Söderhamn
Wikipedia
| Söderhamn Siffrorna avser orten |
|
|---|---|
| Folkmängd(2005) | 12 056 |
| Area(2005) | 1 030 hektar |
| Landskap | Hälsingland |
| Län | Gävleborgs län |
| Kommun | Söderhamns kommun |
| Läge | 61° 18´ N, 17° 05´ Ö
|
Söderhamn är en stad i Hälsingland och centralort i Söderhamns kommun, Gävleborgs län. Staden är belägen i en jämn och odlad bygd vid inre delen, kallad Flaket, av en från Bottniska viken djupt inskjutande fjärd, som vanligen benämns Söderhamnsfjärden.
Innehåll |
[redigera] Stadsbild
Söderhamns stadskärna genomflyts av Söderhamnsån. Huvudgator är Köpmangatan, vilken delvis är gågata med en rad butiker, och den trädplanterade Kungsgatan. Trots rivningar finns en hel del äldre trähusbebyggelse bevarad. Av äldre mer betydande byggnader kan främst nämnas Ulrika Eleonora kyrka från 1685-92, ritad av Nicodemus Tessin d.y., och rådhuset, uppfört 1860-69 efter ritningar av Gustav N. Runer, byggmästare i Gävle, och efter stadsbranden 1876 restaurerat i holländsk renässansstil av Ernst Jacobsson. På torget mellan rådhuset och ån står sedan 1899 en obelisk, vilken härrör från Stockholmsutställningen 1897 och försetts med porträttmedaljong, utförd av stadsingenjör Gustaf Hultquist, föreställande Gustav II Adolf, stadens grundläggare.
Vidare finns Borrhuset, uppfört 1747-48 efter ritningar av Christopher Polhem. Byggnaden tillhörde ursprungligen gamla gevärsfaktoriet och efter restaureringen 1914-15 skänktes byggnaden till staden och har sedan dess använts som stadsmuseum. Stadens teater uppfördes i nyrenässansstil 1880-82 efter ritningar av Johan Erik Stenberg (som även ritade Sundsvalls teater), medan interiörerna utsmyckades av Carl Grabow. Läroverkshuset, nuvarande Staffangymnasiet, uppfördes 1861-64 efter ritningar av Johan Söderlund och om- och tillbyggdes 1904-09 efter ritningar av Axel Lindegren. Efter senare ombyggnader har skolan numera exteriört prägel av 1920- och 30-talet. Det av nämnde Stenberg ritade gamla flickläroverket, nuvarande Faxeskolan, uppfördes 1879-81. På Östra Berget i centrala staden finns utsiktstornet Oscarsborg, uppfört 1895 efter ritningar av Gustaf Hultquist, vilket blivit en välkänd symbol för Söderhamn. I staden finns också flera välskötta parker.
[redigera] Historia
Söderhamn anlades i början av 1600-talet av åtskilliga på landet i Hälsingland bosatte "rör- och kopparsmeder", som slog sig ned där på ägorna till det gamla Faxeholm (eller Faxehus). Genom nådigt brev av 7 september 1620 tilläts dem att bilda en stad, och deras faktor Karl Olsson utnämndes till borgmästare. Därjämte donerades till den nya staden dess betydande jordegendomar, innefattande bland annat Stugsund och Sandarne samt öar och skär, däribland Storjungfrun. Det fastställdes också att stadens vapen skulle utgöras av "en pinass och däruti två musköter korsvis". Vapensmedsyrket fortfor länge att vara stadens huvudnäring. Det bedrevs för statens räkning till 1757, var därefter utarrenderat samt nedlades 1813.
År 1721 brändes staden av ryssarna. Den har dessutom flera gånger hemsökts av svåra eldsvådor, senast 1876. Efter att ha fört en rätt tynande tillvaro började staden i mitten av 1800-talet i sammanhang med det då inträffade uppsvinget inom sågverksindustrin att snabbt tillväxa, till vilket sedermera även i sin mån förbättrade kommunikationer bidrog. Det tillkom även en del annan industri, av vilken Söderhamns Verkstäder AB, grundat 1864, särskilt kan nämnas.
År 1861 öppnades den smalspåriga (1217 mm) Söderhamns Järnväg på sträckan Söderhamn-Bergvik. Denna köptes av staten 1885 och ombyggdes till en normalspårig bana från Kilafors vid Norra stambanan via Bergvik till Söderhamn och vidare till Stugsund, där stadens huvudhamn var belägen. Genom tillkomsten av Ostkustbanan fick Söderhamn även järnvägsförbindelse med Gävle (1926) och Hudiksvall (1927). Persontrafiken Söderhamn-Kilafors nedlades 1971.
Efter sågverksindustrins stagnation dominerades arbetsmarknaden länge av Hälsinge flygflottilj, F 15 (1945) samt av Ericsson (1948). Efter dessas nedläggning har statsmakten försökt kompensera arbetsmarknaden genom att flytta dit en avdelning av Patent- och registreringsverket, nämligen varumärkesavdelningen, samt gjort en satsning på småföretagande. Trots detta utgör den höga arbetslösheten och befolkningsminskningen stora problem för kommunen.
[redigera] Övrigt
I Söderhamn utges den socialdemokratiska sexdagarstidningen Söderhamnskuriren. De viktigaste äldre tidningarna är konservativa Helsingen (1857-1928) och liberala Söderhamns Tidning (1878-1963).
Beträffande idrotten har bandysporten av tradition en särskilt stark ställning i staden. Föreningen Broberg/Söderhamn Bandy bildades 1919 och herrlaget, som ligger på femte plats i den allsvenska maratontabellen, har blivit svenska mästare fem gånger, senast 1977.
Staden är känd för dess årliga ljuständning. Under jul- och trettondagshelgen tänds hundratals levande ljus i Rådhusets alla fönster, Drottningkronan i tornet på Ulrika Eleonora kyrka och Kungakronan i Kungsbacken. Ljuständningen sker på:
- Juldagens morgon kl. 06.00
- Juldagens kväll kl. 17.00
- Trettondagen kl. 15.30.
Traditionen går tillbaka till 1793 då Drottningkronan tändes första gången. Kungakronan tändes första gången i samband med kung Karl XIV Johans besök i Söderhamn 1835.
På Östra Berget finns en minigolfbana och en liten servering. Där anordnas varje sommar också så kallade trivselkvällar, där lokala sångbegåvningar får chansen att visa upp sig. Söderhamn är känt för ett rikt musikliv. Detta beror troligen på en bra kommunal musikskola och Studieförbundet Bildas "rockskola" för ungdomar. Kända band från Söderhamn är bland annat sjuttiotalsbandet Splash som spelade folkmusikinspirerad symfonirock och var relativt stora utomlands, i till exempel Tjeckoslovakien och Norge, och nu aktiva Wolverine som spelar progressive metal.
[redigera] Födda i Söderhamn
|
|
[redigera] Litteratur
- Alfred Jensen: Söderhamns historia 1-2 (1919-20).
- Ture Karlström: Stadsbild i förvandling 1620-1970 (1970).
