Ludwig Boltzmann

Wikipedia

Ludwig Eduard Boltzmann, född den 20 februari 1844 i Wien, död 5 september 1906 i Duino nära Trieste i Italien, var en österrikisk fysiker och filosof.

Boltzmanns livsverk var utvecklingen av termodynamiken. Därigenom grundande han jämte James Clerk Maxwell den statistiska mekaniken.

[redigera] Biografi

Boltzmann studerade vid gymnasiet i Linz och därefter (1863–1866) vid universitetet i Wien. Boltzmann åtnjöt där den berömde fysikern Josef Stefans undervisning och var hans assistent, tills han 1869 erhöll en professur i matematisk fysik vid universitetet i Graz.

1873 återvände han som professor i matematik till Wien och erhöll 1876 en professur i fysik i Graz. 1889–1894 var han professor i teoretisk fysik i München och utnämndes 1894 till Stefans efterträdare i Wien, vars plats han återtog 1902 efter att under två år ha förestått professuren i teoretisk fysik vid Leipzigs universitet.

Från 1888 var Boltzmann ledamot av svenska vetenskapsakademien och från 1895 ledamot av vetenskapssocieteten i Uppsala.

Boltzmann begick självmord genom hängning 1906 när han var på semester i Duino nära Trieste i Italien. Motivet till självmordet är oklart, men det kan ha haft samband med vetenskapsetablissemangets ovilja att erkänna hans teorier.

[redigera] Vetenskaplig insats

Boltzmann var under sin tid en av den teoretiska fysikens främsta företrädare inom de tyskspråkiga vetenskapliga sfären. Han gjorde bland annat mycket framstående arbeten inom den kinetiska gasteorin och utförde noggranna bestämningar av den så kallade specifika induktionskoefficienten hos olika material.

Hans formel för entropin ”S” är berömd:

där k_B = 1,3806505(24) · 10⁻²³ J K⁻¹ är Boltzmanns konstant och P är antalet möjliga mikrotillstånd som ger samma termodynamiska tillstånd för ett system.

Av synnerligen stort värde var också hans teoretiska undersökningar angående det så kallade strålningstrycket och Stefan–Boltzmanns lag för en svartkropps strålning vid olika temperaturer.