Sydafrika

Wikipedia

Republic of South Africa
Republiek van Suid-Afrika
IRiphabliki yase Ningizimu Afrika

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: !ke e: ǀxarra ǁke (/Xam: "Olika folk förenade")
Nationalsång: Sydafrikas nationalsång
Huvudstad	Kapstaden (legislativ) Pretoria (administrativ) Bloemfontein (juridisk)
Största stad	Johannesburg
Officiella språk	afrikaans, engelska, ndebele, pedi, sotho, swazi, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu
Statsskick President Regeringschef	republik Thabo Mbeki Thabo Mbeki
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd	från Storbritannien 31 maj 1910 31 maj 1910
Yta  • Totalt  • Vatten	1 219 912 km² (24:e) försumbart
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	44 187 637 (27:e) 36,4 inv/km² (136:e)
BNP (PPP)  • Totalt 2003  • Per capita	$159 886 milj (29:e) $11 900
Valuta	Rand (ZAR)
Tidszon	UTC+2 (+1 under sommaren pga avsaknad av sommartid)
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Injasuti 3 408,76 m ö.h. km² Oranjefloden 1 860 km km
Nationaldag	27 april (Frihetsdagen)
Landskod	ZA, ZAF
Landsnummer	+27

Republiken Sydafrika är en stat i sydligaste Afrika, gränsande till Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia, Swaziland och Zimbabwe. Sydafrika är ett av de mest utvecklade länderna på kontinenten.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Sydafrikas historia

Det moderna Sydafrikas historia började år 1488 när den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Diaz landsteg vid vad som kom att kallas Godahoppsudden. Trots att Portugal var först på plats av de europiska länderna på denna del av den afrikanska kontinenten så visade de lite intresse för att bilda några bofasta kolonier. Möjligen berodde detta på konflikter mellan sjöfararna och de boskapsherdande khoi alternativt det jagande/samlande san.

Mellan åren 1621 och 1651 kastade nära 500 skepp från holländska Ostindiska kompaniet ankar i Table Bay vid Kaphalvön. Afrikas sydspets fungerade som en rastplats för skepp på väg mot Indien, Kina och Sydostasien. Ledningen på Ostindiska kompaniet bestämde så småningom att en koloni, Kapkolonin, skulle bildas för att underlätta färden för handelsskeppen. År 1652 steg så Jan van Riebeeck tillsammans med några anställda ur Ostindiska kompaniet i land på Godahoppsudden. Kontakt uppstod snart mellan européerna och khoi-san och det sägs ha varit från början mycket vänliga möten.

Fem år efter van Riebeecks landstigning, 1657, utbryter en dispyt mellan invandrarna och afrikanerna. Ett smycke visar sig ha försvunnit från holländarnas läger. De misstänker afrikanerna, ger sig ut på jakt på den skyldige, finner denne och dödar honom. Van Riebeeck skrev i sin dagbok, efter händelsen, att det vore bättre om varje grupp hade sina egna domäner, eftersom de inte förstod varandra tillräckligt bra. Efter denna konfrontation växte spänningen mellan de två olika folken. Holländarna ansåg sig numera äga jorden och år 1658 tillät Ostindiska kompaniet att slavar skulle fraktas till Kapkolonin. Dessa togs främst från Asien och dåvarande Ceylon och södra Indien, men också från Angola och Västafrika. Mot slutet av 1700-talet fanns 25 000 slavar i Kapkolonin.

När Storbritannien besatte området 1806, flyttade många av de holländska nybyggarna boerna norrut för att grunda en egen republik. Upptäckten av diamanter 1867 och guld 1886 skapade välstånd och immigration och ökade underkuvandet av de ursprungliga invånarna. Boerna motstod britternas försök till utvidgning av sitt territorium, men besegrades i andra boerkriget 1899-1902. Det var i dessa Boerkrig som världens största ungdomsrörelse bildades, nämligen scouterna. Den 31 maj 1910 blev landet självständigt från Storbritannien, och Sydafrikanska Unionen bildades. Nästan två år senare den 8 januari 1912 bildades ANC av bland annat Pixley ka Seme. 1948 valde Sydafrikas vita befolkning in det boerdominerade Nationalistpartiet i parlamentet som lagstiftade den nya apartheidregimen (apartheid betyder "åtskillnad"), ett politiskt system som bygger på segregation mellan olika rasgrupper. 1962 bildades Sydafrikanska Republiken. Apartheid försvann från den politiska arenan i början av 1990-talet då svarta för första gången tilläts rösta, vilket ledde till en jordskredsseger för partiet ANC och dess ledare Nelson Mandela (sedermera Sydafrikas första svarta president, mellan 1994-99).

