Senmedeltiden
Wikipedia
Senmedeltiden är en tidsepok i slutet av medeltiden och varade mellan 1300-talet och 1500-talet.
Den folkökning som pågått i Europa ända sedan medeltidens början började på 1300-talet att avta. Detta berodde på att klimatet, som tidigare blivit varmare och varmare, började bli kallare. Detta medförde att skördarna blev sämre vilket ledde till en folkminskning. Till råga på detta slog digerdöden till under 1350-talet och krävde en tredjedel av Europes befolkning, d.v.s. cirkaa 75 miljoner människor, på bara 15 år.
Det tuffare klimatet ledde till att människor börjat fundera på hur man tekniskt sett kunde få bättre skördar, som t.ex. att man skulle dika ut åkrarna och att gödsel gav jorden näring. Bristen på arbetskraft (alla livegna hade i princip dött) gjorde arbetena mer attraktiva och vissa bönder blev till och med avlönade. Bönderna insåg sin nyvunna makt och började kräva högre löner som på vissa håll resulterade i bondeuppror. Dessa slogs i regel ner, men de fick ändå en betydelse. Det mest kända upproret är det i London 1351 med Wat Tyler i spetsen. På många håll i Västeuropa försvann livegenskapen helt och bönder kunde köpa loss sina gårdar, medan det i östra Europa, i de gamla slaviska länderna, snarare blev tvärtom med skärpt livegenskap och försämrad ställnig för bönderna.
Österut var mongolerna kvar i det som senare skulle bli Ryssland och Gyllene Horden var under långsam upplösning, hotet som Europa upplevt under 1200-talet från Horden tycktes försvinna även då man började utveckla nya krigstekniker såsom kanoner.
Under denna tid uppkom humanisterna som ville sprida budskap om människans frihet.
[redigera] Källor
 |
Det saknas källhänvisningar i den här artikeln. |
| Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln. |
