Metabolism
Wikipedia
Denna artikel är en del i serien Ämnesomsättningen med följande delar: |
Metabolism |
Katabolism |
Anabolism |
Katabolism |
Matspjälkning |
Glykolys |
Beta-oxidation |
Trans-/Deaminering |
Citronsyracykeln |
Elektrontransportkedjan |
Oxidativ fosforylering |
Ureacykeln |
Anabolism |
Glukoneogenes |
Proteinsyntes |
Fettsyrasyntes |
Se även |
Fotosyntes |
Cellandning |
Metabolism, även kallat ämnesomsättning, är ett sammanfattande namn på de processer där näringsämnen och läkemedel tas upp, omvandlas, bryts ner i kroppen, omsätts till energi och/eller avlägsnas ur kroppen.
Ämnesomsättningen kan delas upp i nedbrytande processer (katabolism) och uppbyggande processer (anabolism). Alla ämnen som kroppen består av hanteras av ämnesomsättningen, men huvudsakligen hanteras kolhydrater, fett och proteiner som inte bara är viktiga "byggstenar" i kroppen utan där kroppen hämtar sin huvudsakliga energi.
Katabolismen, de nedbrytande processerna startar med matsmältningen redan i munhålan och består (huvudsakligen) av mekanisk och kemisk bearbetning. När maten har processats och näringsämnerna har brutit ner från stora molekyler till mindre tas de upp i blodet och transporteras ut till cellerna, antingen för att brytas ner ytterligare och/eller användas av anabolismen. Oanvändbara ämnen tas antingen inte upp i blodet eller sköljs ur kroppen.
Anabolismen tar vid när näringsämnerna har brutits ner till hanterbara molekyler. Dessa processer bygger sedan upp proteiner, fosfolipider och annat nyttigt i kroppen.
Levern är viktig i ämnesomsättningen och producerar både enzymer och hanterar ämnen på cellnivå. Här omvandlas för kroppen svårhanterbara ämnen till något användbart eller något som är mera lättlösligt och därmed lättare att bli av med. (Dessa processer kan gå fel, tex nedbrytning av alkohol där etanol blir ättiksyra, naturligt förekommande i kroppen, metanol blir i samma process myrsyra som är mycket giftigt.)
En annan form av metabolism, fas II-metabolism innebär att kroppen konjugerar ämnet med någon syra, t.ex fosfat eller glukuronsyra så att det därigenom blir mer lättlösligt.
De ämnen som metaboliserats utsöndras via njurarna i urinen. Fettlösliga ämnen (steroider) utsöndras via gallan. Ibland kan dessa tas upp av tarmarna nedanför gallblåsan och åter transporteras till levern i det så kallade enterohepatiska kretsloppet.