Personlighetsstörning
Wikipedia
Personlighetsstörning är ett begrepp inom som används inom psykiatrisk vård för att beskriva en så pass starkt avvikande personlig egenskap, att den inte kan sägas utgöra en individuell variation och som därtill bereder den enskilde besvär i vardagslivet.
I det diagnostiska arbetet baserar läkarna sig på människans normala psykologiska mognad och utveckling. Ett exempel på normal utveckling av en människas personlighet är att det lilla barnet inte vet att det inte får ta andras saker, men efterhand lär sig att skilja på sina från andras saker och ändå inte kan låta bli att ta de andras saker. Först i 6-årsåldern har barnet normalt utvecklat den psykologiska mognad som krävs för att förstå det moraliska komplexet och inse att det är fel att stjäla för att syskon, kamrater och föräldrar kan bli ledsna. Denna moraliska utveckling pågår sedan i normalfallet till 18-20-årsåldern, då individen också inkluderat okända andra i sin tankesfär. Moralen är endast en komponent i det som kallas för personligheten, och om den inte utvecklas någorlunda i den riktning som är normen för alla barn och ungdomar talar man om antisocial personlighetsstörning. Ett annat exempel på personlighetsstörningar är osjälvständig personlighetsstörning för de individer, som starkt överskrider gränserna för vuxna individers beroende av andra vuxna i vardagslivet. Det är då fråga om människor, som i socialt hänseende inte går igenom det friska barnets frigörelse under tonårstiden från föräldrarna, utan som vuxna är starkt beroende av andra vuxnas bistånd i helt vardagliga situationer. Emotionell instabil personlighetsstörning är ett synonymt begrepp för borderline personlighetsstörning, vilket är ett tillstånd hos människor som inte utvecklar den grad av robust personlighet, som krävs för att klara friktionsfritt umgänge med andra. Om någon annan skrattar för bullrande eller pratar för fort, högt eller gestikulerar så kan det hos den emotionellt instabile utlösa närmast psykotiska reaktioner. Smärre miljöombyte eller en helt vanlig förändring i vardagen likaså.
Behandlingen vid de olika personlighetsstörningarna är beroende av vilken typ den kategoriseras som, då det är skillnad om man önskar stärka en skör personlighet hos en av borderlinepsykos drabbad person eller om det är den moraliska utvecklingen man vill stödja hos en person med antisocial personlighetsstörning. En viktig del av behandlingen består också i att få den enskilde att lära sig att hantera sig själv och sina känslor med hänsyn taget till den funktionsförmåga personlighetsstörningen i sig ger.
[redigera] Personlighetsstörningar i DSM-IV-TR
DSM-IV-TR är en diagnostisk manual som, tillsammans med ICD-10, används av psykiatriker och psykologer för att ställa psykiatriska diagnoser. Den definerar tio personlighetsstörningar, som är grupperade i tre kluster.
Kluster A - udda eller excentriska störningar:
Kluster B - dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar:
Kluster C - räddhågade störningar:
-
- Fobisk personlighetsstörning
- Osjälvständig personlighetsstörning
- Tvångsmässig personlighetsstörning
Utöver dessa innehåller en kategori för störningar som inte passar in i något av ovanstående, men som ändå klassas som en personlighetsstörning. Denna kallas för Personlighetsstörning UNS (utan närmare specifikation). Tidigare utgåvor av DSM har även innehållit diagnoserna Passiv-aggressiv personlighetsstörning och "Self-defeating" personlighetsstörning.
