Antisemitism

Wikipedia

Antisemitism, beteckning för fientlighet mot judar och judendomen. Traditionellt var fientligheten religiöst motiverad, men i modern tid har innebörden oftast varit att judar har medfödda, föraktliga karaktärsegenskaper. I högerextrema sammanhang anses att de söker krossa den västerländska civilisationen och den vita rasen. Medan etymologin antyder att det skulle handla om fientlighet mot semiter i allmänhet (t.ex. araber), så har begreppet sedan det uppstod uteslutande använts om judar, och är i princip helt synonymt med antijudaism.

[redigera] Teman

Antisemitismens teman har varierat genom historien. Inom kristendomen var det förr vanligt att framställa judarna som Jesu mördare, men denna tolkning har inget stöd i modern kristen teologi. Från medeltiden har västerlänningar i stället kritiserat judar utifrån deras inflytande i handels- och finansväsendet (se Köpmannen i Venedig), vilket troligtvis utgick från det förbud mot ränta som fanns i de tidiga kristna lagarna. Från och med 1800-talet och massmedias genombrott har ett judiskt inflytande betonats inom detta påståtts. Vidare har judarna ofta anklagats för illojalitet eller till och med fientlighet i konflikter, t.ex. under korstågen och världskrigen. Under 1900-talet tillkom kritik mot politiker av judisk härkomst både i öst, väst och USA. Under efterkrigstiden har förnekande av Förintelsen och oseriös kritik mot Israel varit vanligt bland antisemiter. Andra, mer exotiska teman, är påstådda offer av spädbarn och inblandning i eller ansvar för slavhandel.

[redigera] Historik

Edward H. Flannery har spårat judehat så långt tillbaka som trehundratalet före kristus, troligtvis baserat i deras monoteistiska tro som utmanade de polyteistiska religionerna under antiken. Inom kristendomen har det funnits en aversion mot judar, dels eftersom de inte velat konvertera till kristendomen, dels grundat på föreställningen att de var skyldiga till Jesu död. Särskilt under medeltiden fanns en religiöst präglad antisemitism i Europa. Under denna tid beskylldes judar av vissa för att sprida digerdöden bland annat genom att förgifta brunnar. Även inom Islam har judar varit förföljda och stigmatiserande karaktärsdrag som feghet, girighet och förrädiskhet har utmålats som särpräglat för dom. Den katolska kyrkan har anklagats för att ha haft en dualistisk syn på antisemitism, där 'ond' antisemitism varit baserad på härstamning medan 'god' antisemitism behandlat klassiska teman som girighet, kontroll och konspirationer.

Den moderna politiska antisemitismen, även rent semantiskt, uppkom i Europa under sent 1800-talet, med grundandet av antisemitiska sällskap. Antisemitism blir en omskrivning för judehat, vilket flera politiker under tiden mellan senare delen av 1800-talet fram till andra världskriget även gick till val på i några europeiska länder. Den ryska revolutionen ledde till en stegring av antisemitiska stämningar eftersom flera av bolsjevikernas fiender kopplade samman judarna med bolsjevikerna. Statskontrollerad antisemitism förekom tydligast i Nazityskland, Sovjetunionen och östblocket. Nazisternas antisemitism är synnerligen väldokumenterad. Stalins var mindre uttalad, men drabbade ändå många. Som exempel kan nämnas återkommande utrensningar av judar som år 1939 i samband med avtalet med Hitler (Molotov-Ribbentroppakten), mord och fängslanden av medlemmar i den Judiska Antifascistiska Kommittén på 1940-talet, doktorernas konspiration 1952 och planer på judisk autonomregion i östra sibirien ("Judiska autonoma länet") ^[1].

Andra kända episoder är utvandringsvågor under 1940-, 1950- och 1960-talet från Sovjetunionen och östblocket. En pogrom i Kielce i Polen 1946 ökade den antisemitiska stämning som fanns efter kriget då ett par hundra tusen judar återvände hem, och som ledde till att mer än 100 000 polska judar utvandrade till Palestina^[2]^[3]^[4]. Vid utrensningarna 1968 i Polen^[5] emigrerade ett stort antal polska intellektuella av judisk härkomst till bland annat Sverige. I de sista fallen motiverade man utrensningar och utvandring från landet med antisionism. I Polen förklarar man ibland antisemitismen med judarnas inblandning i kommunismen, att en stor andel judar fanns inom den kommunistiska säkerhetspolisen och att judarna påstods ange polacker till NKVD. Andra analyser pekar på att antisemitismen kan spåras till att de återvändande judarna ville få tillbaka sin egendom.^[6] Avhoppare från östblocket vittnar om att bla delar av KGB var fixerade vid sionistiska konspirationer som skulle hota det socialistiska samhällsbygget.

I senmodern tid har det talats om ny antisemitism, vilken skulle vara en konvergens mellan estrem vänster, extrem höger och radikal islamism. Detta är dock ett mycket kontroversiellt ämne med starka politiska konnotationer.

