Slaget vid Lützen (1813)
Wikipedia
Denna artikel handlar om slaget vid Lützen 1813. För det mer välkända slaget på samma plats 1632, se Slaget vid Lützen.
| Slaget vid Lützen | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Frankrike | Ryssland, Preussen | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Napoleon I av Frankrike, Michel Ney, Auguste Marmont, Henri Gratien Bertrand , Jaques McDonald |
Ludwig Adolf Peter von Wittgenstein, Gebhard Leberecht von Blücher |
||||||
| Styrka | |||||||
| 120 000 man, mycket lite kavalleri | 73 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| omkr. 22 000 döda | omkr. 20 000 döda | ||||||
| Napoleonkrigen |
|---|
| Kap Finisterre – Ulm – Trafalgar – Austerlitz – Jena-Auerstedt – Eylau – Heilsberg – Friedland – – Vimiero – Ocana – Corunna – Medellin – Eckmühl – Aspern-Essling – Talaver – Wagram – Badajoz – Salamanca – Fälttåget mot Ryssland – Leipzig – Lützen – Bautzen – Hamburg – Vitoria – Dresden – Minciofloden – Ligny – Quatre Bras – Waterloo – Wavre |
Slaget vid Lützen (kallas även Slaget vid Grossgörschen) inträffade under Napoleonkrigen då fransmännen och deras allierade höll på att reorganisera sig i Tyskland efter det katastrofala nederlaget i Ryssland 1812.
Den 2 maj 1813 attackerade den preussiske generalen Ludwig Adolf Peter von Wittgenstein marskalk Neys armékår utanför Lützen för att återta kontrollen över Leipzig. Efter att ha fått förstärkning av flera kårer kunde fransmännen stå emot de allierades attacker, och efter ett kraftigt artilleribombardemang släppte Napoleon lös Kejsargardet mot de allierades center, och dessa tvingades retirera i god ordning framemot skymningen. Det allierade nederlaget hade blivit totalt, om fransmännen hade haft tillgång till mer kavalleri, men detta fanns inte att tillgå efter de katastrofala förlusterna i Ryssland föregående år. Napoleon förlorade drygt 22 000 man (12 000 enligt andra uppgifter; se Nordisk Familjebok, 2 upplagan; de allierade förlorade ungefär lika många.
Trots att Lützen inte hade varit något avgörande slag, ledde fransmännens seger till att deras tyska allierade förblev lojala emot Napoleon, om än tillfälligt.
