Monica Törnell

Wikipedia

Monica Kristina Ingeborg Törnell, född 3 juni 1954 i Söderhamn, Gävleborgs län, är en svensk sångerska och låtskrivare.

Innehåll

1 Biografi
2 Diskografi
3 Utmärkelse
4 Källor
5 Externa länkar

[redigera] Biografi

[redigera] Genombrottet

Monica Törnell föddes i Söderhamn, där hon redan som åttaåring debuterade som sångerska inför 700 personer på L M Ericssons fabrik. I tonåren spelade hon fiol och sjöng både solo och i kör samt i grupper som He, She and You och TJI. Den 20 februari 1971 vann hon en vokalisttävling i Ljusne, Hälsingland, och upptäcktes samma år av Cornelis Vreeswijk då hon uppträdde på sin far Jöns Törnells krog i hemstaden. Cornelis ordnade en demoinspelning som han presenterade för Göte Wilhelmson på sitt nya skivbolag Phonogram. Monica fick därigenom skivkontrakt och började under årets senare del att turnera tillsammans med Cornelis. Övriga musiker på turnén var Björn J:son Lindh, Palle Danielsson, Kenny Håkansson, Björn Ståbi och Pers Hans Olsson. Hon fick också uppträda i TV-programmen Halvsju och Strapetz och nådde därigenom en bredare publik.

Hennes verkliga genombrott kom den 10 juli 1972 på Visfestivalen i Västervik. När hon gick av scenen hade publiken insett att Cornelis gjort ett verkligt fynd. Samma år skivdebuterade hon med en vis- och folkmusikinspirerad LP, Ingica, vilken utgavs av Phonogram med etiketten Philips (Ingica var egentligen Monicas eget namn på ett naturområde i Söderhamn). På skivan spelade musiker som Björn J:son Lindh och Janne Schaffer. Hon sjöng också duett med Cornelis i låten Jenny Jansson på hans album Visor, svarta och röda (1972) och med Ola Magnell i låten Man ska vara två på hans första LP Påtalåtar (utgiven 1974). Hon fortsatte i samma stil på sin andra LP, Alrik (1973) vilken också blev en framgång. Hon sjöng också ledmotivet till Per Oscarssons omdiskuterade långfilm Ebon Lundin (biopremiär 1973) tillsammans med Arne Olssons jazzorkester Vieux Carré.

[redigera] Åren 1975-79

I mitten av 1970-talet orienterade Törnell sig mot rock och spelade in den engelskspråkiga skivan Don't Give a Damn (1975). Denna var ett slags revolt mot bilden av henne som vissångerska. Det var under proggrörelsens storhetstid också kontroversiellt för en svensk artist att sjunga på engelska. Hon brukade räknas till denna rörelse, men kritiserades samtidigt av denna, i likhet med till exempel Ola Magnell, för att hon tillhörde ett kommersiellt skivbolag. Hennes sångröst kom i medierna att jämföras med Melanies och Janis Joplins, men hon nämnde själv även den franska chansonskolan som inspiration. På albumet Don't Give a Damn medverkade flera medlemmar av jazzrockgruppen Splash från Söderhamn, samtidigt som hennes bror, Bror Törnell, var gitarrist. Han återkom ofta på Monicas senare album, både som gitarrist och som låtskrivare. År 1977 kom ytterligare ett engelskspråkigt album, Bush Lady, inspelat i Storbritannien, vilket dock inte blev någon större framgång.

I oktober 1977 medverkade hon på den feministiska Kvinnokulturfestivalen på dåvarande Gamla Riksdagshuset i Stockholm, arrangerad av bland andra Suzanne Osten. Hon fick nya framgångar då hon återvände till det svenska språket och tillsammans med kompgruppen New Band utgav LPn Jag är som jag är... (1978). Detta album, av många ansett som hennes bästa, innehöll bland annat låtar som En kungens man (skriven av Björn Afzelius redan 1974) och Kavaljersvisa från Värmland, vilka blev stora succéer. Hon belönades med Dagens Nyheters Kasperpris för detta album och i juli samma år sjöng hon åter på Visfestivalen i Västervik. I likhet med en rad andra artister stödde hon linje 3 inför Folkomröstningen om kärnkraft och medverkade 1979 på ett samlingsalbum med titeln Nej till kärnkraft! med låten Vi går tillsammans den dagen allt är slut (Tom Lehrer, sv. text Per-Anders Boquist). Samma år kom också det egna albumet Ingica Mångrind, även detta tillsammans med New Band och i huvudsak på svenska.

