Svenskans grammatik

Wikipedia

Den här artikeln beskriver grammatiken i svenska.

Innehåll 1 Uttal 2 Substantiv 2.1 Numerus 2.2 Genus 2.3 Species 2.4 Kasus 3 Pronomen 3.1 Personliga 3.2 Possessiva 3.3 Reflexiva 4 Adjektiv 5 Verb 5.1 Infinitiv 5.2 Imperativ 5.3 Enkla tempus 5.3.1 Presens 5.3.2 Futurum 5.3.3 Preteritum 5.4 Sammansatta tempus 5.4.1 Perfekt 5.4.2 Pluskvamperfekt 5.4.3 Futurumperfekt 6 Adverb 7 Prepositioner 8 Syntax

[redigera] Uttal

[redigera] Substantiv

[redigera] Numerus

I svenskan finns två numerus, singular (ental) och plural (flertal).

Normalt anses att svenskan har sex pluralböjningar (deklinationer):

1. -or (flicka - flickor, panna - pannor)
2. -ar (pojke - pojkar, vår - vårar)
3. -er (rad - rader, hand - händer)
4. -r (ko - kor)
5. -n (äpple - äpplen, bi - bin)
6. 0 (ingen ändelse) (hus - hus, löv - löv)

(Emellanåt slås -er och -r ihop i en och samma deklination.)

Dock har svenskan på senare tid börjat använda sig av engelskans pluraländelse -s. Detta sker främst i ord med engelskt ursprung, men även t ex i det ursprungligen tyska schlager.

Dessutom finns en rad ord som har oregelbunden böjning, som t ex mus - möss, gås - gäss. Dessa ord tillhörde ursprungligen fjärde deklinationen ovan plus omljud färgad av pluraländelsen (mus - mysr). Assimilering med bakomvarande konsonant har sedan skett. Samma utveckling har hänt till exempel också man - män.

Längre tillbaka omvandlades i nordiska språk ursprungliga ändelser på -s enligt olika deklinationer (delvis bevarat i engelskan) till ändelser på -r.

[redigera] Genus

I svenskan finns det flera sätt att definiera genus. En äldre definition är att det finns 4 genus: maskulinum, femininum, neutrum och reale. Detta system kallas numera ofta sexus.

• Maskulinum (-n)

Ord som är maskulina. T.ex. man (mannen), pojke (pojken).

• Femininum (-n)

Ord som är feminina. T.ex. kvinna (kvinnan), flicka (flickan).

• Neutrum (-t)

Ord som använder artikeln det. T.ex. barn (barnet).

• Reale (-n)

Ord som använder artikeln den. T.ex. bok (boken).

Ett modernare genussystem är:

• N-genus (den-genus) eller utrum

N-genus får ändelsen -n i bestämd form.

• T-genus (det-genus) eller neutrum

T-genus får ändelsen -t i bestämd form.

[redigera] Species

I svenskan anges species (bestämdhet) både med artikel före ordet och suffix. Artikeln är den eller det beroende på vilket genus substantivet har. Suffixet är på motsvarande sätt -en eller -et.

Obestämd form uttrycks med räkneordet en eller ett, även här beroende på huvudordets genus.

[redigera] Kasus

I svenskan finns det 2 kasus: Grundform (Nominativ) och Genitiv.

N-genus
	Singular		Plural
	Obestämd form	Bestämd form	Obestämd form	Bestämd form
Grundform	man	mannen	män	männen
Genitiv	man	mannens	mäns	männens

T-genus
	Singular		Plural
	Obestämd form	Bestämd form	Obestämd form	Bestämd form
Grundform	barn	barnet	barn	barnen
Genitiv	barns	barnets	barns	barnens

Bland de personliga pronomina finns dessutom en objektsform (ackusativ). Se under pronomen för tabell.

[redigera] Pronomen

[redigera] Personliga

De personliga pronomina har tre kasus, nominativ, ackusativ och genitiv. För första och andra person saknas dock genitivformer. I stället använder sig svenskan här av possessiva pronomen.

