Jordens atmosfär

Wikipedia

Jordens atmosfär utifrån.

Jordens atmosfär, atmosfären, namnet kommer från de grekiska ordstammarna atmos (ånga) och sfaira (klot), är det gashölje som omsluter jorden och hålls kvar av jordens gravitationskraft. Den består av omkring 78 % kväve och 21 % syre. Dessa gaser tillsammans med argon står för mer än 99 % av atmosfärens volym. Resten består av vattenånga och mindre kvantiteter av andra gaser. Av dessa bör nämnas två som är viktiga för atmosfärens egenskaper, nämligen koldioxid och ozon. Hela denna gasblandning kallas allmänt för luft. Atmosfären skyddar livet på jorden genom att absorbera skadlig ultraviolett strålning från solen och genom att minska temperaturskillnaderna mellan dag och natt.

Atmosfären har inget abrupt slut utan försvinner gradvis och övergår i tomma rymden. Inom rymdfarten definieras rymden som 100 km ovanför havsnivå, den så kallade Karmanlinjen.

[redigera] Indelning

Atmosfären delas in i höjdled i lager, baserat på deras temperatur och temperaturgradient (dvs. om temperaturen ökar eller minskar i höjdled). Dessa är:

Troposfären (0 - 11 km). Troposfären når i medeltal 11 km över jordytan, 7 km vid polerna och 17 km vid ekvatorn och innehåller omkring 80% av atmosfärens gaser. Temperaturen minskar med höjden. I troposfären blandas luften livligt vertikalt på grund av att varm luft stiger uppåt där temperaturen är lägre, däremot blandas luften mycket lite mellan norra och södra halvklotet. Blandningen mellan troposfären och stratosfären är också liten. Allt väder äger rum i troposfären.
Stratosfären (11 - 50 km). Temperaturen ökar med höjden. Detta beror på att ozonlagret i övre delen av stratosfären fångar solljus och strålar tillbaka energin som värme. Luften blandas mycket mindre vertikalt i stratosfären eftersom det inte finns någon stigande varmluft.
Mesosfären (60 - 85 km). Temperaturen minskar med höjden; detta är den kallaste delen av atmosfären.
Termosfären (90 - 600 km). Temperaturen ökar med höjden.

Regionerna mellan dessa lager kallas tropopausen, stratopausen och mesopausen. Atmosfären delas även in i andra typer av lager. Dessa lager är

Jonosfären (50 - 550 km) innehåller joner i form av plasma. Den består av mesosfären och en del av termosfären.
Exosfären (600 - 10000 km) är lagret ovanför jonosfären och övergår långsamt i rymden.
Magnetosfären, regionen där jordens magnetfält växelverkar med solvinden. Räcker tiotusentals kilometer från jorden.
Ozonlagret, den del av stratosfären där solens ultravioletta strålning skapar ozon.

[redigera] Koncentration av gaser i atmosfären

Koncentrationen av de vanligaste gaserna i atmosfären (räknad på torr luft) ges av följande tabell.

Gas	ppm i atmosfären	% i atmosfären
Kväve	780840	78,09%
Syre	209460	20,95%
Argon	9340	0,93%
Koldioxid	381	0,038%
Neon	18,18	0,002%
Helium	5,24	0,0005%
Metan	1,745	0,0002%
Krypton	1,14	0,0001%
Vätgas	0.55	0,00006%

Källa: NASA, uppdaterat för koldioxid 2006 enligt [1] och metan 1998 enligt IPCC

[redigera] Jordens forntida atmosfär

Jordens forntida atmosfär anses var lik Venus atmosfär, som består mestadels av koldioxid. Syre är idag en gas i atmosfären och den är mycket giftig. Under livets tidiga utveckling förekom syre bara i form av oxider i marken. Forntidens åska kan ha producerat aminosyror Först en bit inpå tidsåldern Prekambrium är atmosfären syresatt. Det är växttalger och växter som genererar syret. Halten av syre har varierat i atmosfären, under juratiden var syre halten upp i 35%. Forskana antar att atmosfärens tryck vid havet varit den samma som nu, men detta är bara en hypotes. Jordens gravitationskraften är så stor att atmosfären bibehålles, Mars (planet) är en mindre än jorden och har förlorat delar av sin atmosfär.

Luftbubblor fryser in i is och det kan användas för göra uppskattningar av atmosfärens egenskaper under senare delen av kvartärtiden. Denna typ forskning görs med hjälp av borrkärnor från olika glaciärer. Särskilt på Grönland och Antarktis drivs omfattande forskning av detta slag.