Just D

Wikipedia

Just D var en svensk hiphopgrupp med medlemmarna Peder Ernerot (artistnamn Pedda P eller Pedda Pedd), Wille Crafoord (Doktor C) och Gustave Lund (Gurra G). De gav ut skivor mellan åren 1990 och 1995.

Innehåll

1 Historia
2 Turnéliv
3 Fläktklubben / Den Gyldene Klubben
4 Omvärldens syn på Just D
5 Samplingar
6 Diskografi
- 6.1 Album

[redigera] Historia

[redigera] Förhistorik

Just D:s historia börjar med att Peder Eneroth och Wille Crafoord i slutet av 1980-talet träffas i ett Vaxholms-baserat blues-rockband med mycket vaga symfonirock-tendenser som bland annat spelade Pink Floyd-covers. Gruppen utvecklades till att bli Wille Crafoord & Pondus vilka gav ut ett par singlar under 1988 och 1989. Skivorna, som aldrig fick någon större uppmärksamhet, gavs ut på det lilla entusiastbolaget Ricochet Records som drevs av Peter Swartling.

Wille beskriver på sin hemsida hur han låg på alla fyra i sin lägenhet och för hand målade omslaget till singelskivan Åskan. Han förklarar vidare att den spelades in mest för att imponera på hans dåvarande flickvän.

[redigera] 1 steg bak & 2 steg fram

När D.A.I.S.Y.-age-hiphopen slog i USA under 1980-talets sista år, med band som De La Soul och A Tribe Called Quest från den löst sammansatta gruppen Native Tongues Posse, kände gruppen att det var naturligt att göra något eget i den stilen. Peder Ernerot, Wille Crafoord och skivsamlaren och scratcharen Gustave Lund (som då ingick i producentduon MKII) bildade gruppen i början av maj 1989. Efter en textrad i refrängen till Pondus-låten Galimatias, Just det / just så / vidare ändå tog de artistnamnet JustD, ett slags motsvarighet till "That's it". De var noga med att det skulle skrivas utan mellanrum.

Gruppen ville hålla fast vid den lekfullhet och den gräv-där-du-står-mentalitet som förebilderna hade, och beslöt att fullt ut göra hiphop på svenska, vilket ledde till att ord som rap blev rabbla, rhyme blev rim eller ramsa och scratch blev gnugga.

De ville också skilja ut sig genom att skriva svenska på ett nydanande sätt, gruppnamnet i sig är ett bra exempel. De skrev genomgående med versaler; den och det skrevs D, en blev N, ett 1, är skrevs E och och blev & eller Å. Att debutsingeln som graverades i april 1990 blev programförklaringen 1&3E2 var fullständigt logiskt. Denna släpptes även på maxisigel i en Bomkrash-remix.

Från 1 steg bak & 2 steg fram släpptes flera singlar: På 7"-singel kom en remix av Trottoaren, och på maxisingel Vår egen påse med fyra låtar i remixer av Bomkrash och JustD. Den senare vann priset som bästa svenska låt på Disco Mixing Championships 1990.

[redigera] Svenska ord

Vintern 1991 kom gruppen och Peter Swartling gemensamt fram till att den hade potential för att bli riktigt stora och att Ricochet Records inte skulle klara av att följa med. Lösningen blev att gruppen gick till det då relativt nya bolaget Telegram Records Stockholm, som startats av Klas Lunding. Peter Swartling följde med gruppen som exekutiv producent.

Det första resultatet av skivbolagsövergången var singeln Hur e d möjligt?, graverad i april 1991, på omslaget kaxigt presenterad som "Listetta". Skivan hade ett lite mjukare ljud och blev gruppens första större publika framgång. Det gavs samtidigt ut en maxisingel med remixer av "Lone & Lee". Omslagen var nu designade av trendiga reklambyråerna Re-Flex! och Bureau Benic, med svartvita bilder som genomgående tema. Gruppens framtoning kändes allt mer professionell.

Under sommaren 1991 kom singeln (med vidhängande maxisingel mixad av Johan Ekelund) Relalalaxa, som med sin jazziga trumpet blev något av ett soundtrack för sommaren. Den dök senare upp som instrumental signaturmelodi till Sveriges televisions samhällsprogram Striptease, då tillskriven pseudonymen 1-2-3.

