Mast

Wikipedia

Denna artikel handlar om master, som håller upp något. Om mjölkprodukten mast, se mjölk.

Mast, ett lodrätt stativ för segel, antenner och andra anordningar som betjänas av att sitta högt upp. Till skillnad från ett torn är en mast stagad med hjälp av staglinor el. dyl.

[redigera] Master för radiokommunikation

Se Radiomast

[redigera] Master på fartyg

Under de stora segelfartygens era hade fartygen ofta flera master. De kallades olika beroende på vilken som var längst och var de stod.

Fockmasten stod alltid längst förut, men om den förligaste masten på tvåmastade fartyg, som på Galeasen, var längst, kallades den
Stormast, och fockmasten uteblev. Då kallades den aktra masten för
Mesanmast. På till exempel Briggen, där den aktra masten vanligtvis var längst, kallades den för stormast. På fyr- och flermastade fartyg kalldes den aktersta masten alltid mesanmast, (På fullriggare kunde den också kallas
Jiggermast), medan den nästaktersta kallades
Kryssmast. Endel briggar, brigantiner och barkskepp hade en extra mesanmast tätt akterom den egentliga, för att hanteringen av mesangaffeln inte skulle trassla in sig med mesanmärsseglets rå. Den kallades för
Snaumast. En av de vanligaste fartygstyperna i slutet av 1800-talet var tremastad bark. Där hette masterna, förifrån räknat, fock- stor- och mesanmast.

Moderna handelsfartyg för sällan segel, men har alltid åtminstone en, ibland två låga master, förmasten och aktermasten. Dessa finns för att fungera som installationsfundament för radar- och övriga antenner och navigationsljus, för att dels lyfta antennerna ovanom överbyggnaden så de inte störs av den, och dels se till att lanternorna sitter på sina i sjövägsreglerna ganska strikt definierade positioner.

[redigera] Master på båtar

Master på båtar och fartyg var i trä, men på 1800-talet började man tillverka dem i stål. Nutida tävlings- och fritidsbåtars master brukar vara i aluminium. En del extrema tävlingsbåtar och jollar som till exempel E-jollen har master i kolfiber

Båtens mast bör böja sig lagom mycket för att kunna minska på trycket då det blåser mycket och för att ge seglet en så bra form som möjligt. Beroende på hur mycket reglerna för respektive jolleklass tillåter anpassas mastens styvhet efter besättningens vikt. Detta är möjligt i klasser som Snipe och E-jolle men inte i till exempel Laser som har striktare regler.

Mastfisk är en förstärkning omkring masthålet.
Mastfot är den hållare som masten står på eller i. Mastfoten är bultad i båtens botten. På jollar kan ofta mastens lutning regleras genom att en del av mastfoten är rörlig.
Masthål benämnes ett hål i ett däcks mastfisk.
Mastkrage är en tättning omkring masten och masthålet
Maststötta kan utföras på olika vis när masten står på däcket för att inte däcket ska svikta under krafterna från riggen. Det går att anbringa en maststötta under däck eller ett verikalt skot. I en del båtar byggs det in kraftigare däcksbalkar.