Personliga pronomen
	Singular			Plural
	Nominativ	Ackusativ	Genitiv	Nominativ	Ackusativ	Genitiv
Första person	jag	mig	(saknas)	vi	vår	(saknas)
Andra person	du	dig	(saknas)	ni	er	(saknas)
Tredje person	han, hon, den, det	honom, henne, den, det	hans, hennes, dess	de	dem	deras

[redigera] Possessiva

De possessiva pronomina uttrycker tillhörighet och böjs efter genus.

Possessiva pronomen
	Singular	Plural
Första person	min, mitt, mina	vår, vårt, våra
Andra person	din, ditt, dina	er, ert, era

[redigera] Reflexiva

Det reflexiva pronominet finns i en objektsform, sig, samt i possessivform, sin, sitt, sina.

Reflexiva pronomen används för att syfta tillbaka på det tänkta subjektet i en sats.

Jämför:

• "Olle tycker om att kamma sig." (= att kamma Olle)
• "Olle tycker om att kamma honom." (= att kamma någon annan)

Problemen dyker ofta upp när det possessiva reflexiva pronominet ska användas, särskilt i en mening med många satser.

• "Olle håller sin bok." (= det är Olles bok)
• "Olle håller hans bok." (= det är inte Olles bok)

• "Jan vet inte om Olle håller sin bok." (= det är Olles bok)
• "Jan vet inte om Olle håller hans bok." (= det är Jans bok. Eventuellt tillhör den någon tredje person.Detta framgår av kontexten.)

• "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, hade han sin hund i sällskap."

(Läpparna är Olles, hunden är Olles om det är på honom som han i sista satsen syftar, annars Jans. Detta framgår av kontexten.)

• "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, hade han hans hund i sällskap."

(Läpparna är Olles, hunden är Olles om det är på Jan som han i sista satsen syftar, annars Jans. Detta framgår av kontexten.)

• "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, lyckades hans hund skrämma upp fyra duvor i sin närhet."

(Läpparna är Olles, hunden kan vara antingen Jans eller Olles. Duvorna befann sig i hundens närhet.)

• "När Jan såg Olle komma, rödblommig och med ett lyckligt leende på sina läppar, lyckades hans hund skrämma upp fyra duvor i hans närhet."

(Läpparna är Olles, hunden kan vara antingen Jans eller Olles. Duvorna befann sig i Jans eller Olles närhet, beroende på vem som äger hunden.)

Observera att i de två sista meningarna är det omöjligt att använda "sin hund", oavsett om det är Jan eller Olle som äger hunden.

[redigera] Adjektiv

Adjektiv kompareras i tre olika jämförelsegrader.

Positiv	Komparativ	Superlativ
Regelbundna
söt	sötare	sötast
glad	gladare	gladast
Oregelbundna
gammal	äldre	äldst
liten	mindre	minst
Adjektiv som kompareras med mera och mest
lik	mera lik	mest lik
akut	mera akut	mest akut

[redigera] Verb

[redigera] Infinitiv

• sova - att sova
• leka - att leka

Infinitivmärket är att.

[redigera] Imperativ

• sova - Sov!
• leka - Lek!

[redigera] Enkla tempus

[redigera] Presens

• (jag) sover
• (han) leker

[redigera] Futurum

• (de) kommer att sova
• (vi) kommer att leka

[redigera] Preteritum

Även kallat Imperfekt.

• (ni) sov
• (du) lekte

[redigera] Sammansatta tempus

[redigera] Perfekt

• (de) har sovit
• (jag) har lekt

[redigera] Pluskvamperfekt

• (ni) hade sovit
• (vi) hade lekt

[redigera] Futurumperfekt

• (du) ska ha sovit
• (de) ska ha lekt

[redigera] Adverb

[redigera] Prepositioner

[redigera] Syntax

Svenskan är ett SVO-språk. Exempel:

subjekt	predikat	objekt
Jag	leker	med bollen.

Grammatik efter språk
Arabiska | Bosniska | Danska | Engelska | Finska | Franska | Isländska | Italienska | Japanska | Kinesiska | Nederländska | Polska | Ryska | Spanska | Svenska | Tyska
Utdöda språk	Konstgjorda språk	Fiktiva språk
Fornengelska | Latin | Runsvenska | Vulgärlatin	Romanica	Svartiska | Quenya | Klingon
redigera