Senare kom även Hållihop som singel och maxisingel i ommixade versioner av Bomkrash med Dr. Alban som gäst.

I december 1991 släppte man sin mest framgångsrika singel: Den sarkastiska jullåten Juligen som ännu i början av 2000-talet spelas frekvent på radio i juletid.

"Svenska ord-eran" var då radio mer och mer började få upp ögonen för JustD, och därmed även en större del av folket som tog till sig texterna och musiken. Samtidigt ökade "skandalrubrikerna" i landets kvällstidningar, och i takt med att gruppens popularitet ökade, ökade också antalet vilda och stökiga liveframträdanden.

[redigera] Rock'n'Roll

Våren 1992 kom första singelskivan från det då flitigt turnérande bandet: Grannar. Den glada låten som beskriver skumma individer i samma trappuppgång var funkigare och mer gitarrbaserad än tidigare. Det mycket sparsmakade enkelfärgat gråa omslaget (designat av F+) var en klar brytning mot tidigare.

I inslaget Clubhopping som presenterades av Rob'n'Raz i ZTV (som då gick i TV4) presenterade gruppen sina planer: Man skulle släppa ett dubbelalbum! Detta hade aldrig gjorts i svensk hiphop tidigare. Dessutom utlovade man att skivan skulle kosta som ett enkelalbum.

Som singel (och maxisingel) släpptes senare dingelidong.

[redigera] Klåfinger

Vintern 1993 sålde gruppen en CD-maxi i begränsad upplaga till sin dåvarande fanclub "Fläktklubben". Det var ett samarbete med rapmetal-bandet Clawfinger betitlat Klåfinger, och skivan innehöll gitarr-mangel-versioner av tre låtar från Rock'n'roll samt en cover av Faith No More-låten Epic, Du vill ha allt (men kan inte få d). Skivan snappades upp av P3 och spred sig till skivaffärerna. Efterfrågan gjorde att man beslutade att ge ut skivan officiellt med ett nytt omslag.

[redigera] Tre Amigos

Som första singel för den kommande skivan kom i december 1993 Vart tog den söta lilla flickan vägen?, en rocklåt med liveinstrument i Beastie Boys-anda. Låten behandlar ett ämne som efter Just D behandlats av många andra hiphopare - "fjortis"-fenomenet när "den söta lilla flickan" växer upp. Det blev en stor hit, och gruppen var nu tveklöst Sveriges största rap/popgrupp.

Under året återutgavs debutalbumet från 1990, av Telegram, den hade tidigare varit utgången. Dessutom erbjöds medlemmarna i fanklubben samlingen Sågade Godbitar med outgivet material, demoversioner, liveupptagningar och alternativa mixar.

Andrasingeln blev det mycket överraskande valet Banjo, endast 31 sekunder lång. Som B-sida valdes Innan dom stänger. Singeln sålde i stort sett ingenting.

1994 var i övrigt ett lugnt år för Just D, i alla fall om man ser till skivutgivningen.

[redigera] Plast

I mars 1995 kom singeln Hubbabubba. Även denna gång har stilbytet högst märkbart: Trashanklooken hade bytts mot collage av manga-material, och de röjiga gitarrerna hade bytts mot mjuka synth-mattor med en lätt åttiotalskänsla. Just D har alltid tonat ner sin påstådda betydelse och de insisterar ofta i all ödmjukhet att det aldrig lät särskilt bra.

Nästa singel, som kom i maj, blev den glatt nostalgiska 87-87, en logisk uppföljare till Ulf Lundells Sextisju, sextisju och Magnus Ugglas Vår Tid 1977. Remixer med ännu mer åttiotalskänsla leverades av Rob'n'Raz. Sköna skor kom som CD-singel på sommaren, och förutom en reggae-inspirerad mix innehöll skivan ett spel för PC-datorer.

I samband med Grammis-galan våren 1996 spelade gruppen Tre gringos tillsammans med dansbandet Thorleifs. Låten, som på albumet haft ett arrangemang som blickade på doo wop hade nu blivit en pompös dansbandslåt gjord med glimten i ögat, gavs också ut på singel.

