligt Gena Rowlands har improvisationens roll i Cassavetes filmer ofta blivit missförstådd. Även om Cassavetes tillät och till och med uppmuntrade sina skådespelare att improvisera under filmningen var enligt henne endast sällan hela scener filmade medan de improviserades. Snarare improviserade skådespelarna efter Cassavetes manus under repetitioner, och Cassavetes skev sedan om scener baserade på improvisationerna.