[redigera] 1980-talet

I början av 1980-talet återvände Monica Törnell till rocken och började alltmer skriva egna låtar. Med albumet Ängel (1982) inleddes ett längre samarbete med producenten Ulf Wahlberg, som då även spelade keyboard i Secret Service. År 1984 kom Törnells LP Mica som vid sidan av jättesuccén En vintersaga av Ted Ström, även innehöll de egna låtarna Heden och En känsla i maj, vilka blev stora framgångar. Redan samma år kom ett nytt album, Fri, på vilket märktes låtar som titelspåret Fri, skrivet av Monica själv, och Nio liv. Den sistnämnda låten utkom året därpå även som maxisingel med tre mixningsversioner. Vid sidan av rocken sjöng hon också på ett album med jazztrumpetaren Weine Renliden (1983). Hon medverkade också i den uppmärksammade ANC-galan på Scandinavium i Göteborg i slutet av november 1985.

År 1986 vann hon tillsammans med Lasse Holm den svenska Melodifestivalen med låten E' de' det här du kallar kärlek (skriven av Lasse Holm), med vilken de kom på femte plats i Eurovisionsschlagerfestivalen. Att delta i denna tävling var inte helt okontroversiellt med tanke på hennes tidigare anknytning till proggrörelsen. Samma år kom också albumet Big Mama, på vilket även Steve Marriott medverkade som gästartist. Vid denna tidpunkt började hon dock få hälsoproblem, vilket senare kom att påverka hennes musikerkarriär negativt. Hon medverkade under denna tid i Kjell Alinges radioprogram Eldorado, med låtar som Jag kan se dig (Don Henley-Mike Campbell, sv. text: Peter Ericson, 1987). Året därpå bidrog hon med tre låtar till ett minnesalbum över Cornelis Vreeswijk, Den flygande holländaren med bland annat sin tolkning av hans låt Ågren. Hon utgav ytterligare två egna album under 1980-talet, Månfred (1988) med bland annat den framgångsrika låten Vind ska komma, och Vive la Mystique (1989). Under senare delen av 1980-talet gjorde hon fyra framträdanden på Visfestivalen i Västervik, 1985, 1986, 1988 och 1989.

[redigera] På senare år

Under 1990-talet blev av hälsoskäl såväl hennes skivinspelningar som scenframträdanden betydligt färre. Från denna tid har hon i huvudsak varit verksam som bildkonstnär och ställt ut oljemålningar bland annat i Söderhamn och Sundsvall. År 1992 gav hon dock ut en CD med visor av Lennart Hellsing. Dessa var tonsatta av Klas Widén och Georg Riedel. Samma år utgav hon även en CD-singel med gruppen Twang. Hon gjorde också nya framträdanden på Visfestivalen i Västervik 1991 och 1994. År 1998 framträdde hon i TV-programmet Livslust och berättade om sin sjukdom och den diagnos som fastställts först efter tio år, kroniskt trötthetssyndrom.

År 1999 sjöng hon åter för publik på en RSMH-gala i Gävle. Detta år medverkade hon också med låten Pilträd gråt för mig (Ann Ronell-Fjellström/Bourne) på ett hyllningsalbum till den då nyligen avlidne gitarristen Jan-Eric "Fjellis" Fjellström. I januari 2004 uppträdde hon i TV-programmet Bingolotto. Samma år sjöng hon låten I’m So Happy med den brittiska gruppen Dr Feelgood på samlingsalbumet Rendezvous. Hon har under de senaste åren också gjort ett antal framträdanden, bland annat under Söderhamnsdagarna, tillsammans med coverbandet Rocktools från Söderhamn. År 2005 uppmärksammades hon då hon sjöng duett med Thorsten Flinck i låten Här och nu (av Björn Afzelius) på albumet Vildvuxna rosor. I december samma år sjöng hon även i TV-programmet Go'kväll på SVT.

