Bombningen av Dresden

Wikipedia

	Det saknas källhänvisningar i den här artikeln.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.

	Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
	Se diskussionssidan för mer information.

	Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård.
	Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet.

Bombningen av Dresden utfördes av brittiska Royal Air Force (RAF) och amerikanska motsvarigheten United States Army Air Force (USAAF) mellan den 13 februari och 14 februari 1945. Ödeläggelsen av Dresden är en av de mest kontroversiella aktionerna av de allierade under andra världskriget. De militära installationerna i staden begränsade sig till fyra luftvärnskanoner.

"Ni brände ner hela stället, gjorde det till en enda pelare av eld. Fler människor dog där, i den där eldstormen, än vad som dog i Hiroshima och Nagasaki tillsammans." --Kurt Vonnegut i "Slakthus 5".

[redigera] Den största katastrofen i Dresdens historia

Under slutet av andra världskriget genomgick Dresden den största katastrofen i sin historia. Mellan den 7 oktober 1944 och 17 april 1945 bombades Dresden under 8 räder av c:a 2 500 bombplan. Mellan den 13 och 14 februari 1945, bombades staden av 772 engelska och 311 amerikanska bombplan med 3 500 ton. Enligt beräkningar av historierevisionisten David Irving var den totala mängd bomber som fälldes över Dresden 650 000 ton (brandbomber). Man använde den första generationen brandbomber av petroleum, som först orsakade brandstormar innan detonationerna lade staden i aska och grus. Bränderna var så intensiva att personer stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar. 6 865 kroppar kremerades på Altmarkt den 25 februari.

[redigera] Antalet dödsoffer

Den mest spridda uppskattningen av antalet dödsoffer härrör från britten Frederick Taylor, den man som efter kriget översatte Goebbels dagböcker. Han uppskattade antalet dödsoffer till mellan 25 000 och 35 000.

Eberhard Matthes, efter kriget överstelöjtnant i Bundeswehr, var vid tiden för bombningarna förste generalstabsofficer vid Dresdens försvarsområde. Enligt hans uppgifter, lämnade efter kriget, hade man några veckor efter bombningarna "helt identifierat" 35 000 kroppar och "delvis identifierat" 50 000 kroppar. Vidare hade man omhändertagit 168 000 kroppar "som inte längre kunde identifieras". Den totalsumma som alltså Matthes lämnat uppgår till 253 000 döda. Det framgår sedan av en hemlig tysk dagorder av 23 mars 1945 att man i Dresden fram till 20 mars hade omhändertagit 202 040 kroppar, företrädesvis från kvinnor och barn, och att dödssiffran väntades stiga till omkring 250 000.

Eftersom Dresden var en kommunikationsknutpunkt i dåvarande mellersta Tyskland, med ett mycket stort antal flyktingar, förefaller det inte helt osannolikt att siffran 35 000 är för låg. Dresden hade vid tiden för bombningarna omkring en miljon invånare, till stor del flyktingar.

Enligt en polisrapport sammanställd strax efter bombningnen förstördes: 12 000 hem, 24 banker, 26 försäkringsbyggnader, 31 varuhus, 647 affärer, 2 marknadshallar, 31 stora hotell, 26 allmänna byggnader, 63 administrativa byggnader, 3 teatrar, 18 biografer, 11 kyrkor, 6 kapell, 5 kulturellt-historiska byggnader, 19 sjukhus, 39 skolor, 5 konsulat, 1 zoo, 1 vattenverk, 1 järnvägsstation, 19 postbyggnader, 4 spårvagnsbyggnader, 19 skepp och pråmar. Rapporten nämnde också att Wehrmachts kommandopost i Tauschenbergska palatser och 19 militära sjukhus samt ett antal militära byggnader av mindre vikt förstörts. Nästan 200 fabriker hade skadats, 136 allvarligt (inklusive Zeiss optikfabriker), 28 med grava skador och 35 med lätta skador. Luftwaffes bas i Klotzsche, 8 km från staden, träffades däremot inte av en enda bomb. Det viktigaste målet med bombningarna, att avbryta trafiken över Elbes järnvägsbroar uppnåddes; det tog flera veckor innan de kunde användas igen.

Den åldrade författaren Gerhart Hauptmann som kallat Dresden "min ungdoms morgonstjärna" skrev efter förödelsen som han själv upplevt: "Vem som än har glömt hur man gråter, lärde sig det igen under Dresden förstörelse".

Tidigare uppgifter om att Dresden inte skulle vara ett "legitimt militärt mål" har visat sig felaktiga. I staden fanns fabriker som: Zeiss-Ikon -som tillverkade optiska riktmedel till kanoner och bombsikten samt kameror för fotospaning -hade vid denna tidpunkt 10000 arbetare och majoriteten var slavarbetare. Judar,krigsfångar samt tvångsförflyttade från Sovjet.

Radio-Mende - tillverkade radar/radio utrustning samt tidrör till Wehrmacht,Luftwaffe mm.

Sachsenwerke som innan kriget gjorde elektriska hushållprodukter gjorde elektronikprodukter till Luftwaffe och V1,V2 raketer

Seidel&Naumann und Clemens som tidigare gjort cigarrer/cigaretter lade om tillverkningen till tillverkning av ammunition till handeldvapen.

[redigera] Återuppbyggnaden

Redan 1945 påbörjades försöket att rensa ruinerna, och 1946 presenterades den första återuppbyggnadsplanen. Många av de historiska byggnaderna har sedan dess återuppförts, och de 490 000 innevånarna i Dresden, sedan 3 oktober 1990 huvudstad i förbundslandet Sachsen, är åter stolta över sin vackra stad, som nu kommit att bli en av Tysklands viktigaste turiststäder.

Efter omfattande restaureringsarbete kunde Frauenkirche återinvigas den 30 oktober 2005.