Tempus

Wikipedia

Tempus, tempo, tidsform (lat. "tid"), betecknar en typ av verbböjning med vars hjälp vi kan uttrycka relativ tid.

I svenskan finns två morfologiskt markerade tempus: presens för att uttrycka nutid och preteritum (i äldre litteratur kallad imperfekt) för att uttrycka förfluten tid. Andra tidsförhållanden kan uppnås med s.k. temporala hjälpverb tillsammans med infinita former av huvudverbet. Till dem hör perfekt, som främst används för att uttrycka i nuläget fullbordade händelser, pluskvamperfekt som främst används för att uttrycka fullbordade händelser med utgångspunkt från ett tillfälle i det förflutna, och futurum för att tala om sådant som ligger i framtiden. Futurum preteriti, futurum exaktum och futurum exaktum preteriti är ytterligare tre sammansatta tempus. De olika tempusformerna samverkar så att man språkligt har möjligheten att berätta om händelser och ordna dem på en kronologisk tidsaxel.

Tempus-formerna av verbet gilla är: Presens - (nu) gillar Perfekt - (igår) gillade Pluskvamperfekt - hade gillat Futurum - (ska) gilla När man tar tema av verbet gilla ser det ut så här: Infinitiv - (att) gilla Imperfekt - (igår) gillade Supinum (har) gillat

[redigera] Uppdelning på tidsaxlar

En pedagogisk modell för att göra tempus mer begripligt är att dela upp det i olika tidsaxlar beroende på vilken referenspunkt man har:

Ett nutidssystem som består av perfekt->presens->futurum där man talar om nutidens dåtid, nutid och framtid. (jag har kastat->jag kastar->jag ska kasta)

Ett dåtidssystem bestående av pluskvamperfekt->preteritum->futurum preteritii d.v.s. dåtidens dåtid, nutid och framtid. (då hade jag kastat->då kastade jag->då ska jag kasta)

Futurum exaktum uttrycker en tänkt framtids dåtid (då ska jag ha kastat)medan futurum preteritii exaktum referar till en tänkt punkt i dåtidens framtid (jag skulle ha sprungit).

[redigera] Se även

Andra kategorier för verbböjning är verbkongruens, modus och diates.