Hängning
Wikipedia
Hängning är en avrättningsmetod som går ut på att den dömde ställs på en fallucka med en snara runt halsen. Falluckan öppnas, och den dömde faller igenom luckan och knäcker nacken, alternativt stryps till döds. För att fallet skall leda till att nacken bryts anpassas fallet efter personens vikt, vilket brukar innebära 1-1,5 gånger personens längd. Man skiljer här mellan hängning med kort eller långt fall, där den första metoden innebär en mer plågsam död för personen, med långt fall är syftet att den dödsdömde skall bli medvetslös omedelbart, döden inträder dock alltid genom kvävning.
Metoden med hängning genom långt fall utvecklades i Storbritannien under 1800-talet, då som en mer human avrättningsmetod än den då gängse hängning med kort fall. Hängning genom långt fall praktiseras fortfarande i ett stort antal länder bland annat Japan, Egypten, Kuwait, Botswana, Irak och Singapore och så sent som på 1990-talet avrättades ett par personer på detta vis i USA. Iraks tidigare president Saddam Hussein avrättades 2006 genom hängning.
Hängning är fortfarande en av de vanligaste avrättningsmetoderna tillsammans med arkebusering, giftinjektion och halshuggning.
Den sista hängningen i Sverige genomfördes 1836 då drängen Nils Månsson avrättades.
Hängning är även en av de vanligaste metoderna vid självmord.