[redigera] Diskografi

[redigera] Egna album

1992 - Äppelkväll, Monica Törnell sjunger Lennart Hellsing (Locomotion LOCO C-124)
1989 - Vive la Mystique (V.I.P. VCD 5001)
1988 - Månfred (RCA PD 71635)
1986 - Förut..., Monica Törnells bästa (urval från äldre album, Air AIRLP 1021 )
1986 - Big Mama (Air AIRLP 1019)
1984 - Fri (Air AIRLP 1015)
1984 - Mica (Air AIRLP 1013)
1982 - Ängel (Mercury 6362 088)
1979 - Ingica Mångrind (Philips 6316 123)
1978 - Jag är som jag är... (Philips 6316 108)
1977 - Bush Lady (Mercury 6363 011)
1975 - Don't Give a Damn (Philips 6316 052)
1973 - Alrik (Philips 6316 033)
1972 - Ingica (Philips 6316 017)

[redigera] Singlar

1992 - Här för dig/Jag har en vän (med Twang, Start Klart SKRCDS-011)
1992 - Blått/Äppelkväll/Därför kan jag inte sova (Locomotion)
1989 - Vive la Mystique/Resan (V.I.P.)
1988 - På andra sidan midnatt/På kanten av ett stup (Bozz BOS 1016)
1988 - Vind ska komma/En enda timme (RCA)
1987 - Jag visste så väl/Ensam (RCA PB60275)
1986 - Mellan raderna (Kom till mig)/Du måste så för att få skörd (AIRS 035)
1986 - E' de' det här du kallar kärlek/En kärleksmagi (med Lasse Holm, Mariann MAS 2454)
1986 - Another Kind Of Loving/E' de' det här du kallar kärlek (med Lasse Holm, Dureco Benelux 5127)
1985 - Nio liv (maxisingel, AIRS 025 MAX)
1984 - Fri/Bidar min tid (AIRS 023)
1984 - Känslan i maj/Nu lever jag igen (AIRS 020)
1983 - Vintersaga/Krig (AIRS 018)
1981 - En liten aning om helvetet/Ängel (Mercury 6016053)
1975 - I´m in love with a Big Blue Frog/Sam Hill (Philips 6015 158)
1974 - Long Long Weekend/Give It Back (Philips 6015 107)

[redigera] Samlingsalbum (urval)

2004 - Rendezvous (Darrow BAM-334-21573)
1999 - Fjellis - till och från en blå man (Playground PGMCD 3)
1988 - Den flygande holländaren (EMI 7910922)
1987 - Eldorado. Äventyret fortsätter... (Sonet SLP 2788)
1979 - Nej till kärnkraft! (MNW 99P)
1978 - VisFestivalen Västervik 1978 (Polydor 2379167)
1977 - Kvinnokulturfestivalen (Silence SRS 4647)

[redigera] Medverkan på andra album

2005 – Thorsten Flinck: Vildvuxna rosor (BAM-3342223-1)
1992 – Twang: Välkommen hit (Start Klart SKRCD-011)
1985 – Lasse Wellander: Full hand (CMM Records CMLP 102)
1983 – Weine Renliden and his all stars (Trumpet TLP 305)
1974 – Ola Magnell: Påtalåtar (Metronome MLP 15.504)
1972 – Cornelis Vreeswijk: Visor, svarta och röda (Philips 6316 018)

[redigera] Utmärkelse

1978 - Dagens Nyheters Kasperpris

[redigera] Källor

Bonniers rocklexikon, Jan Sneum (huvudredaktör), Stockholm, Bonniers 2005, ISBN 91-0-010254-7
Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning, Uno "Myggan" Ericson (huvudredaktör), band 14, Höganäs, Bra Böcker 1993, ISBN 91-7752-272-9
På ruinens brant. 30 år med VisFestivalen i Västervik, Hansi Schwarz m.fl. (red.) Värnamo, 1995, ISBN 91-630-3345-3
Karl-Erik Tallmo: När livet tog en annan väg
Skivomslag 1972-92