Inom EU har man talat om en stigande våg av antisemitiska handlingar som varierat i allvarlighet mellan vandalism och terrordåd.

[redigera] Antisemitiska rörelser

I västvärlden är det främst nynazister som står för uttalad antisemitism. I Mellanöstern har antisemitism blossat upp som följd av Israel/Palestina-konflikten, bland annat har Sions vises protokoll fått nyupplagor och tolkats som äkta.

[redigera] Som skällsord

Termen "antisemitisk" används ibland som skällsord för folk som kritiserar Israels ageranden i de ockuperade områdena.^[7] ^[8] ^[9] ^[10] ^[11] ^[12] ^[13] ^[14]

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

^ Robert Service: A History of Modern Russia s.324-5
^ ((engelska)) Antisemitism och pogrom i Kielce den 4 juli 1946 Studie av historikern Iwo Cyprian Pogonowski.
^ Kjell Albin Abrahamson Polen. Diamant i aska s.144-149
^ Jan T. Gross Fear. Anti-semitism in Poland after Auschwitz s.81-166
^ Robert Blobaum: Antisemitism and Its Opponents in Modern Poland, Cornell University Press 2005
^ Jan T. Gross Fear, en av hypoteserna i Gross bok är just plundring av den judiska egendomen, och tar upp judeo-kommunismen.
^ “The Great Silencer: No discussion of how the Lobby operates would be complete without examining one of its most important weapons: the charge of anti-Semitism. Anyone who criticizes Israeli actions or says that pro-Israel groups have significant influence over U.S. Middle East policy – an influence that AIPAC celebrates – stands a good chance of getting labeled an anti-Semite.” (Mearsheimer, John and Walt, Stephen. "The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy". KSG Faculty Research Working Paper Series, Harvard University, March 2006.)
^ “The charge has been leveled at Jimmy Carter over his recent book, "Palestine: Peace Not Apartheid." I, too, didn't like the book...Still, Carter's overall point about Israeli occupation of the West Bank is apt, and calling him all sorts of names does not change that...It's astonishing that in the 60 years since the Nazi extermination camps were liberated, anti-Semitism has revived and thrived. Still, it hardly makes sense to fight it by promiscuously throwing around the word "anti-Semite" so that it loses its punch or to flay Jewish critics of Israel." (Cohen, Richard. "Cheapening the Fight Against Hatred". Washington Post, February 6, 2007.)
^ “The lack of debate is, of course, a measure of the power of the Israel lobby to suppress discussion of its role, and the fear the lobby stirs among American writers, especially non-Jewish liberals who cannot afford to be tarred as anti-Semites, a death sentence in the profession." (Shatz, Adam. "Dialogue of the Deaf". The Guardian, March 24, 2006.)
^ "'I’ve been hurt — and so has my family — by some of the reaction,' Carter said. 'It’s the first time in my life I’ve ever been called a liar. A bigot. An anti-Semite. A coward. A plagiarist. He paused after each epithet. 'This has hurt,' he said." (Cohler-Esses, Larry. "Carter Faces, and Disarms, Jewish Crowd". The Jewish Week, January 26 2007.)
^ “Partisans of Israel often make false accusations of anti-Semitism to silence Israel’s critics. The ‘antisemite!’ libel is harmful not only because it censors debate about Israel’s racism and human rights abuses but because it trivializes the ugly history of Jew-hatred.” (Handleman, Scott, "Trivializing Jew-Hatred," in The Politics of Anti-Semitism, ed. Alexander Cockburn. AK Press, 2003, p. 13.)
^ “Apologists for Israel’s repression of Palestinians toss the word “anti-Semite” at any critic of what Zionism has meant in practice for Palestinians on the receiving end.” (Cockburn, Alexander and St. Clair, Jeffrey, preface to The Politics of Anti-Semitism, ed. Alexander Cockburn. AK Press, 2003, p.vii.)
^ "More importantly, Finkelstein exposes the nastiness of smearing the label of anti-Semitism on Israel's critics. Mostly, he tells us what we already know." (Paul, Ari. "Norman Finkelstein's Beyond Chutzpah: On the Misuse of Antisemitism and the Abuse of History". Tikkun, October 11, 2005.)
^ "Instead of seriously engaging with the issues raised (e.g. to what extent are Israel's current policies similar to those of apartehid and to what extent are they not?), the Jewish establishment and media responds by attacking the people who raise these or any other critiques--shifting the discourse to the legitimacy of the messenger and thus avoiding the substance of the criticisms. Knowing this, many people become fearful that they too will be labeled "anti-Semitic" if they question the wisdom of Israeli policies or if they seek to organize politically to challenge those policies." (Rabbi Michael Lerner. "There's no New Anti-Semitism". Baltimore Sun, February 7, 2007.)