Patricier
Wikipedia
Patricier (latin patricius, patricii "ättlingar till fäderna", av pater, fader) titulerades i antikens Rom personer från de ätter vars huvudmän under kungatiden, d.v.s. före 509 f.Kr., tillhörde senaten. Dessa ätter kallades gens, till exempel gens Iulia.
Giftermål, liksom ofta handel, mellan patricier och plebejer var förbjudet i den tidiga romerska republiken, en restriktion som gradvis löstes upp i och med att antalet patricier minskade.
Begreppet patricier (som grupp Patriciat) används även om de släkter som i bl.a. vissa tyska och italienska städer under tidig medeltid och nyare tid utgjorde det övre skiktet i samhället och vars medlemmar, till skillnad från andra borgare, hade rätten att väljas till rådsherrar eller andra högre ämbeten (tyska: Ratsfähigkeit). Många adelsätter i Europa härstammar ifrån dessa patricier.
I vidare mening kan patriciatsbegreppet även användas om ett i praktiken styrande skikt inom den styrande eliten, även i historiska sammanhang där det inte föreligger formella regler som utesluter andra grupper.
[redigera] Se även
- Patricius
- Patriarkat
- Matriarkat
- Patriark
- Matriark
