Slaget vid Varna
Wikipedia
| Slaget vid Varna | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Ungern, Polen, Kroatien, Tyskland, Bosnien, Bulgarien, Wallachien, Tjeckien, Ruthenien och några albanska och armenska trupper. | Osmanska riket | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Władysław III av Polen †, Janos Hunyadi | Sultan Murad II | ||||||
| Styrka | |||||||
| ~325,000 | 70,000(20,000 turkar och 50,000 arabiska sipahier). | ||||||
| Förluster | |||||||
| 210,000 dödade och sårade | 10,000 turkar och 30,000 araber dödade eller sårade | ||||||
Slaget vid Varna stod år 1444, den 10 november nära Varna i östra Bulgarien. I detta slag krossade Osmanska riket de enorma polsk-ungerska kristna arméerna under sultan Murad II. Slaget är även kallat Korståget vid Varna och det Anti-turkiska korståget. Slaget var ett största under 1400-talet, och ett av de mest lyckade slagen för turkarna.
Förspel
Den turkiska sultanen Murad II signerade, efter en förlorad kampanj i Belgrad, stillestånd med Ungern. Han övergav sedan tronen till sin 12 åriga son Mehmed II. Men Ungern hade i hemlighet samarbetat för att skapa en enorm kristen armé mot turkarna, med stöd av Venice och påven Eugene IV. I och med dessa nyheter återkallade Mehmed II sin far för att återta tron och möta den kristna armén i Varna. Mehmed II skrev skrev till sin far: "Om du är sultan, led dina arméer;men om jag är sultan så beodrar jag dig att leda armén". Murad II hade då inget annat val än att återta tronen, vilket han egentligen inte ville.
Styrkor
En blandad, enorm kristen armé som mest bestod av ungrare och polacker, men även allianser från Tjeckien, ryttare från Papal, tyskar, bosnier, kroater, serber, bulgarer, wallachier och rutheniare, stod beredda för att möta den turkiska armén, som numerärt var helt underlägsna.
Den kristna armén var välrustad, men hade ändå ett lovat stöd från albanien, men däremot styrkor från Konstantinopel kom aldrig.
Armén hade många varierande styrkor, mer än 6,000 tjeckiska skyttar, 40,000 serbiska infanterier och kavallerier, 50,000 kroatiska elit soldater, 80,000 polska riddare, 70,000 ungerska styrkor, 20,000 papal ryttare och cirka 500 krigsvagnar från Tyskland.
Italienska skepp blockade Dardanellerna samtidigt som de skulle samla sig i Varna, och segla till Konstantinopels kust för att förhindra den turkiska armén från att marschera in i Europa. Bosnierna, ruthienarna och de serbiska trupperna blev sammanglagt 100,000 välrustade infantrier och kavallerier. De ungerska framstegen gav goda förhoppningar, många troende kristna från Vidin, Oryahovo, och Nicopolis följde med armén. Den 10 oktober samlades 50,000 wallachianska kavallerier. Även prins Vlad Dracul´s son följde med kavalleriet. Armenska anti-turkar var också i arméns sida.
Slaget
Den 9 november 1444 nådde 325,000 kristna krigare Varna. Dagen därpå anföll en turkisk styrka på 14,000 man(7,000 turkiska nomader och 7,000 turkiska Kapikulus). Men även fast de kristna lyckades besegra den turkiska styrkan så förlorade dom mer än 50,000 man. Sent på natten fick man nyheter om att en liten turkisk styrka var på väg till Varna från väst. Hunyadi uppkallade ett högt kyrkomöte under natten, papal-legaten Julian, cardinal och Cesarini, gav förslag om tillbakadragande. Men den kristna alliansen var nära Varna sjön, så Cesarini föreslog ett försvar ända tills den kristna flottan skulle komma. De kroatiska, bosniska och tjeckiska generalena stödde honom, men Hunyadi avslog försvarstaktiken. Hunyadi sade:" Att fly är omöjligt, att ge upp är otänkbart, låt oss möta dom med Gud vid vår sida, vi är mer än tre gånger så många som dom, låt oss strida med ära". Władysław III acceptarade anfallet och den kristna armén som nu bestod av cirka 270,000 man förberedde sig för morgondagen.
Morgonen den 10 november placerade Władysław III ut armén mellan Varna sjön och Frangen platån. Två regimenten med totalt 50,000 polska, kungliga riddare och 50,000 ungerska styrkor placerades i mitten av armén. Det wallachiska kavalleriet på 50,000 man lämnades som reserv bakom mitten. På den högra flanken placerades 40,000 man, ledda av Bishop Jan Dominek av Varadin. Cesarini ledde de tyska och bosniska soldaterna. Bishop Eger och den kroatiska generalen ban Franco Talotsi ledde de kroatiska trupperna. Den vänstra flanken bestod av 80,000 soldater, ledda av Michael Szilagyi, broder till Hunyadi. De tyska krigsvagnarna hade cirka 10 man i varje, utrustade med kanoner.
