Visborg
Wikipedia
För örlogsfartyget Visborg, se HMS Visborg.
Visborg var en borg i Visby, numera en ruin.
En försvarsanläggning hade börjat byggas redan under Tyska ordens fogde Johan Tethvitz, men dess egentliga anläggning räknas från 1411. Enligt visbyfranciskanernas diarium Scriptores rerum svecicarum medii aevi var det kung Erik själv som den 1 augusti 1411 lade grundstenen. Byggandet fortsatte under den tid den skånske riddaren Thrugot Hass/Trued Hase var hövitsman på Gotland.
Efter att kung Erik förlorade kungatiteln 1437 blev borgen hans residens som han använde för att leda sjörövarverksamhet på Östersjön. Borgen var tillräckligt befäst för att klara en långvarig belägring av Karl Knutssons trupper 1448. Erik hade kommit överens med Karl Knutsson att lämna borgen vid påsken 1449 i utbyte mot att få Borgholms slott och Öland på livstid. Kung Kristian I agerade dock snabbt och erbjöd Erik tre danska slottslän och 10 000 gulden i årligt underhåll. När den danska flottan dök upp kunde Erik överlämna borgen till den av Kristian utnämnde slottsherren Olof Axelsson (Tott). Denne var borgherre 1449-1464 och lät bygga ut borgen. Han efterträddes av sina bröder Filip och Ivar.
1487 överlämnade Ivar Axelsson borgen till kung Johan II som tillsatte den skånske riddaren Jens Holgersson Ulfstand som hövitsman, följt av Laurens Schinkel 1509 och Søren Norby 1517. Norby höll borgen till 1525 när det överlämnades till kung Fredrik.
Under Kristian II:s tid moderniserades borgen 1539 - 1544 under ledning av Wladislaw Wobisser från Pommern.
Efter freden i Brömsebro 1645 fick borgen svensk besättning med Åke Hansson Ulfsparre som borgherre. Då var borgen förfallen och danskarna hade vid avfärden förstört mycket av inredningen. Vid det svensk-danska kriget 1676 anfölls Visby av en dansk flotta under befäl av Niels Juel och efter att staden öppnat sina portar den 1 maj började den danska styrkan beskjuta borgen. Den svenske kommendanten Mikael Schoultz kapitulerade efter några timmar. De danska slottsherrarna, Christian Bilefeldt (1676-1678) och Marin Barthold (1678-79) började att grundligt rusta upp borgen. Under första halvåret 1679 stod det klart att Danmark skulle tvingas avstå Gotland till Sverige och det är troligt att ordern om att riva borgen kom från Köpenhamn. Från juli till september revs och sprängdes borgen bit för bit.
Borgen var byggd som en oregelbunden fyrkant och upptar ungefär det kvarter som nu begränsas av södra muren, Visborgsgatan, Kommendantbacken, Piparhålstrappan och hamnområdet. Längs borgens södra mur reste sig de fyra tornen Segeltornet (över hamnen), Smale Henrik, Kikut och Mynttornet. I nordöstra hörnet stod Kungstornet med huvudingången och i nordöstra hörnet tornet Slukupp. I centrum stod tornet Blacken som tillsammans med Klocktornet och Slottskyrkan skilde den yttre borggården från den inre. Överst i kärntornet Blacken låg borgherrens salar där denne rimligtvis måste ha haft en milsvid utsikt över havet. Den västra sidan upptogs av Frustugan och ett par andra byggnader. Utanför den södra muren låg ett utanverk med palissaderingar, av vilka spår återstår i de så kallade Palissaderna.
Efter att Gotland övertagits av Sverige lät generalguvernör Johan Cedercrantz anlägga ett par kalkugnar vid ruinerna och största delen av ruinen omvandlades till kalk som användes för uppförandet av Stockholms slott samt några offentliga byggnader i Karlskrona. De grova murpartier som återstår i sydvästra hörnet är rester av Frustugan och södra borgmuren. I övrigt fick området förfalla och området användes för stadsbornas kreatur som betesmark. I mitten av 1700-talet började området kring nuvarande Visborgsgatan att bebyggas.
