Bantuspråk

Wikipedia

Bantuspråk är en undergrupp till språkfamiljen Niger-Kongospråk. Bantuspråk talas i Angola, Botswana, Burundi, Ekvatorialguinea, Gabon, Kamerun, Kenya, Republiken Kongo (Brazzaville), Demokratiska Republiken Kongo (Kinshasa), Malawi, Mozambique, Namibia, Rwanda, sydligaste Somalia, Sydafrika Tanzania, Uganda, Zambia samt Zimbabwe. Denna vida spridning gör språkfamiljen till den mest spridda i Afrika, och den beräknas ha ungefär 310 miljoner talare.

Innehåll 1 Klassificering 2 Språkstruktur 2.1 Morfologi 2.2 Ljudsystem 3 Enskilda språk 4 Källor 5 Litteratur

[redigera] Klassificering

Ordet bantu användes första gången av Wilhelm Heinrich Immanuel Bleek (1827-1875). Det är ett ord för folk i många av språken i språkgruppen. Ett gemensamt kännetecken för bantuspråk är att de använder en form som -ntu eller -tu för att syfta på en person, och ba- är ett pluralprefix i vissa språk. Ordet ba-ntu betyder alltså "människor, folk". Bleek och senare även Carl Meinhof gjorde jämförande studier av bantuspråkens grammatik.

Bantuspråken omfattar hundratals språk. De har klassificerats av Malcolm Guthrie 1971 i grupper efter geografiska zoner - A, B, C, D, E, F, G, H, K, L, M, N, P, R och S och sedan numrerade inom varje grupp. Guthrie rekonstruerade också Proto-Bantu som protospråk för språkgruppen.

Denna klassificering har senare utvidgats och modifierats av SIL 1996 och senare av forskare från Royal Museum of Central Africa i Tervuren 1999. Dessa förändringar innebär att en zon J har lagts till och många grupper har omorganiserats.

[redigera] Språkstruktur

[redigera] Morfologi

Det mest framträdande grammatiska draget i bantuspråk är den omfattande användningen av prefix. Ett annat typiskt drag för bantuspråk är ett drygt dussintal genus, ofta benämnda klasser, som är relaterade till ordets betydelse. Vilken klass ett substantiv tillhör markeras av ett prefix, och adjektiv och verb som kongruerar med substantivet måste ha samma (eller motsvarande) prefix. Plural bildas genom att man byter prefix.

Även övriga grammatiska kategorier visas företrädesvis genom prefix.

Verben har ett antal prefix. Exempelvis betyder på swahili Mtoto mdogo amekisoma 'Det lilla barnet har läst den [en bok]'. Mtoto 'barn' styr adjektivprefixet m- och verbsubjektprefixet a-. Därefter kommer perfekttempus -me- och objektsmarkören -ki-, som kongruerar med ett underförstått kitabu 'bok'. Om man gör om satsen till "barn" i plural blir det Watoto wadogo wamekisoma, och om man gör om till "böcker" i plural (vitabu) Watoto wadogo wamevisoma.

[redigera] Ljudsystem

Bantuord består vanligen av öppna stavelser av typen KV (konsonant-vokal), och vissa språk har enbart denna typ av stavelser. De vanliga formerna av ord är KV, VKV, KVKV, VKVKV etcetera, där orden alltid slutar på vokal. Tendensen att undvika konsonantkombinationer är viktig när ord inlånas från engelska eller andra främmande språk. Till exempel blir ordet "skola", inlånat från engelskans school, på chichewa sukulu. Sk- bryts upp genom att man skjuter in ett epentetiskt -u-, och ett -u läggs till i slutet.

En konsonantkombination i början av en stavelse med nasal följd av klusil är vanlig i många bantuspråk, det vill säga m+b, m+p, n+d, d+t, n+ng, n+nk. Exempelvis Nkomo, Angola, Ndebele, Kampala, Lumumba.

[redigera] Enskilda språk

Det bantuspråk som har störst antal talare är swahili (G 40). De med störst antal modersmålstalare är shona och zulu.

Till bantuspråken hör bland andra:

• Abanyom
• Chichewa
• Kikongo
• Komoriska
• Lingala
• Luganda
• Lusoga
• Ndebele
• Oshiwambo
• Otjiherero
• Sepedi
• Sesotho
• Setswana
• Shona
• Swahili
• Swazi
• Xhosa
• Zulu

[redigera] Källor

• Bantu languages i engelskspråkiga Wikipedia 4 september 2006

[redigera] Litteratur

• Guthrie, Malcolm (1948) The classification of the Bantu languages. London: Oxford University Press for the International African Institute.
• Guthrie, Malcolm (1971) Comparative Bantu vol 2. London: Gregg Press.
• Heine, Bernd (1973) 'Zur genetische Gliederung der Bantu-Sprachen'. Afrika und Übersee, 56, 164–185.
• Maho, Jouni F. (2001) 'The Bantu area: (towards clearing up) a mess'. Africa & Asia, 1, 40–49.
• Piron, Pascale (1995) 'Identification lexicostatistique des groupes Bantoïdes stables.' Journal of West African Languages, 25, 2, 3–39.