Anfallet mot Taranto
Wikipedia
| Anfallet mot Taranto | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Andra världskriget | |||||||
 Anfallet mot Tarantos flottbas |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Storbritannien | Italien | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Lumley Lyster | Inigo Campioni | ||||||
| Styrka | |||||||
| 21 Swordfishplan | 6 slagskepp 8 kryssare mindre fartyg och båtar |
||||||
| Förluster | |||||||
| 2 flygplan | 1 slagskepp sänkt 2 slagskepp skadade 1 kryssare skadad |
||||||
| Medelhavskampanjen |
|---|
| Mers-el-Kebir – Calabria – Cap Spada – Taranto – Cap Spartivento – Cap Matapan – Tarigo – Kreta – Duisburg – Cap Bon – Sirtre (1) – Sirtre (2) – Harpoon – Pedestal – Torch – Skerki Bank – Sicilien |
Anfallet mot Taranto ägde rum natten mellan den 11 och 12 november 1940, under det andra världskriget, då den brittiska flottan anföll den italienska örlogsbasen Taranto.
Royal Navy utförde det första sjöanfallet i världen som enbart inkluderade flygplan. Ett litet antal Fairey Swordfishflygplan lyfte i två vågor (12+9) från hangarfartyget HMS Illustrious i Medelhavet och anföll den italienska flottan vid Taranto. Effekterna av det brittiska anfallet ledde till generella åsikter om att de tungt beväpnade krigsfartygens tid var förbi och att sjöbaserade flygets tid var här.
