Clemens I
Wikipedia
Clemens I av Rom (Clemens Romanus; Clemens latin den milde), var påve cirka 91–cirka 101, en av de så kallade apostoliska fäderna och helgon. Enligt Vatikanens officiella ”Annuario Pontificio” var Clemens påve 92–99.
Clemens ansågs av Origenes och i äldsta kyrkan som Petrus lärjunge. Han anses vara den tredje eller fjärde påven i Rom, beroende på om han var samtida, före eller efter Anacletus. Säkra uppgifter om Clemens saknas, men legender har mycket att förtälja om honom. En legend från 800-talet beskriver hur han under Trajanus blev förvisad till thrakiska Chersonesos och, sedan han omvänt många till kristendomen, med ett ankare om halsen kastats i havet. 23 november är hans åminnelsedag.
Det historiskt sannolika är att det i Rom efter Paulus och Petrus död bland de ledande presbytererna fanns en man vid namn Clemens, som i den romerska församlingens namn skrev det omfångsrika brev till församlingen i Korint som nu går under namnet Första Clemensbrevet. Det har särskild betydelse därför att det bestämt kan dateras till den domitianska förföljelsen år 95–96, och ger värdefull upplysning om förhållandena och åskådningen inom kristendomen vid första århundradets slut.
| Företrädare: Anacletus I |
Påve 88–97 |
Efterträdare: Evaristus |
Kategorier: Påvar | Helgon | Ugglan
