Europajolle
Wikipedia
Europajolle, eller E-jolle, är en enmansjolle med ett storsegel och centerbord.
Skrovets längd: | 3350 mm |
Minsta skrovvikt: | 45 kg |
Skrovmaterial: | Trä, plywood eller glasfiberarmerad plast (vanligast) |
Segelyta: | 7 m² |
Största djupgående: | ca 1 m |
Båttypen är mycket stor i Sverige och var OS-klass för damer från och med OS i Barcelona 1992 och fram till och med OS i Aten 2004. OS statusen förlorades till Laser radial. På herrsidan är den stor främst på ungdomsidan då tyngre rorsmän ofta väljer den mer fysiskt krävande klassen Laser som är OS-klass för herrar. JSM, JNM, JEM, SM, NM och VM anordnas årligen för både dam och herr. EM seglas de år VM anordnas utanför Europa.
I jämförelse med Laser radial sägs E-jollen vara mer känslig i sidled bland annat eftersom den ha en mer rundad botten. Därför kan det vara lättare att påverka seglingen med kroppen i E-jollen. Andra särdrag som E-jollen har i jämföreles med till exempel Lasern är att den har många trimmöjligheter och att allt trim är draget ända ner till sittbrunnen. Klassreglerna för E-jollens mast är betydligt mer tillåtande, och avanserade, än till exempel Lasern. Detta har lett till att i stort sätt alla master tillverkas idag av kolfiber och att det finns utrymme för skillnader mellan olika exemplar av master. En mast med lämplig styvhet väljs efter seglarens fysiska förmåga och vikt. Seglet måste sedan sys individuellt till varje mast och vikt på seglare. Detta gör att e-jollen kan seglas av personer som väger mellan 40kg och 75kg
Att köpa en ny E-jolle för tävling kostar runt 75-90 000 kr med det som behövs inkluderat. En tio år gammal båt, lämplig att tävla med även på internationell nivå som EM och NM, kostar ca 30 000 kr.
[redigera] Historia
Europajollen är en standardiserad form av konstruktionsklassen mothjolle. Mothjollen skapades på 30-talet i Australien av Hal Wagstaff. 1963 ville Franska seglarförbundet skapa en standardiserad variant av mothen och belgaern Alois Roland skapade en modifiering av mothritningar av Pierre Marique. Roland kallade båten Europajolle. Franska och belgiska godkännde E-jollen som entypsklass och Roland började bygga båtar. Klassen fick fäste i Belgien och det var främst där klassen seglades de första åren. Klassförbundet bildades 1963 och ISAF, internationella seglarförbundet, gav klassen internationell status 1976. 1989 valdes E-jollen till att bli OS-klass för damer.[1]
[redigera] Externa länkar
[redigera] Fotnoter
- ^ IECU - History besökt 2006-11-24; International Moth Class History besökt 2006-22-24
Segelbåtsklasser som har varit eller är med vid Olympiska sommarspelen | ||
470 | 49er | Europajolle | Finnjolle | Firefly | Flying Dutchman | Laser | Laser Radial | Lechner | Mistral | NeilPryde RS-X | Soling | Starbåt | Tornado | Yngling | ||
Segelbåtsklasser som har varit eller är med vid Paralympics | ||
2.4mR | Sonar | UD-18 |