Viktor Brack

Wikipedia

Viktor Brack i vittnesbåset i Nürnberg (maj 1947)

Viktor Brack, född 9 november 1904 i Haaren (Aachen), död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk nazistisk politiker; SS-Oberführer. Brack var en av ledarna för Nazitysklands eutanasiprogram Aktion T4.

1929 blev Viktor Brack medlem i NSDAP och SS. 1936 övervakade han Amt II:s verksamhet, som hade som funktion att ta emot och undersöka kritik mot Adolf Hitler från personer i Tyskland. I november 1940 befordrades Brack till SS-Oberführer.

Under läkarrättegången (1946-1947) vittnade Brack om att Heinrich Himmler efter 1941, då nazisternas utrotning av judar nått sin kulmen, beordrade Brack att kontakta läkare och finna sätt att sterilisera unga starka judar som var kapabla att arbeta för tyskarna i kriget. Metoden som skulle framtas innebar att offret skulle kunna steriliseras utan att själv vara medveten om processen.

I mars 1941 hade Brack utfört sitt uppdrag och förberedde en rapport till Himmler, i vilken han beskrev en metod att sterilisera en patient med hjälp av röntgenstrålning. Denna metod skulle användas i stor skala. Rapporten skickades i juni 1942. Då Himmler fått vetskap om metoden beordrade han att metoden skulle testas i Auschwitz-Birkenau. En fransk läkare med judisk härkomst, som var fånge i Auschwitz mellan september 1943 och januari 1945, vittnade om att fångar där steriliserades av SS-läkare. Runt 100 manliga polacker som steriliserats där vittnade också. Enligt dem kastrerades de även senare av läkare vid förintelselägret. Även andra har vittnat om denna behandling.

Den 24 augusti 1941 beordrade Hitler att Aktion T4 skulle avbrytas, mycket på grund av den kritik som kommit från romersk-katolska kyrkan. Två månader senare skickade Dr. Alfred Wetzel, tjänsteman vid Ministeriet för de ockuperade östliga territorierna, ett brev till Hinrich Lohse, rikskommissarie i Ostland.^[1] Wetzel föreslog, efter en idé av Brack, att personalen från Aktion T4, som nu var sysslolös, skulle kommenderas till Ostland för att där utföra massavrättningar med gas i samma stil som hade förekommit på eutanasiinstituten inom Aktion T4.^[2] Wetzels och Bracks uppslag kom dock inte att implementeras; personalen från Aktion T4 kom istället att användas vid genomförandet av Operation Reinhard.

Vid krigsslutet 1945 greps Brack av allierade soldater och internerades i avvaktan på rättegång. I december 1946 inleddes Läkarrättegången inom ramen för Nürnbergrättegångarna. Då högt uppsatta funktionärer inom Nazitysklands eutanasiprogram, bland andra Philip Bouhler och Leonardo Conti, hade begått självmord, utgjorde Brack en av de huvudåtalade vid rättegången. Den 20 augusti 1947 föll domarna; sju av de åtalade, däribland Viktor Brack, dömdes till döden för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Brack avrättades genom hängning den 2 juni 1948.