Den islamska centern innehöll turkiska janistjarer, som placerade runt två jordbanker. Murad II beodrade dom att gräva sig under diket och två pallisader. Turkiska och arabiska Sipahis och Akıncıs placerades till Frangen platån.
Turkiska och arabiska Sipahier anföll Kroaterna, som var ledda av ban Talotsi. Kroaterna avfyrade sina skyttevapen mot dom, och lyckades hålla bort attacken. En välutrustad kristen trupp(cirka 10,000 man) anfölls hårt av 500 turkiska Spahis, och krossades under närstrid. 2,000 kristna försökte fly, men blev dödade i träsken vid Varna sjön och Devnya floden. Även Cesarini dödades. Bara ban Talotsi's trupper lyckades fly bakom Wagenburg.
Władysław och Hunyadi placerade sina kristna, kungliga ryttare till centern och de Wallachiska kavalleriet var beordrade att anfalla de turkiska och arabiska kavallerierna, som var mycket få. 10,000 araber och 300 turkiska Sipahier anföll Wallachierna. Men de arabiska ryttarna fick panik, och drog till flykt. Men turkarna försökte desperat att försvara lägret, men misslyckades. Dock lyckades de stupa 2,000 wallachiska ryttare. Kavalleriet stormade lägret, och fann mycket rikedomar.
Ett ytterligare turkiskt och arabiskt kavalleri anföll Michael Szilagyi´s trupper. den osmanska attacken blev tillbakatryckt, men de anföll snart igen. Hunyadi beslutade sig för att hjälpa Michael Szilagyi och rådde kungen att vänta till han återvände;sedan samlade han ihop två enorma kavallerier mot de turkiska och arabiska ryttarna. De lyckades med attacken. De turkiska ryttarna(sipahis) kämpade aggressivt, och dödade många kungliga riddare, men de blev snart helt övermannade och dödade. De arabiska ryttarna blev så förskräckta att dom lyckades komma över Kamchiya floden 30 km därifrån.
Européerna verkade vara nära en seger, men kungen Władysław struntade i Hunyadi´s förlag, och anföll med 50,000 av sina polska elit trupper mot den Osmanska centern. Pollackerna lyckades besegra janitsjarerna, men Kapikulu infanteriet(inte fler än 8,000) var aggressiva, och krosssade de polska riddarna. Många riddare satte sig till flykt. Kapikulu infanteriet var dock svårt skadade efter attacken. Kungen Władysław drog ett sista kort med sina 300 riddare, och försökte ta Murad II till fånge. Han dödades av Murad själv, och hans riddare dödades av 50 stycken av sultanens privata livvakter kallade Aykan. Kungens huvud blev avhugget och fört till den Osmanska domstolen. De återstående, flyende riddarna dödades av Osmanerna.
När Hunyadi återvände försökte han desperat att rädda kungens kropp, men det enda han kunde åstadkomma var flykt med sin resterande armé. De resterande kristna krigarna blev så panikslagna av nedfallet att dom spenderade hela sin energi till att fly norrut, till Central Europa. Många eruopéer avrättades eller såldes som slavar.
Efterdyning
Det var ett förkrossande nederlag för de kristna, de förlorade mer än 200,000 krigare(inklusive alla som lämnades till att dö på slagfältet). På den Osmanska sidan finns inga säkra källor, men forskare tror att ungefär 10,000 turkar och 30,000 araber dödades. Denna stora seger var ett av de mest lyckade slagen i turkisk historia. Nederlaget för de kristna gav stora problem för européerna, skräcken för turkarna började växa och spridas genom Europa. Detta satte också steget fram till Konstantinopels fall. Władysław´s död ledde till att tronen gavs till Ladislaus Posthumous av Bohemien och Ungern.
I Bulgarien byggdes ett museum år 1960. Här kan man se vapen och rustningar från olika slag, från olika europeiska länder. En boulevard blev även kallad Władysław, och en annan gata intill har fått namnet Hunyadi. Władysław har en grav i katedralen vid Wawel slottet i Cracow, Polen, men graven är bara symbolisk. Władysław´s huvudlösa kropp hittades aldrig. Det finns dock en legend som talar om att hans kropp låg begravd i en otordox kyrka i Varna, som år 1902 revs ner.
Källor
- William H. Guttenberg;History becomes alive
- Tredje upplagan av;Vad är historia?
- Third part of " History through Europe"(2007 release)
Referenser
