Apostlagärningarna
Wikipedia
Apostlagärningarna |
Matteusevangeliet |
Markusevangeliet |
Lukasevangeliet |
Johannesevangeliet |
Apostlagärningarna |
Romarbrevet |
Första Korinthierbrevet |
Andra Korinthierbrevet |
Galaterbrevet |
Efesierbrevet |
Filipperbrevet |
Kolosserbrevet |
Första Thessalonikerbrevet |
Andra Thessalonikerbrevet |
Första Timotheosbrevet |
Andra Timotheosbrevet |
Titusbrevet |
Filemonbrevet |
Hebreerbrevet |
Jakobsbrevet |
Första Petrusbrevet |
Andra Petrusbrevet |
Första Johannesbrevet |
Andra Johannesbrevet |
Tredje Johannesbrevet |
Judasbrevet |
Uppenbarelseboken |
Bibeln finns tillgänglig |
Apostlagärningarna (Acta apostolorum) är en bok i Nya Testamentet.
Boken, som följer omedelbart efter de fyra evangelierna i bibeln, och är den sista av Nya Testamentets historiska böcker, innehåller tidsmässigt apostlarnas första verksamhet efter Jesu korsfästelse. Apostlagärningarna inleds med en redogörelse för Jesu himmelsfärd, traditionellt daterad till den 14 maj år 33. Därefter följer berättelsen om den första kristna församlingens utbredning, från dess bildande på pingstdagen 10 dagar efter Jesu himmelsfärd och den spridning den kristna rörelsen fick på grund av den första vågen av förföljelse som startade efter Stefanus martyrdöd och som även ledde till Paulus omvändelse (Apg kap 9). Efter berättelsen om Aposteln Jakobs död övergår författaren till att skildra Paulus första missionsresa (ca år 47), hans andra missionsresa (ca år 48 till 51) samt den tredje resan i bl.a. Grekland (ca år 54 till 58) som avslutas med att Paulus fängslas i Jerusalem ca år 58. Boken avslutas med Paulus ankomst till Rom ca år 62 efter en strapatsrik resa med båt från Caesarea.
Traditionellt har Apostlagärningarna ansetts vara nedtecknad (författad) av evangelisten Lukas och utgöra en fortsättning av Lukasevangeliet. Apostlagärningarna är liksom detta evangelium ställd till en viss Theofilos. Enligt traditionen, vars riktighet dock ej är fullt bevisad, nedskrevs denna bok i Rom (enligt andra i Filippi, Alexandria eller Antiochia) omkr. år 64. Det som talar för detta är det faktum att varken Paulus eller Petrus martyrdöd i samband med den förföljelse av de kristna som kejsar Nero startade i slutet av 60-talet omnämns. Vissa källor daterar dock boken först till slutet av 70-talet [källa behövs].
Boken, som innehåller en framställning av den kristna församlingens grundande och första historia samt kristendomens utbredning till Paulus första ankomst till Rom (möjligen på våren år 62), sysselsätter sig huvudsakligen med Petrus (i den förra hälften, kap. 1-12) och Paulus (kap. 13 ff.). De övriga apostlarnas verksamhet omtalas högst obetydligt.
Såsom källor torde Lukas ha begagnat dels muntliga uppgifter, dels skriftliga uppteckningar. Dessutom stod han i nära förbindelse med Paulus och hade, såsom deltagare i flera av dennes resor, själv upplevat en stor del av de tilldragelser han skildrar. Innehållet vittnar om samvetsgrann forskning, framställningen är klar och livlig, och språket, likasom det i Lukasevangeliet, det mest klassiska i Nya Testamentet. Men texten är mera fördärvad än i någon annan nytestamentlig bok. Apostlagärningarnas äkthet styrks genom många vittnesbörd av de äldsta kyrkofäderna och har varit föga bestridd trots att den enligt vissa på många ställen går tvärtemot Paulus epistlar [källa behövs].
Den radikalteologiska Tübingerskolan ansåg dock boken vara en under 200-talet författad tendensskrift för att utplåna skillnaden mellan judaismen och paulinismen i den första kristna kyrkan.