Sydafrika hade från 1970-talet och framåt ett fåtal primitiva egenkonstruerade kärnvapen, men förstörde dem frivilligt (vissa tror att de skänkte dem till Israel, som hade mycket kontakt med Sydafrika under denna period) och skrev på icke-spridningsavtalet år 1991. Sydafrika är det enda land som utvecklat kärnvapen och sedan avsagt sig dem. En av teorierna till att Sydafrika avskaffade kärnvapnen sägs vara att nationalisterna inte ville att så farliga vapen skulle hamna i händerna hos de svarta; när de insåg att de skulle förlora makten förstörde de sina kärnvapen.

[redigera] Geografi

Engelskspråkig karta över Sydafrika.

Sydafrika utgör sydspetsen på den afrikanska kontinenten.

[redigera] Klimat och miljö

Klimatet är halvtorrt i större delen av landet, men subtropiskt längs östkusten. Ibland förekommer längre torrperioder.

Avsaknad av stora floder och insjöar gör att man måste begränsa användning av färskvatten vilket leder till problem att få vattnet att räcka till. En stor del av landets vattentillgångar återfinns i Drakensbergen, som återfinns på FN:s världsarvslista. Det finns oro för att den ökande efterfrågan på vatten i framtiden kommer att leda till en förödande exploatering av bergen och dess unika miljö. Andra miljöproblem är vatten- och luftföroreningar och jorderosion.

[redigera] Natur

Det finns lite fler än 20 000 växtarter i Sydafrika, vilket är omkring 10 procent av samtliga kända arter i hela världen. I Fynbos, ett smalt bälte med buskvegetation i södra Western Cape, finns fler än 9 000 av dessa arter (vilket utgör en av världens biodiversitets hotspot). De flesta är ständigt gröna växter med hårda, smala, nålliknande blad, s.k. fetbladsväxter. Ett annat typiskt sydafrikanskt växtsläkte är Protea. Det är blommande växter och omkring 130 av släktets arter finns i Sydafrika. Även om det finns en stor artrikedom av växter i landet så är endast omkring 1 procent av Sydafrikas yta skog. Denna finns nästan uteslutande längs kusten mot Indiska oceanen i provinsen KwaZulu-Natal. I denna provins återfinns också det största antalet trädarter utanför de tropiska regnskogarna.

Sydafrika är hem åt de s.k. "Big Five": afrikansk elefant (Loxodonta africana), afrikansk buffel (Syncerus caffer), lejon (Felis leo), leopard (Felis pardus) och noshörning (två arter, svart (Diceros bicornis) och vit noshörning (Ceratotherium simum)). Vidare så återfinns ca 10% av världens däggdjursarter i landet.

[redigera] Naturtillgångar

Sydafrika har många och rika naturtillgångar, däribland guld, krom, antimon, kol, järnmalm, mangan, nickel, fosfat, tenn, uran, diamant, platina, koppar, vanadin, naturgas och olja.

[redigera] Administrativ indelning

Huvudartikel: Sydafrikas provinser

Sydafrika är indelat i nio provinser: Östra Kapprovinsen, Fristatsprovinsen, Gauteng, KwaZulu-Natal, Limpopoprovinsen, Mpumalanga, Nordvästprovinsen, Norra Kapprovinsen och Västra Kapprovinsen.

Före valet 1994 bestod Sydafrika av endast fyra provinser plus ett antal så kallade hemländer (som inte erkändes som självständiga stater av andra än Sydafrika). Kapprovinsen delades upp i Östra Kapprovinsen, Västra Kapprovinsen, Norra Kapprovinsen samt delar av Nordvästprovinsen. Oranjefristaten blev Fristatsprovinsen. Transvaal delades upp i Gauteng, Limpopoprovinsen, Mpumalanga samt delar av Nordvästprovinsen, och Natal blev KwaZulu-Natal.

[redigera] Politik

Den sydafrikanska konstitutionen har en ovanlig konstruktion med en stark president som är vald av parlamentet. I de flesta länderna som låter parlamentet välja president är dennes roll ceremoniell, se exempelvis Tyskland och Israel. Sedan 1999 är Thabo Mbeki president; han efterträdde Nelson Mandela.

Den nuvarande sydafrikas konstitutionen utformades efter apartheidtiden och bevarar det republikanska statsskicket men har kompletterats med bland annat en ny rättighetsdeklaration (bill of right) som garanterar alla medborgare samma rättigheter och innehåller ett av världens starkaste konstitutionella skydd mot diskriminering, inte bara på grund av etnisk härkomst utan också på grund av bland annat kön och sexuell läggning. Högsta domstolen roll stärktes också och den har spelat en ökande roll, exempelvis fastslog den 2005 att den sydafrikanska äktenskapslagstiftningen stred mot konstitutionens diskrimineringsförbud och krävde att en könsneutral äktenskapsbalk skulle införas, något som skedde 2006.

