Thorbjörn Fälldin

Wikipedia

Thorbjörn Fälldin

Regeringschef

Ämbetsperiod:	8 oktober 1976 – 18 oktober 1978 12 oktober 1979 – 8 oktober 1982
Företrädare:	Olof Palme Ola Ullsten
Efterträdare:	Ola Ullsten Olof Palme
Födelsedatum:	24 april 1926
Födelseplats:	Högsjö församling, Ångermanland
Maka:	Solveig Fälldin
Politiskt parti:	Centerpartiet
Ministärer:	Regeringen Fälldin I Regeringen Fälldin II Regeringen Fälldin III

Nils Olof Thorbjörn Fälldin, född 24 april 1926, är en svensk lantbrukare och politiker (centerpartist) som var Sveriges statsminister 1976-1978 och 1979-1982. Han var riksdagsledamot 1958-1964 och 1967-1985 samt Centerpartiets partiledare 1971-1985.

Under Fälldins ledning erhöll Centerpartiet 24% av rösterna i riksdagsvalet år 1976. Han kunde därefter leda en borgerlig regeringskoalition som bröt Socialdemokraternas 40 år långa regeringsinnehav.

Innehåll 1 Biografi 2 Se även 3 Referenser 3.1 Litteratur 3.2 Externa länkar

[redigera] Biografi

Thorbjörn Fälldin föddes i Högsjö församling, Ångermanland, som son till lantbrukare Nils Johan Fälldin och Hulda Olsson. Han blev också själv lantbrukare på gården. Han gifte sig med Solveig Öberg 1956.

Då centerpartiet nådde framgångar under pensionsstriden blev han överraskande invald i andra kammaren 1958. Han blev allmänt respekterad på grund av sin sakkunskap och anspråkslösa personlighet. Senare, då centern inte lyckades få något riksdagsmandat för Ångermanland erbjöds Fälldin att representera Örebro i första kammaren istället.

1969 valdes han till centerns förste vice ordförande, i hård konkurrens med den då mer etablerade Johannes Antonsson från Halland. 1971 övertog Fälldin ordförandeposten för sitt parti då han ersatte Gunnar Hedlund. Han blev i och med detta även den borgerliga sidans statsministerkandidat då centern vid den här tidpunkten var det största borgerliga partiet.

1973 föreslog Fälldin att centern och folkpartiet skulle slås ihop, då de hade haft ett nära samarbete sedan början av 1960-talet. Förslaget fick dock inte majoritet inom centerpartiet. Vid riksdagsvalet 1976 var han ändå oomstridd som statsministerkandidat och valet stod mellan honom och Olof Palme. Den stora frågan vid detta val handlade om kärnkraftens varande i Sverige. Fälldin var en stark motståndare till kärnkraft, en uppfattning han skapat sig genom att lyssna på professor Hannes Alfvén. Centern ville stoppa utbyggnaden tills frågan om hur avfallet skulle slutförvaras lösts, folkpartiet och moderaterna däremot ville bygga ut kärnkraften.

Valresultatet medförde att de borgerliga kunde bilda regering för första gången på 40 år. Denna regering skulle komma att präglas av ständiga konflikter i frågan om energipolitiken, till sist sprack samarbetet och Fälldin avgick.

Efter valet 1979 blev Fälldin statsminister igen, även den här gången i en trepartiregering. 1981 upplöstes denna på grund av oenighet i skattefrågan, Den underbara natten. Efter detta bildades en koalitionsregering med centern och folkpartiet, fortfarande med Fälldin som statsminister.

Efter valet 1982 förlorade de borgerliga regeringsmakten till socialdemokraterna och Fälldin fick nöja sig med att vara i opposition. Inför valet 1985 samarbetade centern och KDS, vilket inte var så uppskattat av många centerväljare. Det var en tydlig markering att centern kunde samarbete åt höger men inte åt vänster. De fick se sig besegrade även den här gången. Den 5 december samma år lämnade Fälldin både partiordförandeskapet, efter att valberedningen meddelat att de inte tänkte föreslå honom till att bli omvald som partiledare på partistämman i juni 1986. Han lämnade även riksdagen och återvände hem till sitt lantbruk i Ramvik som hans fru Solveig hade skött under hans liv i maktpolitikens Stockholm.

Han har även efter detta haft olika officiella poster, exempelvis har han varit styrelseordförande i Föreningsbanken och Televerket. Han var även en ledande kraft i det sk Omega-projektet där Högskolan i Östersund gick samman med Högskolan Sundsvall/Härnösand till Mitthögskolan, senare Mittuniversitetet 1993. Han utsågs till hedersdoktor vid Mitthögskolan 2001.

Thorbjörn Fälldins insats som politiker var omstridd så länge han var statsminister. Svårigheterna var avsevärda: dels hade han att leda regeringar i vilka det fanns betydande åsiktsskillnader, dels skulle detta ske då Sverige genomgick sin djupaste lågkonjunktur sedan 1930-talet. Dessutom fanns det få möjligheter till samförstånd med socialdemokraterna som ännu inte accepterat rollen som oppositionsparti. I efterhand har han dock blivit välvilligt bedömd också av tidigare kritiker, inte minst för sin strävan att nå samförstånd inom det borgerliga blocket. Hans vilja att sätta sig in i alla viktiga frågor före beslut och hans personliga anspråkslöshet har vunnit uppskattning i de flesta politiska läger.

[redigera] Se även

• Regeringen Fälldin I
• Regeringen Fälldin II
• Regeringen Fälldin III
• Sveriges statsministrar

[redigera] Referenser

[redigera] Litteratur

• Elmbrant, Björn, Fälldin (1991) Stockholm: Fischer. ISBN 9170546584.
• Erixon, Dick, Rikstingstalen : en studie av Thorbjörn Fälldins Budskap (1996) Stockholm: Nerthus. ISBN 9188652033.
• Lagercrantz, Arvid (red.) En bonde blir statsminister (1998) Stockholm: Bonnier. ISBN 9100566098.
• Åsling, Nils G. (red.) Maktskifte : regeringarna Fälldin och den politiska miljön i 1970-talets Sverige (2001) Stockholm: Ekerlid. ISBN 9188595919.

[redigera] Externa länkar

• Statsmannen Thorbjörn Fälldin, av Dick Erixon
• "Fälldin håller sig sysselsatt", DN 19 april 2006

Företrädare: Gunnar Hedlund	Centerpartiets partiordförande 1971–1985	Efterträdare: Karin Söder
Företrädare: Olof Palme	Sveriges statsminister 1976–1978	Efterträdare: Ola Ullsten
Företrädare: Ola Ullsten	Sveriges statsminister 1979–1982	Efterträdare: Olof Palme