Aleksandr Pusjkin
Wikipedia
Aleksander Pusjkin (ryska: Алекса́ндр Серге́евич Пу́шкин) (6 juni (26 maj, julianska kalendern), 1799 - 10 februari (29 januari, julianska kalendern), 1837), var en rysk författare som allmänt ses som historiens störste ryskspråkige poet och grundläggare av modern rysk litteratur. Pusjkin var banbrytande med användning av folkligt språk i sina verk, och lade grunden för en ny typ av berättarteknik som blandade drama, romantik och satir, något som påverkade senare ryska författare och sedan dess intimt förknippat med rysk litteratur.
Innehåll |
[redigera] Pusjkins liv
Pusjkins far härstammade från en av Rysslands äldsta adelsfamiljer som kunde belägga anor till så tidigt som 1100-talet, och hans mor var dotterdotter till Ibrahim Petrovitj Gannibal, en slav från Abyssinien (dagens Etiopien) som skickats som gåva från Konstantinopel och blev Peter den stores adopterade gudson.
Pusjkin föddes i Moskva och publicerade sin första dikt vid femton års ålder. Vid det laget hade han gått ut i den första årskullen av studenter från tsarens lyceum i Tsarskoje Selo i närheten av Sankt Petersburg och var vida känd i litterära kretsar. Efter slutförd utbildning kastade han sig in i den livliga och burdusa ungdomskulturen i huvudstaden. 1820 utgav han sin första längre dikt Ruslan och Ludmila, som blev mycket kontroversiell på grund av ämnesval och stil.
Pusjkin blev snabbt engagerad som en förkämpe för social reform och framträdde som talesman för litterära radikaler. Detta retade den auktoritära tsarregimen, och ledde till att han förflyttades från huvudstaden. Han hamnade först i Kisjinev där han förblev till 1823 och skrev efter en sommarvisit till Kaukasus och Krim Fången i Kaukasus och Springbrunnen i Bachtjisaraj, två dikter som gjorde honom vida känd i Ryssland. Samma år flyttade Pusjkin till Odessa, där han åter kom i konflikt med regimen, som skickade honom i exil till sin mors ägor i norra Rysslands glesbygder från 1824-1826. Han tilläts däremot att besöka tsar Nikolaj I för att ansöka om att bli benådad, som också beviljades. Oturligt för Pusjkin hade vissa medlemmar i dekabristupproret 1825 haft exemplar av hans verk i sina ägor, något regimen använde som ursäkt för att censurera hans alster och begränsa Pusjkins rörelsefrihet. Han hade vid det här laget skrivit pjäsen Boris Godunov, hans mest kända pjäs, men publiceringen sköts upp ytterligare fem år på grund av myndighetsingripande.
Senare blev Pusjkin och hans fru Natalja Gontjarova, som han gifte sig med 1831, del av hovssocieteten. När tsaren tilldelade Pusjkin den lägsta rangens hovtitel blev poeten ursinnig; han ansåg att det inte var för att hans fru skulle kunna komma in på hovbalar, utan såg det som ett sätt att förnedra honom. På grund av rykten att hans fru skulle ha haft en skandalös affär med Georges d'Anthès, såg Pusjkin sitt anseende så hotat att han utmanade den påstådde älskaren till en pistolduell 1837. Båda männen sårades, och Pusjkin avled två dagar senare av sina sår.
Regimen fruktade en politisk demonstration vid hans Pusjkins begravning, som flyttades till en mindre ort och begränsades till släkt och vänner. Hans kropp blev diskret bortsmugglad under natten och begravdes på moderns ägor.
[redigera] Pusjkin som författare
Pusjkins verk visar klara influenser från bland andra Voltaires satirer, Lord Byrons poesi och Shakespeares tragedier. Hans verk anses av kritiker vara litterära mästerverk, som dikten Bronsryttaren och pjäsen Stengästen, en berättelse om Don Juans nedgång och fall. Pusjkin själv ansåg sitt drama Jevgenij Onegin, skrivet på vers, som hans bästa verk, och var ett verk som han arbetade med under hela sin karriär.
Troligen på grund av sitt inflytande på revolutionärer genom modern rysk historia, var han en av de få förrevolutionära författarna som undkom bolsjevikernas kritik mot borgerlig litteratur, och fick till och med en stad uppkallad efter sig när Detskoje Selo (f.d. Tsarskoje Selo) bytte namn 1937.
Pusjkins har inspirerat till många verk av kända ryska kompositörer. Tjajkovskijs operor Eugen Onegin från (1879) och Spader dam (1890) blev mer kända utanför i utlandet än i Ryssland, medan Musorgskijs monumentala Boris Godunov anses som en av Rysslands största och välskrivna någonsin.
[redigera] Urval av Pusjkins diktning
Ur "Vinterafton (Зимний вечер), 1829. Modern stavning. uppläsning på ryska
- Буря мглою небо кроет,
- Вихри снежные крутя;
- То, как зверь, она завоет,
- То заплачет, как дитя,
- То по кровле обветшалой
- Вдруг соломой зашумит,
- То, как путник запоздалый,
- К нам в окошко застучит.
Fri översättning:
- Stormen täcker himmelen med dis
- Virvlande snökaskader;
- Som ett djur, den börjar yla.
- Börjar tjuta, som ett barn,
- På de slitna taken den klamrar
- Plötsligt på (tak)halmen.
- Då, som likt den sena resenären,
- Den börjar knacka på vår dörr.
[redigera] Biografier
T.J. Binyon har författat Pushkin en av de mest ansedda engelskspråkiga biografierna. Se även Feinstein, Pushkin och Vitale, Pushkin's Button.
[redigera] Bibliografi
- Ruslan och Ludmila, 1820 (dikt)
- Rövarbröderna, 1821 (dikt)
- Fången i Kaukasus, 1822 (dikt)
- Springbrunnen i Bachtjisaraj, 1824 (dikt)
- Zigenarna, 1824 (dikt)
- André Chénier, 1825 (dikt)
- Vinterafton, 1825 (dikt)
- Profeten, 1826 (dikt)
- Poltava, 1829 (dikt)
- Jag höll Er kär, 1829 (dikt)
- Vintermorgon, 1829 (dikt)
- Kaukasus, 1829 (dikt)
- Stengästen, 1830 (drama)
- Boris Godunov, 1830 (drama)
- Bjelkins berättelser, 1831 (novellsamling)
- Mozart och Salieri, 1831 (drama)
- Till Rysslands belackare 1831 (dikt)
- Sagan om tsar Saltan, 1831 (dikt)
- Jevgenij Onegin, 1833 (roman på vers)
- Angelo, 1833, (dikt)
- Spader dam, 1834 (novellsamling)
- Kaptenens dotter, 1836 (roman)
- En resa till Arzrum, 1836 (prosa)
- Bronsryttaren, 1837 (dikt)
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- FEB-web's Digital Scholarly Edition (DSE) of A.S. Pushkin, Pusjkins samlade verk på ryska - [1]
- Projekt Gutenberg e-texts of verk av Aleksandr Pusjkin
- Pusjkins familjehistorik (engelska)
