Däck (fartyg)

Wikipedia

Däck (av lågtyska deck, av decken ’täcka’), i det närmaste vågräta byggnadsdelar i ett fartyg vilka bildar golv och tak i de olika våningarna inom fartyget. Historiskt har ett däck inte varit plant; dels har det "språng", dvs. löper i en kurva långskepps, så att det är något högre i ändarna än på halva längden; dels är det buktigt tvärskepps, så att mittlinjen är högre än sidorna (detta för att vattnet skall kunna rinna av). Däcket uppbärs av däcksbalkar. Ett fartyg kan ha ett eller flera genomgående däck. Vanligtvis är ett av dem, huvuddäcket, kraftigare dimensionerat för att ge fartyget större styvhet.

Ståldäcken består av långskepps lagda plåtstråk, av vilka de båda längst bordvarts är kraftigare dimensionerade och bildar stringerplåten, som genom den långsgående stringervinkeln fästs vid bordläggningen. Vid luckhörn o.a. ansträngda delar förstärks ståldäcken med plåtdubblingar. Normalt svetsas plåtarna samman, men innan svetstekniken var väl utvecklad användes nitning.

Trädäck byggs av furu, pitch pine, oregon pine, teak eller mahogny. Däcksplankorna läggs antingen långskepps eller parallellt med relingen och med skarvarna väl förskjutna. Däcket tätas genom drivning. Den yttre plankan (waterbords-plankan) görs kraftigare och har sin motsvarighet i stringerplåt och stringervinkel hos stålfartyg. På mindre jollar med träbordläggning används ofta hartslimmad marinplywood. I modernare konstruktioner används olika sandwichkonstuktioner utformade av stående balsa- eller cederträstavar lagda mellan två lager av glasfiber. Trädäck måste vanligtvis förstärkas med sträckband av plåt, vilka löper långskepps eller diagonalt och placeras på däcksbalkarna.