Wollmar Boström

Wikipedia

Wollmar Filip Boström, född 15 juni 1878 i Överselö, Södermanlands län, död 1956, var en svensk kammarherre, diplomat, kabinettsekreterare och tennisspelare.

Wollmar Boström var son till landshövding Filip Boström (1843-1908) och Pauline Sterky, brorson till statsminister Erik Gustaf Boström och filantropen Ebba Boström. Släkten Boström är en gren av släkten Laestadius. Modern avled 1883, och fadern gifte om sig med Augusta Sofie Tersmeden. Wollmar Boström gifte sig 1907 med Gertrud Wennerberg, dotter till överste Sune G:son Wennerberg och friherrinnan Ellis Rehbinder.

Eter att Wollmar Boström tagit jur.kand. vid Uppsala universitet 1903 blev han anställd vid Utrikesdepartementet. Hans första stora uppdrag var som attaché i Paris 1905. Året därefter utsågs han till andre sekreterare i UD, och 1908 till förste sekreterare. 1910-1913 var han kung Gustaf V:s handsekreterare, och var 1912-14 även sekreterare i UD:s antagningskommission. 1913 utsågs han till legationssekreterare vid ambassaden i London, tre år senare legationsråd. Han återkom 1918 till Sverige som kabinettsekreterare, och innehade den posten till 1922 då hans tjänst förlades till Moskva och Lissabon som diplomat, och 1925-45 i Washington DC i samma tjänst.

1914 utnämndes han till kammarherre, och erhöll hedersdoktorat vid University of Delaware, University of Pennsylvania, University of New York, Rutgers university i New Jersey, Augustana college och Uppsala college.

Wollmar Boström var under sin tid en av Sveriges bästa tennisspelare. Han tog brons i dubbel inomhus i OS i London 1908, och var svensk mästare i singel utomhus 1902 och 1909, singel inomhus 1905 och 1909, och dubbel inomhus 1912. Hans medspelare var Gunnar Setterwall. Boström var ordförande i Svenska Tennisförbundet 1909-13.

Företrädare: Oskar Ewerlöf

Kabinettssekreterare 1918–1922

Efterträdare: Erik Sjöborg

(Källor: Vem är det 1953; Bo Enander och Gösta Törnblom i SMoK 1 Sthlm 1942)