Slaget vid Verdun

Wikipedia

Slaget vid Verdun
Del av första världskriget
Karta över slaget
Datum 21 februari - 18 december 1916 Plats Verdun, Frankrike Utfall Fransk seger
Stridande
Frankrike	Tyskland
Befälhavare
Philippe Pétain	Erich von Falkenhayn
Styrka
600 000 man	400 000 man
Förluster
125 000 döda 260 000 sårade	100 000 döda 237 000 sårade

Slaget vid Verdun var ett stort slag under första världskriget vid västfronten som pågick mellan 21 februari och 18 december 1916. Slaget var unikt då det egentligen inte var meningen att vinna mark från tyskarnas sida, utan det handlade om att förblöda den franska armén. Slaget hade namnet Operation Gericht, domen. Eftersom Verdun var en så känslomässigt viktig stad för fransmännen (se nedan), räknade tyska krigsledningen med att den skulle försvaras hårt, vilket också blev fallet - det sägs att 3/4 av franska arméns soldater passerade Verdun!

Den tyska armén angrep fransmännen med omfattande artilleribeskjutning för att sedan rycka fram, för första gången med understöd av eldkastare. Tyskarnas framryckning gick långsamt, men man lyckades erövra Fort Douaumont, den centrala franska befästningen. Staden Verdun lyckades man dock inte inta.

Slaget blev en strategisk katastrof för tyskarna, och båda sidor led mycket svåra förluster under slaget. Enligt en engelsk källa var de franska förlusterna 542 000 man och de tyska 434 000 man. Enligt en fransk källa så förlorade fransmännen 350 000 och tyskarna 330 000.

Soldater ur franska 87:e regementet vid Côte 304, nordväst om Verdun 1916

Tyskarna hade uppfattningen att fransmännens stridsvilja avtagit och att deras moral sjunkit, så de tänkte att intagandet av ett starkt fäste skulle innebära att hela det franska försvaret skulle falla ihop. De valde att angripa den befästa staden Verdun som var omringad av en ”fortcirkel”, det vill säga fort som låg runt staden i en cirkel. Verdun hade sedan 1600-talet varit en symbol över det franska försvaret. Den tyska strategin gick ut på att lura fransmännen att attackera genom att först bombardera de franska linjerna och sedan attackera dem, vilket skulle föra dem inom de tyska kanonernas räckvidd. Efter att ha erövrat små områden så skulle de fortsätta röra sig framåt, så att fransmännen skulle tvingas till motattack, varpå de tyska soldaterna skulle dra sig tillbaka och kanonerna föras fram mot de nya linjerna och bombardera de franska soldaterna till döds.

Den 21 februari sattes planen i verket, och de tyska kanonerna, vilka var fyra gånger så många som de franska, satte igång att bombardera staden Verdun och de franska styrkorna, vilka decimerades kraftigt och försökte fly undan de tyska granaterna. Slaget verkade förlorat för fransmännen, men förstärkningar anlände och fransmännen började sätta upp nya försvarslinjer, varpå det tyska anfallet mattades. Tyskarna hade tidigare fraktat dit flygplan, och nu började en luftstrid som pågick under en lång tid. Nere på marken så fortsatte striden med allt högre tempo. Tyskarna ryckte fortfarande fram och deras kanoner krossade befästa kullar och kulsprutenästen. Man kan sammanfatta det som hände under de följande månaderna med att ett antal byar och befästningar bytte ägare närmare 20 gånger; egentligen hände inget av större vikt. Efter månader av fruktlösa anfall från båda sidor, så lyckades de franska trupperna till slut driva tillbaka tyskarna till de positioner de haft innan attacken.