Kungahälla
Wikipedia
Kungahälla, var en kungsgård redan på 900-talet, blev sedermera Bohusläns första stad och var redan på 1000-talet en av Norges viktigaste strategisk städer. Staden låg vid Nordre Älv några kilometer väster om nuvarande Kungälv i närheten av Ragnhildsholmen.
[redigera] Historia
Första gången Kungahälla nämns av samtida historiska källor är av en normandisk författare 1135. Då hade staden stor politisk betydelse och ett par årtionden senare nämns staden i ett arabiskt geografiskt verk.
En som senare kom att skriva om Kungahälla var Snorre Sturlasson. Han beskrev bland annat hur staden under kung Sigurd Jorsalafar i början av 1100-talet förstärktes av ett kastell med vallgrav och att staden fick en kyrka och blev därmed Norges största stad. Var exakt detta kastell låg är omdiskuterat men många menar att den låg på den så kallade klosterkullen vid nuvarande Kastellegårdens ägor i Ytterby socken.
Kungahälla blev under en period en mötesplats för diskussioner mellan de nordiska kungarna. Snorre skriver att Olav Tryggvasson år 998 mötte Svearnas drottning Sigrid Storråda på Kungahälla för att planera giftermål men att Sigrid Storråda vägrade konvertera till kristendomen, vilket Olav krävde. Giftermålet ställdes in och de ska ha lämnat varandra i vredesmod.
År 1025 slöt den svenske kungen Anund Jakob ett förbund med svågern Olav den helige, dåvarande kung av Norge, i Kungahälla. Tillsammans seglade de året därpå med 420 skepp för att genomföra ett gemensamt anfall mot den danske kungen Knud den store. Slaget som vanns av Knud stod vid Helge å i Skåne.
År 1101 möttes de tre nordiska kungarna Magnus Olavsson (Magnus Barfot) från Norge, Inge Stenkilsson (Inge d.ä.) från Svitjod och Erik Ejegod från Danmark för att sluta fred i det s.k. Trekungamötet. Exakt var detta möte utspelade sig är inte fastslaget med enligt Snorre skeddde det i Kungahälla med andra källor går att tyda som att mötte skedde på Ranghildsholmen. Enligt Snorre giftes Inge d.ä. dotter Margareta bort med kung Magnus Barfot vid detta tillfälle för att bekräfta freden. Efter detta fick hon namnet Margareta Fredkulla.
Man Kungahälla var inte bara kungarnas stad utan fungerade också som mötesplats för köpmän och handelsmän långväga ifrån.
Den 10 augusti 1135 anfölls Kungahälla av venderna, med hertig Ratibor (Racibórz) som härförare. De brände ner kastellet och kyrkan och staden plundrades. Enligt sagorna ska de bland annat tagit ett skrin som innehöll en relik från Kristi kors. Denna relik hade staden fått av kung Sigurd Jorsalafar, efter hans hemkomst från Jerusalem. Reliken återfanns senare i Polen men skrinet försvann 1944.
När stadens bebyggelse uppfördes igen anlades den lite mer västerut.
Under 1200-talets mitt spelade Kungahälla en viktig roll som konungariket Norges sydligaste utpost. Kung Håkon IV Håkonsson (Håkon den gamle) lät under 1250-talet uppföra en ringmursborg på Ranghildsholmen som skydd för staden. I och med denna borg bildade norrmännen ett effektivt lås för Nordre älv, som på denna tid kort och gott kallades för Älven.
[redigera] Arkeologiska utgrävningar
1863 hittades en större myntskatt på platsen för Kungahälla där de yngsta mynten var från 1260-talet. På 1950-talet och mellan 1985-1994 gjordes det ett stort antal utgrävningar.
