Mario Vargas Llosa

Wikipedia

Mario Vargas Llosa, Jorge Mario Pedro Vargas Llosa, född 28 mars 1936 i Arequipa, Peru, peruansk författare och politiker. Bland hans verk finns på svenska Det gröna huset, Tant Julia och författaren, Kriget vid världens ände och Bockfesten. Han räknas som en av Latinamerikas ledande romanförfattare och essäist. Vargas Llosa är i dag bosatt i Madrid.

[redigera] Biografi

Föddes i Arequipa i en medelklassfamilj. Hans föräldrar, Ernesto Vargas Maldonado och Dora Llosa Ureta, skilde sig redan innan han föddes och han växte upp med sin mor och morfar. Sina första år tillbringade Vargas Llosa i den bolivianska staden Cochabamba där han påbörjade sina studier i den katolska salesianska skolan Colegio La Salle. Under den peruanska regeringen ledd av José Luis Bustamante y Rivero erhöll hans morfar en politisk post i staden Piura, varför familjen återvände till Peru och bosatte sig där. 1946 flyttade de till Lima där Vargas Llosa för första gången träffade far. I Lima studerade han även där på en salesiansk skola, "La Salle", och sedan under två år i militärskolan "Colegio Militar Leoncio Prado", i La Perla i regionen Callao.

På sommaren före sista året i skolan började Vargas Llosa arbeta som journalist. Han slutade vid militärskolan och gick sista året i Piura där han arbetade på den lokala tidningen "La Industria". I Piura presenterade han sitt första dramatiska teaterverk, Inkans flykt. 1953 började han på universitetet San Marcos i Lima för att läsa litteraturvetenskap. Han läste också några juridikkurser och avslutade sin humanistutbildning. Hans anlag som författare befäste sig i samma takt som hans karriär som journalist minskades på grund av hans nya åtaganden. 1955 gifte han sig med Julia Urquidi, som var en avlägsen släkting på hans mors sida. På grund av skillnader i ålder varade äkternskapet inte länge. Paret fick inga barn.

1958 fick han ett stipendium, "Javier Prado", som gjorde det möjligt för honom att åka till Madrid där han doktorerade vid Complutenseuniversitetet, och fick filosofie doktorsexamen 1959. Efter att ha doktorerat bosatte han sig i Paris. 1959 publicerade han en samling berättelser under titeln Los Jefes y Los Cachorros.

1965 gifte han sig med sin kusin Patricia Llosa med vilken han fick tre barn. Han flyttade till Europa där han bodde i Paris, London och Barcelona. 1974 återvände han till Peru och trädde in i televisionens journalistik som programledare i det politiska programmet '"La Torre de Babel" (Babels torn).

Under 1980-talet blev Vargas Llosa politiskt aktiv och orsakade stor förvåning med sin nyliberala åsikter, eftersom hans läsekrets på den tiden karakteriserades som intellektuell vänster. 1987, när APRA-regeringen ledd av Alan García Pérez avsåg att nationalisera de peruanska bankerna, framträdde "Vargas Llosa" och profilerade sig som politisk ledare genom att ställa sig i spetsen för protesterna mot aktionen. Han började sin politiska karriär och presenterade sig som presidentkandidat i valet 1990. Under större delen av valkampanjen framstod Vargas Llosa som favoritkandidat, men en plötslig ökning för kandidaten Alberto Fujimori, som fram till 14 dagar före valet hade mindre än 10 procent av rösterna, framtvingade en andra valomgång i vilken Vargas Llosa förlorade.

Efter valet, lämnade han Peru och bosatte sig i Madrid. Den spanska regeringen ledd av José María Aznar lät honom få spanskt medborgarskap utan att han behövde avstå från sitt peruanska, och han har nu båda.

Mario Vargas Llosa är medlem i Real Academia Española (Kungliga Spanska Akademien).

[redigera] Författarskap

Vargas Llosa blev först känd som författare 1962 med boken La Ciudad y los Perros (sv. Staden och hundarna), översatt till svenska 1963. Boken baserades på hans upplevelser under tonåren som kadett i militärskolan. I sina verk kritiserar han ofta hierarkin i de sociala och rasmässiga klasser som fortfarande finns i Peru och i Latinamerika. Mycket av hans verk är också av självbiografisk natur, såsom La Casa Verde 1966 (sv. Det gröna huset, 1979) och La Tía Julia y el Escribidor 1977 (sv. Tant Julia och författaren, 1981).

Hans svepande historiska roman La Guerra del Fin del Mundo 1981 (sv. Kriget vid världens ände, 1984) tar plats i det brasilianska höglandet på 1800-talet och grundar sig på verkliga händelser i Brasiliens historia.