Umayyader
Wikipedia
Umayyaderna (arabiska: الأمويون, eller بنو أمية, umawiyy, eller Umayya; turkiska: Emevi) var en arabisk klan av stammen Qureish som liksom profeten Muhammeds klan Hashim hade Abd Manaf som gemensam stamfader. Från den umayyadiska klanen (Banu Umayyad) utveckades efter Alis död den umayyadiska dynastin (även stavat omajjadiska dynastin), som utgjorde kaliferna över det islamiska riket på 600-900-talen e.Kr. Den umayyadiska dynastin gjorde stora erövringar och var de första kaliferna som inte härstammade direkt från profeten Muhammed.
Umayyadernas dynasti grundades av Muawiyah. Denne var guvernör i Syrien under den tredje kalifen Uthman ibn Affan och efter mordet på Uthman ledde Muawiyah en revolt mot den tilltänkte efterträdaren Ali Ben Abu Talib. Efter många slag hade de kommit överens om att dela det muslimska imperiet mellan sig när Ali blev mördad och Muawiyah kunde därför utropa sig till ensam kalif över alla muslimiska länder. Detta blev början på den umayyadiska dynastin som flyttade imperiets huvudstad till Damaskus.
Umayyaderna störtades 750 av abbasiderna efter förlusten i slaget vid Zab och de flesta umayyader blev mördade. En av prinsarna, Abd ar-Rahman I, tog dock över de muslimska områdena i Spanien och grundade en ny umayyadisk dynasti där, med Cordoba som huvudstad
