Matteusevangeliet

Matteusevangeliet innehåller största delen av Markusevangeliet, men Markus språk har förbättrats, och ofta kortas berättelser av så att poängen blir tydligare. Matt. har också en del berättelser gemensamma med Lukasevangeliet (det gemensamma materialet anses härstämma från den s.k. Q-källan, se tvåkällshypotesen). Det utgör drygt en fjärdedel av innehållet.

Matteusevangeliet kännetecknas av att det innehåller fem längre blok av Jesu undervisning: kap 5-7, Bergspredikan, kap 10, Missionstalet, kap 13, Liknelser, kap 18, Talet till församlingen, och kap 24-25, Talet om Jesu återkomst. Till Matteus särstoff, d.v.s. det unika materialet för Matteusevangeliet, hör berättelserna om Jesu födelse och barndom, flera liknelser (till exempel skatten och pärlan och de tio brudtärnorna) samt en hel del Jesusord (till exempel om jordens salt och världens ljus samt vargar i fårakläder). Även Jesus uttalande om Petrus som klippan är matteiskt särstoff. Totalt utgör detta drygt en fjärdedel av evangeliet. Dessutom innehåller Matt. också många citat ur Gamla testamentet.

[redigera] Teologi

Matt. betonar att Jesus är Davids son, den Messias som löftena i Gamla testamentet talar om. Men Messias blev inte mottagen av alla i Israel, dels för att han inte motsvarade deras förväntningar för hur Messias skulle vara, dels för att Jesus omdefinierar Guds folk, vilket gör att oväntade individer (sjuka, orena, invandrare m fl) tas med i Jesu lärjungekrets, till mångas upprörd förvåning. Evangelisten kritiserar judarna hårt, inte minst de lärda i landet, samtidigt som evangeliet inkluderar både många av Jesu positiva uttalande om judarna, ord som inte nämns i de andra evangelierna, och Jesu undervisning om lagens positiva betydelse för lärjungarna (se Bergspredikan), vilket inte heller nämns i de andra evangelierna. När alla i Israel inte erkänner att Jesus är Messias får även "hedningarna" erbjudan att ta del av Guds rike. Jesus förbereder lärjungarna för detta, bl a i missionsbefallningen, "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar" (Matt 28:19).

Matteus lägger också betoning på att Jesus är Gud själv närvarande med sitt folk. Detta syns i ängelns bud att han ska heta "Immanuel" ("Gud med oss", Matt 1:23), till Jesu löfte "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20), till Jesu sista ord i evangeliet, "jag är med är alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20).

[redigera] Historia

Eftersom Matt. använder Markusevangeliet måste det vara skrivet efter detta. Markusevangeliet skrevs troligen i samband med Petrus död på 60-talet, och därför kan Matteusevangeliet inte dateras tidigare än ca år 65. Många bibelforskare anser att man kan se spår av Jerusalems förstörelse (år 70) redan skett i evangeliet, vilket i så fall gör att det måste dateras efter denna händelse. Däremot var sådana förutseelser om Jerusalems förstörelse inte alls ovanliga i Israel under Jesu livstid, vilket innebär att Jesus kan också mycket väl ha förväntat Jerusalems fall. Första gången Matt. citeras är i Ignatios' brev (skrivna ca 105-110 e.Kr.). Då var alltså Matt. känt i stora delar av den tidiga kyrkan. Evangeliet bör alltså ha tillkommit någon gång 65 - 100 e.Kr. Flera av Nya testamentets brev, som dateras mellan 50 och 80 e.Kr., hänvisar till Jesu undervisning som bevaras i Matteusevangeliet. Inte minst Jakobsbrev verkar vara bekant med Bergspredikan. Det är oklart om dessa nytestamentliga skrifter hänvisar enbart till minnet av Jesu undervisning eller till Matteusevangeliet.

Författaren hänvisar inte till sig själv i evangeliet, men enligt kyrkans tradition författades det av aposteln Matteus. Författaren var kunnig i grekiska och dessutom väl beläst på de judiska sederna. Författarens språkkunskaper gör det problematiskt att identifiera evangelisten Matteus med Jesu lärjunge, tullindrivaren Matteus (Matt 10:1).

Papias (omkr. år 130) skriver att "Matteus sammanställde orden på hebreiska och var och en översatte dem så gott han kunde". Detta har föranlett funderingar kring om det kan ha funnits en arameisk förlaga, eller i alla fall en arameisk samling av Jesusord som källa till evangeliet. Något tecken på ett sådant arameisk eller hebreisk förlaga går dock inte att spåra i grundtexten och Papias mening är omstridd av forskare.