Lösningsmedel
Wikipedia
Ett lösningsmedel är en fluid fas (en vätska, en gas eller ett plasma) som kan lösa upp en gas, ett fast ämne eller en vätska och bilda en lösning. Det vanligaste lösningsmedlet är vatten, till exempel bygger liv nästan helt på reaktioner i vattenlösning. De flesta andra lösningsmedel som används är organiska, till exempel etanol och terpentin. Bland oorganiska ämnen som används som lösningsmedel finns förutom vatten även ammoniak och superkritisk koldioxid.
Lösningsmedel har oftast låg kokpunkt så att de avdunstar lätt eller kan avlägsnas med destillation, så att endast det lösta ämnet blir kvar. Användbara lösningsmedel ska därför inte reagera med de lösta ämnena. Lösningsmedel kan också användas för att extrahera lösliga komponenter i en blandning. Det vanligaste exemplet på detta är te- och kaffebryggning. Lösningar är oftast transparenta och färglösa ämnen med en karakteristisk lukt.
Organiska lösningsmedel används bland annat vid kemtvätt (till exempel tetrakloreten), för att späda ut färger (till exempel toluen och terpentin), som nagellackborttagare och klisterlösningsmedel (aceton, metylacetat, etylacetat), i fläckborttagningsmedel (hexan), i tvättmedel (citrusterpener), i parfym (etanol) och i kemisk syntes.
