Axel Pehrsson-Bramstorp

Wikipedia

**Axel Pehrsson-Bramstorp**

Ämbetsperiod:	19 juni – 28 september 1936
Företrädare:	Per Albin Hansson
Efterträdare:	Per Albin Hansson
Födelsedatum:	19 augusti 1883
Födelseplats:	Öja, Skåne
Dödsdatum:	19 februari 1954
Dödsplats:	Lilla Isie, Skåne
Maka:	Sigrid Nilsson
Politiskt parti:	Bondeförbundet
Ministärer:	Regeringen Pehrsson-Bramstorp

Axel Alarik Pehrsson-Bramstorp, född 19 augusti 1883, död 19 februari 1954, politiker, lantbrukare, riksdagsman 1918–21 (liberal, andra kammaren) och 1929–49 (Bondeförbundet, andra kammaren), partiledare för Bondeförbundet 1934-49, statsminister juni-september 1936, jordbruksminister 1936-45.

Gift 1908 med Sigrid Nilsson, med vilken han hade fyra barn.

[redigera] Biografi

Axel Pehrsson (senare Pehrsson-Bramstorp) föddes i Öja i Skåne, som son till förvaltaren Jacob Pehrsson och Ingrid. Arrendatorsonen från Lilla Isie i Malmöhus län fick ta över ansvaret för gården som 14-åring, sedan fadern begått självmord efter att ha fått besked om dödlig cancersjukdom. Han kunde efter sitt giftermål tolv år senare köpa den närbelägna gården Bramstorp. Där bodde man ett tiotal år, innan han och familjen återflyttade till den större arrendegården, men namnet Bramstorp följde honom hela livet.

1912 blev han ledamot av landstinget för liberalerna och riksdagsman 1918. När Bondeförbundet växte sig allt starkare i Skåne gick han, likt många andra bönder, över från liberalerna till Bondeförbundet. Han var aktiv i uppbyggnaden av lantbrukskooperationen och fick snart en ledande position på riksnivå. Genom sin verksamhet i utredningsarbetet bakom 1931 års prisreglering, i riksdagens jordbruksutskott och genom sin ledande ställning i jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse blev han snabbt sitt partis ledande jordbruksexpert och var dess främste tillskyndare av krisuppgörelsen - "kohandeln" - med socialdemokraterna 1933.

Bondeförbundets partiledare Olof Olsson i Kullenbergstorp var motståndare till uppgörelsen, vilket förstärkte motsättningen mellan de båda. År 1934 övertog Bramstorp med knappa majoriteter först ordförandeskapet i riksdagsgruppen och sedan i partiet. Samarbetet med socialdemokraterna väckte motstånd, och Bramstorp fick kämpa mot en intern partiopposition under hela sin tid som partiledare.

I juni 1936 medverkade han, förmodligen mot sin vilja, till att fälla den socialdemokratiska regeringen. Statsminister Per Albin Hansson drev taktikspel som syftade till att socialdemokratin skulle gå till höstens val i opposition. Så som stödparti till socialdemokraterna gick budet till Bramstorp. Han ledde en bondeförbundsregering med fackmannainslag, där han även var jordbruksminister. På grund av den korta ämbetsperioden kallades denna regering "semesterregeringen".

Efter valet ingick bondeförbundet i koalition med socialdemokraterna där Bramstorp fortsatte som jordbruksminister, vilket han också gjorde i samlingsregeringen. Under krigsåren hade han en svår ställning, då bönderna krävde högre priser på sina produkter och häftigt motsatte sig all tvångslagstiftning för livsmedelsproduktionen. I utrikespolitiska frågor gick Bramstorp på statsministerns linje.

Under de sista åren blev Bramstorps ställning starkare och han valdes 1946 till ordförande i Sveriges lantbruksförbund och innehade därmed ledningen av både den politiska och den facklig-ekonomiska grenen av bonderörelsen.

Under valrörelsen 1948 drabbades han av hjärnblödning från vilken han aldrig blev återställd, och han avled den 19 februari 1954 i hemmet i Lilla Isie. Vid sin avgång var Bramstorp allmänt aktad, även utanför sitt parti. Han framstår som en framgångsrik samförstånds- och resultatpolitiker.

[redigera] Litteratur

J. Bjärsdal, Bramstorp: Bondeledare, kohandlare, brobyggare (1992)

[redigera] Se även

Företrädare: Olof Olsson	Bondeförbundets partiledare 1934–1949	Efterträdare: Gunnar Hedlund
Företrädare: Per Albin Hansson	Sveriges statsminister 1936	Efterträdare: Per Albin Hansson
Företrädare: Per Edvin Sköld	Sveriges jordbruksminister 1936–1945	Efterträdare: Per Edvin Sköld