[redigera] Just D:s Gyldene och därefter

Inför julhandeln 1995 släptes samlingsalbumet Just D:s Gyldene. Den innehöll den nya låten Jag sköt sheriffen, en svensk översättning av Bob Marley-låten I Shot the Sheriff från 1973. Jag sköt sheriffen släpptes 1995 även som singelskiva.

Samlingen skulle visa sig vara det sista som gruppen gav ifrån sig, i varje fall under de följande 10 åren. Gruppen splittrades aldrig officiellt, men det var uppenbart att de inblandade ville göra saker som inte fungerade för gruppen.

I januari 2007 utkom ytterligare en samlingsskiva, denna gång i serien Guldkorn. Den innehöll inget nytt material, tvärtom saknades tre spår från "Gyldene".

[redigera] Turnéliv

Gruppens turnerande var ständigt omsvärmat av rykten, skandaler och festande. I början av kariären hade man de inspelade musikbakgrunderan (som med sin grund i samplingar var omöjlig att göra "live") på DAT-band. Till scenshowen hörde att spruta raklödeer på varandra och publiken, liksom att dricka öl och kasta konfetti. DAT-bandet byttes så småningom ut mot en CD-skiva med instrumentalversioner, denna såldes i begränsad upplaga även genom fancluben. I takt med att musiken blev mer gitarrbaserad ändrade man turnéformatet till att bli mer och mer liveinstrumenterat.

Skandalerna var många; hade de inte underåriga fans på hotellrummen så hade de startpistoler i taxin.

Den allvarligaste incidenten skedde under Hultsfredsfestivalen 1993; man hade fått idén att ha en kräftskiva på scen och bland annat bjudit in gruppen Stonefunkers. Just D ville mitt i konserten även bjuda publiken på snaps, vilket slutade i att en kvinna blev skadad av en spritflaska som slängts ut i publikhavet. Efter detta var de inte längre välkomna till festivalen.

[redigera] Fläktklubben / Den Gyldene Klubben

1991 bildade en bekant till gruppen, Göran "Björns" Hansen, fancluben JustDs Fläktklubb. Klubben blev snabbt populär och hade kring Tre Amigos-tiden över 2000 medlemmar. Innan samlingsskivan kom bytte klubben 1994 namn till Den Gyldene Klubben på förslag från Wille.

Förutom ett enkelt nyhetsblad som skickades ut till medlemmarna ett par gånger per år gav de vid tre tillfällen ut julklappar i form av CD-singlar till medlemmarna:

Juligenigen (en brötig nyinspelning av Juligen) (1992)
God Jul och gott nytt år (1994)
Nu e julen här igen (en cover på Beatles' Christmas times are here again) (1995)

Klubben var generös och kunde ibland överraska slumpvist valda medlemmar med promotionmaterial, autografer eller fotografier. De sålde också merchandise som tröjor, plastfigurer, mössor, tygmärken, gruppens skivor liksom specialutgåvor som Klåfinger, en instrumental singback-CD och de två samlingarna Sågade Godbitar.

I samband med att gruppens aktiviteter minskade, försvann även intresset för klubben. Kring 1997 fick alla kvarvarande medlemmar ett brev där ett företag förklarade att man köpt upp klubbens lager och reade ut kvarvarande artiklar.

Huruvida det var JustD, "Björns" eller någon annan i gruppens närhet som under signaturen Fläktklubben kring 1990 skrev kryptiska gratisannonser i Nöjesguiden kommer vi nog aldrig att få veta.

[redigera] Omvärldens syn på Just D

Under sin aktiva tid var det många som inte begrep sig på gruppen; de passade aldrig riktigt in i något fack och medlemmarna ansågs komma från "fel" bakgrund. Det låg dem också i fatet att de mer pratade i takt än egentligen rappade i ordets rätta mening. De var aldrig renläriga utan tog influenser lika mycket från grunge och punk som hip hop.

[redigera] Samplingar

Just Ds musik byggde till stor del på samplingar från äldre skivor, på de två första från uteslutande svenska skivor. Se vidare artikeln Just D samplingar