Längdhopp
Wikipedia
Längdhopp är en gren inom friidrotten där de tävlande skall hoppa så långt som möjligt och landa i en sandgrop. Hopparen springer mot hoppgropen på en ansatsbana och gör avstamp från en planka / zon. Zon är till för yngre ungdomar, då man mäter från avstampet. Efter plankan är det en övertrampsplanka med plastelina på. Om hopparen gör ett avtryck i plastelinan räknas hoppet som ett övertramp och hoppet blir ogiltigt och inget resultat registreras.
Tävlingen så att deltagare har tre försök att nå resultat. När dessa tre omgångar är avklarade får de åtta med bäst resultat hoppa ytterligare tre hopp i en finalomgång. Om kvalhoppningen har skett i olika gropar får samtliga finalister sex nya hopp i samma grop för att förhållandena ska vara lika. I större mästerskap har man oftast en kvalgräns för att komma till final, vilket kan leda till att det blir fler än åtta i final.
I längdhopp och tresteg sker även vindmätning vid samtliga hopp. Om det är en medvind på 2 m/s eller mer får resultatet ej räknas som någon form av rekord. Hoppet är dock giltigt för tävlingen. Det är samma regel som gäller för sprintlopp på 200m och kortare.
Grenen är olympisk och ingår i alla större friidrottsmästerskap. Längdhopp ingår i damernas sjukamp och herrarnas tiokamp.
[redigera] Rekord
- Världsrekord, herrar: 8,95 m, Mike Powell (USA), 1991
- Världsrekord, damer: 7,52 m, Galina Tjistjakova (Sovjetunionen), 1988
- Svenskt rekord, herrar: 8,21, Mattias Sunneborn, 1996
- Svenskt rekord, damer: 6,99, Erica Johansson, 2000
[redigera] Historia
Ett av idrottshistoriens mest legendariska rekord sattes av längdhopparen Bob Beamon vid OS i Mexico City 1968, då han i den tunna luften hoppade 8,90. Rekordet var 55 centimeter längre än någon tidigare hoppat och stod sig i 23 år.
