Albert Theodor Gellerstedt

Wikipedia

Albert Theodor Gellerstedt, född 1836 i Västermo socken, Västmanland, död 1914 i Stockholm, svensk poet, arkitekt och ingenjör.

Gellerstedt inskrevs 1852 som elev vid Akademien för de fria konsterna, vid vilken han alltifrån början ägnade sig åt studiet av byggnadskonsten, mestadels under Fredrik Wilhelm Scholanders ledning. Han blev 1860 extra ordinarie konduktör vid överintendentsämbetet, vann efter att ha genomgått byggnadsskolorna, 1861 den kungliga medaljen för prisämne i byggnadskonsten och började 1862 som akademiens resestipendiat sina konststudier i utlandet.

1862 och 1863 besökte han Danmark, Tyskland och Frankrike, under vilken tid han studerade företrädesvis den moderna järnarkitekturen. 1863 och 1864 reste han genom Italien och på Sicilien samt gjorde konststudier efter antiken, i Rom, Neapel och Pompeji. 1864 fick han anställning som ingenjör vid svenska lots- och fyrinrättningen. Som ingenjör arbetade Gellerstedt till 1877, då han utnämndes till professor i arkitektur och fackskoleföreståndare vid Tekniska högskolan, vid vilken han förut, från oktober 1874, varit lärare i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst.

Redan förut (1872) hade han tagit avsked från sin konduktörsplats. 1877 blev han ledamot av Akademien för de fria konsterna och var 1881-91 dess sekreterare. 1882 utnämndes han till intendent och 1884 till förste intendent vid överintendentsämbetet samt var 1897-1904 överintendent och nämnda ämbetes chef. Han var ledamot av Svenska Akademien 1901 - 1914, stol 7.

Som akvarellist har han utfört en mängd utsikter och arkitekturteckningar. Hans samling av bilder från "det Stockholm, som går" blev synnerligen talrik. 1887 fick han Egron Lundgrensmedaljen för akvarellmåleri. Även som etsare har han lämnat flera prov av sin konstnärsverksamhet.

Gellerstedt har även uppträd som lyrisk skald med dikter, visor och prosastämningarna.