Congrès International d'Architecture Moderne

Wikipedia

Congrès International d'Architecture Moderne (den internationella kongressen för modern arkitektur) eller kort CIAM var en tankesmedja för den modernistiska rörelsen inom arkitekturen med en stor genomslagskraft. Det första mötet hölls 1928 i schweiziska La Sarraz, där också deras första deklaration, med namn efter denna stad, antogs. I La Sarraz-deklarationen, som undertecknades av 24 europeiska arkitekter, betonades vikten av att fokusera på byggfrågorna mer än arkitekturen. Detta var det första av tre utvecklingsstadier som CIAM kom att genomgå mellan den första och sista kongressen.

Den första fasen sträckte sig från 1928 till 1933 och var i många hänseenden det mest doktrinfyllda. Det var de tyskspråkiga arkitekterna av Neue Sachlichkeit som var de mest tongivande. Det fanns en stark socialistisk dimension i deras arbete och frågan som man fokuserade på var hur man kunde upprätta en minimumstandard för bostäder.

Den andra fasen sträckte sig från 1933 till 1947 och dominerades av Le Corbusiers personlighet. Nu skiftades inte helt oväntat fokuset över till stadsplanering.

Med den tredje och sista fasen från och med 1947 kom den liberala idealismen att helt över matrealismen i den tidiga perioden. Vid det åttonde mötet i Hoddesdon var de gamla pionjärerna tillbaka åter samlade under CIAM. Men en del av den yngre generationen såg redan de funktionalistiska stadbyggnadsprinciperna som föråldrade och ifrågasatte Aten chartret. Vid det föjande mötet i Aix-en-Provence skärptes motsättningarna och uppgiften att planera nästa möte gick till en grupp opponenter anförda av Alison och Peter Smithson från Storbritannien, Jacob Bakema från Nederländerna och George Candilis från Frankrike. Gruppen kallade sig Team X eftersom mötet i Dubrovnik skulle bli det tionde. Mötet fick dock upplösas på grund av hårda motsättningar och kort efteråt avvecklades även landsföreningarna och CIAM hade slutligen spelat ut sin roll.