Kustsnäppa
Wikipedia
| ?Kustsnäppa | |
|---|---|
 Tre adulta kustsnäppor i vinterdräkt.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning: | Vadare Charadrii |
| Familj: | Snäppor Scolopacidae |
| Släkte: | Calidris |
| Art: | Kustsnäppa |
|
|
|
| §Calidris canutus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Utbredning och flyttvägar för de sex underarterna av Kustsnäppa.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Kustsnäppa (Calidris canutus) är en vadarfågel.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Kustsnäppan är 23-26 centimeter lång, har ett vingspann på 47-53 cm och väger 100-225 gram och är därmed en av de största snäpporna inom släktet calidris och upplevs som ganska rund och tjock. Den har korta ben och en medeltunn, kort, rak och mörk näbb. Den adulta fågeln har på sommaren mörka ben och ryggen och täckare är vattrad i grått, orange, vitt och svart. Dess huvud, bröst och undersida är rödbrunt. Hanen är mer enhetligt rödbrun än honan som har mer ljusa partier på underkroppen. På vintern är den adulta fågeln enhetligt ljusgrå på ovansidan och den har ljus undersida, vitt ögonbrynsstreck, gråfläckat bröst och kroppsidor och grågröna ben. Den juvenila fågeln påminner om adult vinter men har en mer beigefärgad ton på bröstet, tydligare vattrad rygg och vingovansida med bräm som har mörk fjällteckning innanför de ljusa fjäderspetsarna.
[redigera] Utbredning, biotop och taxonomi
Kustsnäppan häckar längs kuster på tundran i norra Europa, Ryssland och Kanada och på Grönland.
Man brukar dela upp kustsnäppan i sex underarter:
- Calidris canutus canutus, nominatformen häckar på Tajmyrhalvön.
- Calidris canutus piersmai, häckar på Nysibiriska öarna och är till storleken den minsta underarten.
- Calidris canutus rogersi, häckar i östra Sibirien inklusive Tjuktjerhalvön.
- Calidris canutus roselaari, häckar på Wrangels ö och i nordvästra Alaska och är till storleken den största underarten.
- Calidris canutus rufa, häckar på Kanadas lågarktiska tundra.
- Calidris canutus islandica, häckar på Kanadas högarktiska tundra och på norra Grönland.
Kustsnäppan är en flyttfågel och övervintrar på dyiga stränder vid Atlanten och Stilla havet, så långt söderut som i Argentina och Sydafrika. De bildar mycket stora flockar på vintern.
Underarten (Calidris canutus islandica) som häckar på Grönland och i nordöstra Kanada övervintrar främst vid Storbritanniens och nordvästra Europas kuster där Vadehavet är en av det viktigaste lokalerna. Underarten (Calidris canutus canutus) som häckar på Tajmyrhalvön övervintrar istället mest kring Västafrikas kuster men rastar mellan juli till september också vid Vadehavet innan de flyger den sista sträckan till sina vinterlokaler. På samma sätt rastar denna underart i maj, och då mest kring kusterna av Schleswig Holstein vid Vadehavet, innan de flyger norr ut mot sina häckningslokaler.
[redigera] Kustsnäppan i Sverige
I Sverige befinner den sig på vår- och höstflyttningen, men det är främst på hösten som den observeras. Underarten som flyttar förbi Sverige är Calidris canutus canutus men även Calidris canutus islandica observeras i Sverige.
[redigera] Häckning
Kustsnäppan bygger bo på marken nära vatten, oftast inåt land. Honan lägger 3 till 4 ägg i en grund grop som är kantad av löv och mossa. Båda föräldrarna ser till ungarna, men honan flyttar innan ungarna har blivit flygfärdiga.
[redigera] Föda
Kustsnäppan letar föda på leriga stränder, där den söker upp födan eller plockar upp den när den ser den. Den äter mest blötdjur och insekter men även växtdelar.
[redigera] Namn
Förr kallad isländsk strandvipa.[1]
[redigera] Källor
- Red Knot i engelskspråkiga Wikipedia 12 september 2005
- Islandsk ryle i danskspråkiga Wikipedia 12 september 2005
- Royal Netherlands institute for sea research Studying the ecology of Red Knots Calidris canutus and Bar-tailed Godwits Limosa lapponica by individual colour-ringing
- Roland Staav och Thord Fransson, Nordens fåglar (1991), andra upplagan. Stockholm: Norstedts. sid. 180-181. ISBN 91-1-913142-9.
- Killian Mullarney, Lars Svensson, Dan Zetterström & Peter J. Grant, Fågelguiden (1999) Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 138-139. ISBN 91-34-51038-9.
- Lars Larsson, (2001), Birds of the World, CD-rom
- ^ Sven Nilssons Foglarna 1858.
