Meiji

Wikipedia

Meiji (1867 - 1912)

Mutsuhito (睦仁), eller Kejsare Meiji (明治天皇), som kom att bli hans kejsarnamn och betyder Upplyst styrande kejsare, född 3 november 1852, död 30 juli 1912, var den 122:e japanske kejsaren. Vid hans födelse 1852 var Japan ett isolerat förindustriellt feodalsamhälle som dominerades av Tokugawashogunatet och daimyoklassen, som styrde över landets över 250 regionala Han-domäner. Vid Meijis död år 1912 hade Japan genomgått en politisk, social och industriell revolution och hade kommit ur den som en av världens stormakter.

Kejsare Meiji var son till kejsare Komei genom hovassistenten Nakayama Yoshiko, dotter till Nakayama Tadayasu, under en tid minister för västra (sadajin) och ättling till Fujiwara. Han föddes åtta månader innan den amerikanska kommendören Matthew Calbraith Perry anlände i Edobukten med sin flotta med de svarta skeppen, och två år före det första så kallade ojämna fördraget, som Tokugawashogunatet slöt med Perry. Således växte Meiji upp under den period i japansk historia då landet i högre grad exponerades för resten av världen, något som skapade stor oro inom landet. Flera historiker har ansett att Meijis starka intresse för modernisering och industrialisering kom ur det faktum att han redan i tidig ålder insett vikten av att kunna motstå västmakternas påtryckningar. Något som Kina misslyckats fundamentalt med i sina relationer till Storbritannien.

Ursprungligen hade han titeln Sachi no miya ("prins Sachi"), den framtida kejsaren tillbringade det mesta av sin barndom i Nakayamahushållet i Kyoto, då det på den tiden var sed att uppfostra kejserliga barn hos prominenta hovfamiljer.

Meiji adopterades formellt av Asako Nyôgyô (senare kejsarinna respektive änkekejsarinna Eishô), kejsare Komeis främsta gemål, den 11 juli 1860. Han gavs också personnamnet Matsuhito, rangen shinnô (kejserlig prins och således en möjlig tronföljare) och titeln Kôtaishi (kronprins) på samma dag. Kronprins Matsuhito ärvde tronen vid fjorton års ålder, den 3 februari 1867 och tog kejsarnamnet Meiji, eller "upplyst styre".

Den 2 september 1867 gifte sig kejsare Meiji med grevinna Haruko (28 maj 1849–19 april 1914), den tredje dottern till furste Ichijô Tadaka, under en tid minister i vänstra (sadaijin). Hon är ihågkommen som kejsarinna Shoken och hon var den första kejserliga gemål på flera hundra år som mottog titeln kogo (det vill säga "kejsarens hustru"). Men även om hon var den första japanska kejsarinna som hade en offentlig roll så fick hon inga barn.

Kejsare Meiji hade femton barn med fem officiella hovassistenter. Endast fem av hans barn, en prins, född av lady Naruko (1855–1943), en dotter till Yanagiwara Mitsunaru, och fyra prinsessor födda av fru Sachiko (1867–1947), den äldsta dottern till greve Sono Motosachi, överlevde barndomen. Dessa barn var:

Kronprins Yoshihito (Haru no miya Yoshihito Shinnō), 3:e sonen, (31 augusti 1879–25 december 1926) (se kejsare Taisho).
Prinsessan Masako (Tsune no miya Masako Naishinnō), 6:e dottern, (30 september 1888–8 mars 1940).
Prinsessan Fusako (Kane no miya Fusako Naishinnō), 7:e dottern, (28 januari 1890–11 augusti 1974).
Prinsessan Nobuko (Fami no miya Nobuko Naishinnō), 8:e dottern, (7 augusti 1891–3 november 1933).
Prinsessan Toshiko (Yasu no miya Toshiko Naishinnō), 9:e dottern, (11 maj 1896–5 mars 1978).

Kejsare Meiji var den symboliske ledaren för Meijirestaurationen, i vilken Tokugawashogunatet upplöstes av de kejserliga styrkorna under Boshinkriget. De fem artiklarnas ed, en fempunkters grundlag för styrelseskicket i den nya regeringen upphävde feodalismen och proklamerade en modern demokratisk regering för Japan. Även om parlamentet formades, så hade det ingen reell makt, och inte Meiji heller. Makten hade överförts från Tokugawa till daimyoherrarna som hade lett restaurationen. Japan styrdes således av en oligarki, som bestod av de mäktigaste männen i den militära, politiska och ekonomiska sfären. Meiji, om något, var dock mycket mera långlivad inom politiken än hans nära föregångare. Han var den första kejsaren som satt kvar på tronen efter 50 års ålder sedan kejsare Ogimachi abdikerade år 1586.

[redigera] Meijirestaurationen

Meijirestaurationen är en källa till stolthet för japanerna, då den och den efterföljande industrialiseringen gjorde Japan till en betydelsefull makt kring Stilla havet och ett betydelsefullt land i världen inom loppet av bara en generation. Det kan dock också hävdas att det var början på vad som skulle bli den japanska imperialismen som genomsyrade Japan och ledde till landets intåg i andra världskriget, men detta var mer ett resultat av militärens ökade inflytande över politiken samt högerns aggressiva inrikespolitik under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Meijis roll i restaurationen kan diskuteras. Han kontrollerade definitivt inte Japan men hur mycket inflytande han förfogade över är okänt. Det är knappast troligt att det någonsin kommer att avslöjas om han stödde det Första Sino-japanska kriget (1894-1895) och det rysk-japanska kriget (1904-1905). En av de få insikter i Meijis egna åsikter är genom hans poesi, som tycks indikera en pacifistisk ådra, eller åtminstone en man som önskade att krig kunde undvikas.

Kejsare Meiji avbildas i sina unga år i den amerikanska filmen den siste samurajen. Filmens historiska riktighet är dock inte fullständig. Bland annat så leds de kejserliga styrkorna av en modern armé tränad av amerikanska militära instruktörer. I verkligheten så började moderniseringen av den japanska armén redan under Tokugawa shogunatet genom samarbete med den Franska armén. Även kejsare Meiji använde sig av västerländska militära rådgivare för att modernisera armén men då av europeiska officerare och instruktörer och aldrig amerikanska. Vidare så var de styrkor som stödde Meiji under boshinkriget nästan uteslutande samma samurajer med svärd och rustning som shogunatet använde sig av och nästan alla japanska samurajer kom att bli en del av den nya moderna armén som sedan bildades under Meijirestaurationen.