• Se även Sydafrikas president

[redigera] Ekonomi

Sydafrika är ett medelinkomstland med ett överflöd av naturtillgångar, välutvecklad ekonomi, lagstiftning, kommunikationssektor, energiförsörjning och transportsektor. Den sydafrikanska börsen är bland de tio största i världen och infrastrukturen är modern. Trots detta har den ekonomiska tillväxten inte varit tillräckligt stark för att minska den höga arbetslösheten och stora ekonomiska problem finns kvar sedan apartheidtiden, speciellt en utbredd fattigdom och stora inkomstskillnader. Stor immigration ifrån andra afrikanska länder spär på fattigdomsproblemen. Samtidigt sker en kraftig emigration från Sydafrika av välutbildade sydafrikaner, som lämnar landet främst beroende på det ökade våldet.

Ett stort bidrag till den sydafrikanska ekonomin är den snabbt växande turismsektorn, där största andelen är ekoturism och annan turism kopplad till "safariutflykter". Siffror över hur mycket pengar sektorn genererar till landet är osäkra, men ligger troligen på runt 100 miljarder rand per år.

93 procent av elektriciteten framställs av fossila bränslen, 6 procent av kärnkraft och 1 procent av vattenkraft.

[redigera] Demografi

Kartan visar huvudsaklig indelning av Sydafrikas officella språk i landets kommuner. Ljusare nyanser indikerar avsaknad av språkmajoritet i kommunen. Blått: afrikaans. Rosa: nordsotho. Grått: sydsotho. Gult: swati. Cyan: tsonga. Rött: tswana. Olivgrönt: venda. Lila: xhosa. Grönt: zulu.

Av Sydafrikas cirka 45 miljoner människor är 79% svarta sydafrikaner, 9,6% vita sydafrikaner, 8,9% färgade sydafrikaner (blandad härkomst) och 2,5% asiater (indier).

Sydafrika har 11 officella språk: afrikaans, engelska, ndebele, nordsotho, sydsotho (sesotho), siswati, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu. Zulu är störst (cirka 23% av befolkningen), följt av xhosa (cirka 18%) och afrikaans (cirka 14%).

Sett till religiös tillhörighet är 68 % av befolkningen kristna, 28,5 % tillhör traditionella afrikanska religioner, 2 % är muslimer och 1,5 % är hinduer.

Aids är ett mycket stort hälsoproblem och 2001 var 20 procent av den vuxna befolkningen smittad. Befolkning i Sydafrika är förhållandevis ungt, medelålder är 24,5 år (2002). Medellivslängd hos sydafrikaner år 2003 är 46,6 år. Spädbarnsdödlighet är runt 6 % år 2003. Analfabetism är inte så utbredd i Sydafrika som i andra afrikanska länder, 2003 var ca 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter. Ett antågande hälsoproblem i Sydafrika är så kallade välståndsrelaterade sjukdomar, såsom diabetes och fetma (oftas är dessa två sammankopplade). Uppemot 30% av den svarta befolkningen lider av fetma och ytterligare 40% är överviktiga.

[redigera] Kultur

Bland sport är fotboll generellt populärast bland den svarta befolkningen, rugby bland den vita minoriteten, cricket av de vita och indiska minoriteterna. Även motorsport, simning, surfing och friidrott är sporter som utövas med blandad framgång i landet. Fotbolls VM kommer att hållas i Sydafrika 2010.

Sydafrikas nationaldag, frihetsdagen (Freedom Day), firas den 27 april till minne av Sydafrikas första demokratiska val som hölls den 27 april 1994.

De tre mest kända sydafrikanska författarna är Nadine Gordimer, J. M. Coetzee, som båda fått Nobelpriset i litteratur, och J.R.R. Tolkien.

[redigera] Världsarv

Se Sydafrikas världsarv.

[redigera] Se även

• Sydafrikas mat

[redigera] Externa länkar

• Sydafrika på stark frammarsch (2006)

[redigera] Referenser

• Engdahl, Hans S A (1986). Början till slutet.
• Harsch, Ernest (1985). Vit makt svart revolt.

	Sydafrikas provinser
Fristatsprovinsen – Gauteng – KwaZulu-Natal – Limpopo – Mpumalanga – Nordvästprovinsen – Norra Kapprovinsen – Västra Kapprovinsen – Östra Kapprovinsen