Elias Fries
Wikipedia
Elias Magnus Fries, född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847 - 1878 (stol 14).
Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Carl Adolph Agardh. Senare lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi). Han är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (3 delar, 1821-1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare.
Han var även riksdagsman eftersom han representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844-45 och 1847-48.
Fries var son till prosten och kyrkoherden Thore Fries (1762-1839) och Sara Elisabeth Wernelin. Hans släkt, den så kallade "Eliassläkten", härstammar från Adam Jonsson Fries (död 1710), en sporrsmed i Norrköping. Han gift sig år 1832 med Christina Wieslander.
Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Auktorsnamnet Fr. kan användas för Elias Fries i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)
