Sömnparalys
Wikipedia
Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen.
Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag.
Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.
Sömnparalysen har ofta tolkats av folktron som att ett demoniskt väsen sätter sig på den sovandes bröst, ofta sammankopplat med en känsla av andnöd. I svensk folktro var detta väsen maran, och ordet mardröm betecknade ursprungligen endast ett anfall av sömnparalys, för senare beteckna alla former av otäcka drömmar. Även detta är en vanlig utveckling i andra språk.
I religösa sammanhang har "maran" fått namnen incubus respektive succubus, här två demoner av manligt och kvinnligt kön som under sina nattliga besök har sex med sina offer. De så kallade "alien abduction" fenomenet tros vara en modern variant av förloppet. En småväxt varelse med förmågan att telepatiskt paralisera sina offer, påfallande ofta i dennes sovrum, gör anatomiska undersökningar, inte helt sällan av sexuell karaktär.
Det ska även påpekas att sömngående inte beror på att hjärnan inte kan dämpa signalerna till musklerna; sömngående sker inte i REM-sömnen
