Oxidativ fosforylering
Wikipedia
Denna artikel är en del i serien Ämnesomsättningen med följande delar: |
Metabolism |
Katabolism |
Anabolism |
Katabolism |
Matspjälkning |
Glykolys |
Beta-oxidation |
Trans-/Deaminering |
Citronsyracykeln |
Elektrontransportkedjan |
Oxidativ fosforylering |
Ureacykeln |
Anabolism |
Glukoneogenes |
Proteinsyntes |
Fettsyrasyntes |
Se även |
Fotosyntes |
Cellandning |
Oxidativ fosforylering är en biokemisk process som förekommer i de allra flesta celltyper. Den överför energi till en form som är användbar för många processer i cellen. Med andra ord skapar den det bränsle som cellen använder i nästan alla sammanhang där det som ska göras kräver ett energitillskott. Detta bränsle heter adenosintrifosfat (ATP). Oxidativ fosforylering är det sista steget i cellandningen. I eukaryota celler utförs den i mitokondriens inre membran.
I det tidigare steget flyttar elektrontransportkedjan protoner över det inre membranet i mitokondrien, så att en koncentrationsskillnad uppstår. Detta är ett sätt att lagra energi. Koncentrationsskillnader utgör nästan alltid en energiresurs. I det här fallet uppstår också en elektrisk potential av samma typ som i ett batteri.
Ett stort proteinkomplex, ATP-syntas, som ligger inbäddat i mitokondriens inre membran, släpper protoner genom membranet och utnyttjar den energi som protonen då förlorar, till att sätta samman en ADP och en fosfatjon till en ATP.
Reaktionen kan också uttryckas:
- ADP3- + H+ + Pi ↔ ATP4- + H2O
De protoner som av elektrontransporten flyttats över med hjälp av en NADH-molekyl räcker idealt till tillverkning av 2,5 ATP och en FADH2 ger teroretiskt 1,5 ATP. I realiteten blir dock utbytet dock betydligt lägre på grund av förluster av protoner som läcker in genom det inre mitokondriemembranet.
[redigera] Källor
- Champe, P Biochemistry 3rd Ed, Lippincotts Williams & Wilkins (2002) ISBN 0-7817-2265-9