Sexuell myndighetsålder

Wikipedia

Sexuell myndighetsålder eller åldern för sexuellt självbestämmande syftar på åldern när en person får genomföra samlag och andra sexuella handlingar, utan att partnern begår brott mot sexualbrottslagstiftningen.

Begreppet "lovlighet" eller "sexuell myndighetsålder" används inte i svenskspråkiga lagtexter och något formellt svenskt juridiskt uttryck som motsvarar "lovlig" finns inte heller eftersom det inte anses relevant för sexualbrottssammanhanget.

På engelska används uttrycket age of consent ("samtyckesålder"), vilket syftar på en ålder då det bedöms att en ung människa har uppnått en sådan grad av mognad, att han eller hon kan ge ett juridiskt giltigt samtycke till samlag eller annan sexuell handling och antas kunna bedöma effekterna av detta val på ett moget vis.

Åldersgränserna varierar mellan olika länder och områden, och med omständigheterna kring den sexuella handlingen. I vissa länder är alla sexuella handlingar utanför äktenskapet olagliga. I länder där detta inte är fallet kan ändå religiösa eller kulturella motiv förhindra sexuella handlingar utanför äktenskapets ram.

Innehåll

1 Sexuell myndighetssålder världen över
- 1.1 Finland
- 1.2 Sverige
2 Se även
3 Källor

[redigera] Sexuell myndighetssålder världen över

Sexuell myndighetsålder världen över

Åldersgränsen, för när man anses sexuellt myndig, varierar mellan 9 år (Jemen, äktenskap krävs) och 21 år (Madagaskar). Medianen tycks ligga mellan 14 och 16 år. I vissa länder är dessutom sex utanför äktenskapet förbjudet. I de länder där sex utanför äktenskapet är förbjudet, blir lägsta ålder för giftermål ett slags sexuell myndighetsålder. Sexuella handlingar utanför äktenskapet kan i dessa länder bestraffas mycket hårt oavsett vid vilken ålder dessa handlingar utförs.

Det kan finnas olika gränser i samma land för pojkar och flickor, eller för hetero- och homosexuella handlingar. Straffrihet för sexuella handlingar där parterna är nära varandra i ålder och mognad förekommer. En högre åldergräns finns ofta när barnet är i en beroendesituation, såsom till en förälder eller motsvarande.

[redigera] Finland

Åldersgränsen i Finland är 16 år. I vissa fall är gränsen 18 år. Den högre gränsen gäller till exempel om barnet "i en skola eller annan inrättning står under gärningsmannens bestämmanderätt eller övervakning eller i något annat därmed jämförbart underordnat förhållande till gärningsmannen", om gärningsmannen är förälder eller motsvarande, eller (i vissa fall) om barnets "förmåga att självständigt besluta om sitt sexuella beteende" är väsentligt svagare än gärningsmannens på grund av barnets omognad samt åldersskillnaden mellan parterna.

Om parterna är nära varandra i ålder eller själslig och kroppslig mognad anses gärningen inte som sexuellt utnyttjande av barn. ^[1]

[redigera] Sverige

Gränsen för att ge samtycke till samlag eller jämförbar sexuell handling är i Sverige 15 år. Om personen står under den andra partens fostran eller ett liknande förhållande råder, gäller den högre gränsen 18 år. Brott mot denna lagstiftning rubriceras som våldtäkt mot barn, eller i mindre allvarliga fall, sexuellt utnyttjande av barn.

Sexuella handlingar som inte är jämförbara med samlag är också förbjudna med personer under 15 år, men rubriceras då som sexuellt ofredande. Det är även förbjudet att betala en person under 18 år för någon form av sexuell handling (alltså inte endast samlag). Samlag med eget barn (inklusive adoptivbarn) eller dess avkomling är alltid straffbart, oavsett barnets ålder.

I Brottsbalken kap 6 § 14 finns även den kompletterande regeln om att den som är skyldig till bland annat sexuellt utnyttjande av barn "skall inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt"^[2]. Detta innebär att om en person precis över 15-årsgränsen har en sexuell relation med en person precis under samma åldersgräns, kan domstolen välja att inte döma till ansvar om det efter en helhetsbedömning framstår som klart att inget övergrepp skett.

Om båda parter är under 15 år finns ingen straffrättslig påföljd för någondera parten eftersom de inte är straffmyndiga. I särskilda fall kan det dock föranleda åtgärder från socialtjänsten i enlighet med Lagen om vård av unga, LVU.

Lagtexten finns i Brottsbalkens sjätte kapitel, fjärde till tionde samt fjortonde paragraferna. ^[3]

Detta stycke behöver expanderas. Hjälp gärna till!