Rashygien

Wikipedia

Fotografier som visar antropometri, mätning av människor

Rashygien, eugenik (grekiska eugenes "av god ras", "av god börd"), bruket att genom selektivt urval på människor "förbättra" kommande generationer. Positiv eugenik innebär att välja ut de fysiskt, intellektuellt och moraliskt mest välutrustade individerna för att avla, medan negativ eugenik syftar till att välja bort de anlag som ses som dåliga. En eugenisk rörelse kom i darwinismens kölvatten, och genomsyrade västvärlden, även Sverige, under den första halvan av 1900-talet.

Rashygien eller eugenik är dels studiet av ärftlighet, dels att försöka förädla människan antingen genom att förespråka genetiskt lämpliga äktenskap, eller genom att reducera eller eliminera spridning av anlag som med samhällsnormen eller rådande vetenskapliga rön, uppfattas som icke önskvärda.

Här är det viktigt att förstå att orden positiv och negativ inte är kopplat till det önskade resultatet, utan till den använda metoden. Sålunda är allt som minskar en grupps chanser att föra sina gener vidare negativ och allt som ökar är positiv arvshygien.

[redigera] Historia

Idén om att föräldrars anlag är betydelsefull för avkomman är mycket gammal. I och med darwinismen blev frågan alltmer aktuell, och när Francis Galton publicerade Hereditary Genius 1869 myntande han begreppet eugenik, som han beskrev som studiet av ärftlighetens mekanismer, och då var det främst vad som skapade ett geni som intresserade honom. Han förespråkade ett rent biologiskt synsätt. Den tämligen stora skara av beundrare han fick brukar ses som den eugeniska rörelsens förgrundsgestalter, och redan under det första årtiondet av 1900-talet hade hans idéer blivit allmängods inom vetenskapen.

Det var den tyske läkaren Alfred Ploetz som introducerade termen "Rassenhygiene" år 1895 i "Grunder för rashygien" (Grundlinien einer Rassenhygiene). Vid flera universitet bildades eugeniska sällskap, som hade som mål att dels studera ärftlighet, dels att sprida idéerna. Galtons eugenik brukar kallas "den positiva eugeniken" eftersom han främst fokuserade på hur man skulle avla fram genier, och han talade om vikten att gifta sig med en genetiskt lämplig person. Han var visserligen övertygad om att det även fanns negativa anlag, vilka han även studerade, men han förespråkade inte någon insats emot att dessa skulle sprida sig.

Amerikanskan Margret Sanger (1883-1966) är en av de främsta förespråkarna för "den negativa eugeniken", det vill säga att försöka finna sätt att eliminera "dåliga anlag". Hon lät inrätta American Birth Control League 1921 och de följande decennierna var hon en tongivare inom rörelsen, som förebild och författare. De dåliga anlagen kunde enligt denna gren vara betingade av ras, men vanligare var att avse sinnessjukdom, till vilket även brottslighet räknades, samt samhälleliga "avarter". De metoder som förespråkades var segregering, sterilisering och abort. Den vanligaste motiveringen till dessa "åtgärder" var att människosläktet höll på att degenereras, bland annat genom att första världskriget krävt så stor förlust av de goda anlagen. Sanger har anklagats för att ha försökt begå folkmord på svarta amerikaner genom sin eugenik.

[redigera] Den svenska eugeniska rörelsen

I Sverige framhålls oftast Herman Lundborg, förste och främste chef för Uppsala universitetets Statens institut för rasbiologi från 1922, som frontalfiguren. Herman Lundborg ställde krav på regeringen att föra en aktiv befolkningspolitik, då han var övertygad om att de socialt utslagna och i synnerhet mörkhåriga, var blandraser och förbestämda till sinnessjukdom, idioti och brottslighet. Den så kallade nordiska, blonda rasen ansåg han vara friskare och mer moralisk till sitt väsen, men de goda fortplantade sig inte i samma takt som blandraserna, ansåg Lundborg.

Lagstiftningen 1934 om tvångssterilisering, som skärptes 1941, inbegrep även redan "rasrena" med vad som ansågs som genetiskt eller socialt betingade defekter. Vad som betraktas som defekt är dock beroende av samhällsnormen, och kan inte skiljas från tendenser i tiden, av det politiska klimatet och vad som betraktas som vetenskaplig sanning.

Rörelsen var spridd inom såväl vänster- som högerkretsar, men hade olika ideologiska grunder. För socialdemokratins del (som regerade landet i huvudsak hela denna period) var det ett led i den sociala ingenjörskonsten. För högern vilade det slutliga accepterandet på en allmänt protektiv inställning. Den katolska kyrkans naturrätts doktrin om livets okränkbarhet förbjöd tvångssterilisering och synsättet överhuvudtaget, medan Svenska kyrkan intog en mer svävande hållning.

I Sverige förekom motstånd, dels ett folkligt sådant, dels bland politiker inom olika partier. Tidens tongivare var emellertid i allmänhet för, så även Alva Myrdal och Gunnar Myrdal, och givetvis statsministrarna Hjalmar Branting och Per Albin Hansson samt även somliga i Bondeförbundet.